Sex - Dante Lindhe

80 - Olivia

Fredag 22 april 2016
Elsa är fortfarande arg. Hon vill fortfarande inte prata med mig. Vi är som främlingar igen. Eller, jag önskar nästan det. Att hon bara ignorerade mig hade känts bättre än blickarna hon ger mig. Det är inte riktigt några bitchblickar. Det är ledsna blickar. Besvikna blickar.

Jag vet inte vilka hon umgås med nu. I onsdags såg jag henne sitta med Arvid och de på lunchen. Men jag har inte sett dem ihop annars, så jag vet inte om de umgås nu. Kanske.

Leah blev inte arg för att jag sov hos Noel. Hon visste ju att jag skulle sova där innan Stockholm gossip la ut om det. Noel skrev det till henne så fort jag kom dit. Dessutom vet hon att jag och Noel bara är vänner. Att vi aldrig skulle göra något med varandra, oavsett om de är ihop eller inte.

"Kolla den här." Säger jag och visar Dante en bild från insta. Vi skrattar där vi ligger i hans säng.

"Fy fan vad sjukt." Säger han. Jag nickar och lägger undan min mobil. Jag omfamnar honom och borrar in nacken i hans bröst. Han kysser mig på huvudet.

"Du vet att jag älskar dig, va?" Frågar han. Jag kollar upp på honom innan jag suckar, släpper honom, och vänder bort blicken.

"Säg inte så." Säger jag. Han kollar konstigt på mig.

"Varför inte?" Frågar han.

"För att det är konstigt." Svarar jag.

"Jag hänger inte med nu. Du sa ju det till mig förra veckan?" Säger han frågande. Jag kollar på honom som om han vore dum i huvudet.

"När vi låg, ja. Jag menade det ju inte direkt." Svarar jag. Han kollar chockat på mig.

"Vadå menade det inte? Varför sa du det då?" Frågar han. Jag blir irriterad nu.

"Dante, jag sa det när vi låg. Det bara slank ur mig." Svarar jag. Jag suckar. "Vi är inte ens ihop, Dante. Det klart jag inte älskar dig om vi inte ens är ihop." Fortsätter jag.

"Fast vi är ju typ ihop." Säger han.

"Nej! Nej, Dante. Vi är inte ihop." Säger frustrerat. När ska han fatta? "Det var tydligt från början att vi aldrig skulle bli något seriöst. Sluta lek dum nu." Fortsätter jag.

"Det är du som leker dum nu, Olivia. Vi bor i princip ihop. Varför skulle du bo här om vi inte är seriösa?" Frågar han. Han är också irriterad nu.

"För att jag inte har någon annanstans att ta vägen! Har du glömt allt det där med att jag blev utslängd?" Frågar jag. Han suckar.

"Du har ingen som helst verklighetsuppfattning, Olivia. Du lever i din fucked up bubbla och kan omöjligt se hur saker och ting egentligen är." Börjar han. Precis när jag ska försvara mig fortsätter han. "Du ser världen så du vill se den. Du tror att du inte känner något för mig för att du inte vill göra det. Och försök inte säga emot det nu! För jag vet exakt hur det är. Jag kände exakt samma sak i början." Jag är tyst ett tag. Bara kollar på honom. Till slut skakar jag på huvudet.

"Jag har inte tid för det här." Säger jag och reser mig ur sängen. Han gör detsamma och tar tag i min arm.

"Lämna inte alla våra fucking diskussioner." Säger han irriterat. Jag kollar på honom ett tag.

"Du låter precis som Jonas nu." Säger jag. Han suckar och vänder bort blicken för någon sekund innan han kollar på mig igen.

"Förlåt." Säger han. "Vart ska du?" Frågar han.

"Ut. Precis som jag sa igår." Svarar jag.

"Med vem?" Frågar han.

"Med Leah och Noel, tackar som frågar!" Svarar jag. "Är det här något fucking förhör, eller?" Frågar jag.

"Du är så fucking löjlig just nu, Olivia." Säger han. Jag fnyser.

"Vi får ta det här imorgon. Jag har inte tid just nu." Säger jag och skyndar ut ur hans rum, ut ur lägenheten.

———

Jag fattar inte hur Dante kan vara så korkad. Varför skulle jag älska honom? Hur kan han ens få för sig något sånt? Och att han sa att han älskar mig. Det är äckligt. Det är äckligt och taskigt. Taskigt för att jag nu äcklas av honom, och jag vill inte äcklas av honom.

Dante var inte sån här när vi började ses. När vi började ses var han kall, nonchalant och ett svin. Jag trodde att jag hatade den sidan av honom, men helt ärligt föredrar jag det framför den han är nu. Han är för mjuk. För snäll. Jag avskyr det. Absolut avskyr det.

Jag väcks från mina tankar av att Noel puttar mig i sidan.

"Hur är det med dig?" Frågar han där jag, han och Leah sitter i baren.

"Precis som vanligt. Hur är det själv, Noel?" Svarar jag med ett överdrivet leende. Han skrattar lätt.

"Bara fint." Svarar han. "Och hur är det med dig, Leah?" Frågar han. Hon skrattar.

"Alldeles perfekt." Svarar hon. Jag flinar och himlar med ögonen.

"Så, nu vet vi att alla mår bra här." Säger jag och de skrattar. Leahs blick fastnar på något bakom mig.

"Är inte det där William?" Frågar hon. Jag vänder mig om och ser honom. Han står där med en gäng killar. Han skrattar åt något. Han har inte sett oss. Jag nickar.

"Jo." Svarar jag.

"Vad hände egentligen med er?" Frågar Leah. Jag kollar på henne med ett flin.

"Vad menar du? Ingenting. Trodde du att jag var seriös med honom?" Frågar jag. Hon skrattar.

"Vadå? Du träffade ju honom flera gånger. Ni umgicks ju i princip hela tiden. Du basically bodde hos honom!" Säger hon. Jag tänker genast på mitt och Dantes samtal tidigare idag. Jag suckar.

"Man behöver inte vara seriös med någon bara för att man sover hos den varje natt." Svarar jag. Noel flinar.

"Det där låter fucked, Olivia." Säger han. Jag ger honom en konstig min.

"Prata inte med mig." Säger jag och vi alla brister ut i skratt. Min blick möter Williams för en sekund. Han har sett mig nu. Han kollar rakt på mig. Ser inte sur ut, men inte heller glad. Jag ler mot honom. Varför vet jag inte. Jag bara gör det. Han ler tillbaks.

———

Han slänger mig på sängen och lägger sig över mig. Nästan alla kläder försvann innan vi hamnade här. Jag minns knappt hur jag hamnade här. Hos William. Vi snackade inne i baren förut. Vi pratade som om inget någonsin hade hänt. Sen kysste jag honom. Jag kysste honom och glömde Dante för en sekund.

"Fuck vad jag har saknat det här." Viskar han i mitt öra innan han fortsätter lämna kyssar på min hals. Jag vänder på oss och sätter mig gränsle över honom. Han stöter in i mig. Jag rör mig upp och ner över honom. Jag stönar. Han andas snabbt. Jag lägger mig ner över honom samtidigt som jag fortfarande rör mig upp och ner över honom. Han tar ett hårt grepp om min röv.

"Fuck." Mumlar han. "Du har så fucking fin kropp." Fortsätter han. Jag svarar inte. Reagerar inte. Det är så här mitt och Williams sex går till. Han ligger bara med mig för min kropp. Tycker bara om mig för min kropp. Jag vet det. Och jag låter honom göra det. För den enda som skulle kunna älska mig, och inte bara min kropp, är Dante.