Måndag 5 oktober 2015
"Vad har flugit i er två?" Frågar Markus besviket när vi ännu en gång sitter i rektorsexpeditionen. Ingen av oss svarar. Vi bara blänger surt på varandra. "Först sätter ni igång ett brandlarm och nu står ni och bråkar i korridoren." Fortsätter han.
"Jag kan inte hjälpa att han är en idiot." Svarar jag. Dante fnyser med blicken rakt fram. Jag kollar på honom surt. Markus bara suckar och skakar på huvudet.
"Vad hände med att hålla dig borta från trubbel sista året?" Frågar han Dante.
"Det var hon som kom fram till mig och var äcklig." Svarar han. Nu är det min tur att fnysa.
"Med all fucking rätt! Du går runt och beter dig som skit." Säger jag.
"Jag struntar i vem som startade det." Börjar Markus. Han suckar ännu en gång. "Ska jag behöva ha ett samtal med era föräldrar?" Frågar han.
"Det kan du nog skippa." Svarar Dante lugnt.
"Vet du vad, det får du gärna ha. Glöm bara inte att förklara för hans morsa hur vidrig son hon lyckades skaffa sig." Säger jag. Markus ger mig en menande blick.
"Jag ringer era föräldrar och ser till att de kommer hit med er efter skolan så får vi försöka lösa det här." Säger han. Jag fnyser.
"Det finns inget att lösa. Dante är en idiot. Punkt slut." Svarar jag.
"För det är jag som är idioten här." Mumlar Dante. Jag kollar på honom.
"Ursäkta? Ingen kan höra dig när du mumlar." Säger jag och artikulerar på slutet. Han kollar på mig med spända käkar.
"Du är en fucking hora är det jag menade att säga." Svarar han med hög röst.
"Dante! Skärpning." Säger Markus argt. Markus är sällan arg. När någon har gjort nåt fel blir han oftast bara besviken. Det är en obehaglig grej att bevittna.
———
Tysta och arga går alla fyra ut ur rektorsexpeditionen. Jag, mamma, Dante och hans mamma. Samtalet var ett rent helvete. Markus tror seriöst att jag och Dante kan bli vänner. Fucking aldrig säger jag bara. Jag hatar det svinet.
Alla fyra stannar på parkeringen och luften är spändare än någonsin. Till slut suckar mamma.
"Jag vill att din son håller sig borta från min dotter." Säger mamma spydigt till Dantes mamma. Hon suckar.
"Agneta, jag kan inte styra över vilka min son umgås med." Svarar hon lugnt. Fan vad ovant det känns att höra mamma bli kallad Agneta.
"Varför inte? Hade jag haft en son som honom så hade jag definitivt inte velat att han skulle förstöra normala barns liv." Svarar mamma. Dante spänner käkarna och jag har nog aldrig skämts så här mycket över mamma tidigare.
"Prata inte så om min son." Säger Dantes mamma. Mamma fnyser.
"Jag säger bara sanningen. Jag visste redan när vi var unga att du aldrig skulle bli en bra mamma. Du har visst spridit vidare ditt beteende till honom." Säger mamma. Vad fan snackar hon om?
"Mitt beteende? Vad exakt ska det betyda?" Frågar Dantes mamma. Mamma fnyser igen.
"Alla vet vad du höll på med förr. Och nu gör din son samma saker." Svarar hon. Jag och Dante får ögonkontakt för en sekund. Vi båda har nog aldrig visat oss så här sårbara inför någon tidigare. Det här är extremt plågsamt att lyssna på.
DU LÄSER
Sex - Dante Lindhe
Fanfiction"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig." De...
