57 - Olivia

413 3 2
                                    

Torsdag 17 december 2015
"Glöm inte att uppgiften ska vara inlämnad ikväll!" Ropar våran lärare när alla är på väg ut ur klassrummet. Ingen lyssnar. Alla vill nog bara hem nu. Det vill i alla fall jag.

När jag kommer ut ur klassrummet står Noel, Valter och Dante där. Ludwig går fram till de och de möts i handslag. Jag möter Dantes blick och han ler mot mig. Jag får kämpa med att inte le tillbaks.

Allting känns faktiskt rätt så bra efter i tisdags. Vi ska prata om allt. Försöka lösa det. Jag fattar inte hur han fick mig att gå med på det. Men precis som han så vill jag inte att det ska ta slut mellan oss så här. Jag känner inte samma ilska mot honom längre.

"Olivia!" Ropar Noel. Jag vänder mig mot honom. Han står kvar där med killarna men jag går ändå dit.

"Ja?" Svarar jag.

"Hänger du med till Ludde ikväll? Mini-krök igen." Säger han med ett leende. Jag ger honom en skeptisk blick och fnyser.

"Knappats." Svarar jag. Dante flinar.

"Du kan vara lugn, jag ska inte dit." Säger han. Återigen måste jag kämpa emot ett leende.

"Spelar ingen roll. Jag ska hem." Svarar jag. Mamma och Jonas är borta med syskonen på släktkalas så självklart ska jag passa på att vara hemma när ingen annan är där.

"Okej, var tråkig då." Säger Noel.

"Okej, stjäl mina repliker då." Svarar jag och killarna skrattar. Jag ger dem ett snabbt flin innan jag rör mig hemåt.

———

Jag stänger av TVn och reser mig ur soffan. Jag tar med mig disken från middagen till köket och stoppar ner det i diskmaskinen. Jag suckar lätt. Det är aldrig så här lugnt. Jag älskar det. Mest av allt.

Jag går uppför trappan och slänger mig i sängen. Sedan kollar jag igenom Instagram ett tag. Just när jag ska resa mig för att göra mig iordning för att sova ringer min mobil. Jag tar upp den och ser att det är Arvid som ringer från Snapchat. Varför i helvete ringer Arvid? Jag rynkar ögonbrynen och svarar.

"Ja, hallå?" Säger jag. I bakgrunden hörs hög musik och någon som pratar. Jag hör inte vad den säger.

"Du måste komma hit." Säger Arvid allvarligt.

"Ha?" Säger jag bara.

"Jag är med Dante. Han gråter och kan inte sluta tjata om dig. Han säger att han saknar dig och att du måste komma hit." Svarar han. Hans röst låter konstig.

"Dante Lindhe?" Frågar jag, trots att jag mycket väl vet att det är honom han syftar på.

"Ja. Ingen fattar nånting. Han säger att han älskar dig och shit." Svarar han. Jag blir helt paff. Vet inte vad jag ska svara. Säger Dante att han älskar mig? Har han berättat om oss för dem han är med?

"Har ni druckit?" Frågar jag. Arvid är tyst ett tag.

"Ja." Svarar han. Jag suckar.

"Skicka adressen. Jag kommer och hämtar honom." Säger jag.

"Tack, Olivia!" Säger han. Jag suckar och lägger på. Strax därefter har Arvid skickat adressen. Jag skyndar nerför trappan och sätter mig i bilen. Sedan börjar jag köra genom natten.

Sex - Dante LindheDär berättelser lever. Upptäck nu