Sex - Dante Lindhe

24 - Olivia

Fredag 9 oktober 2015
Det är så tyst och stilla där vi sitter i bilen och kör genom mörkret. Vi behöver inte säga något. Vi pratade nog under dejten. Jag kan inte fatta att jag har varit på en dejt. Med Dante av alla killar. Och att jag uppskattade det. Att jag hade roligt. Att jag för en sekund glömde hur äcklig han är. Att han faktiskt var trevlig och intressant.

"Oddsen att du inte kör hem mig och att vi istället drar till dig?" Frågar jag till slut. Han kollar chockat på mig innan han skrattar lätt och ler.

"Vi behöver inte köra oddsen på det." Svarar han. Jag ler.

"Bra. Då säger vi så." Säger jag. Han skrattar igen.

"Ofta jag inte behövde fråga." Säger han. Jag ler.

"Du lovade ju att inte göra det." Svarar jag. Han nickar.

"Det gjorde jag."

Efter ett tag står vi där i trapphuset utanför lägenheten. Dante låser upp dörren och öppnar den. Vi kliver in i hallen där vi tar av oss skorna. Först nu inser jag hur trött jag egentligen är.

Istället för att fortsätta in i lägenheten vänder han sig mot mig, placerar sina händer på mina höfter och ler. Han drar bak en slinga hår bakom mitt öra. Jag ler tillbaks mot honom. Fan vad vacker han är.

"Jag sa inte detta förut men fan vad fin du är ikväll, Olivia." Viskar han i mitt öra. En kraftig rysning går genom kroppen och jag får anstränga mig för att få tillbaks kontrollen över mig själv.

Jag virar mina armar runt hans nacke och pressar mina läppar mot hans. Utan att skapa ett avstånd mellan våra läppar rör vi oss längre in i lägenheten.

"Oj. Hej." Säger en kvinna. Snabbt släpper vi varandra och kollar chockat ditåt. Dantes mamma står där i köket. Dante ser panikslagen ut och jag kan inte låta bli att skämmas.

"Du skulle väl inte vara hemma?" Frågar han. Hon ler mot oss.

"Det blev ändrade planer. Men kul att äntligen få träffas på riktigt." Svarar hon och ler mot mig. Hon sträcker fram handen. "Tarja." Säger hon. Jag ler mot henne och skakar hennes hand.

"Olivia." Svarar jag. Hennes leende växer.

"Jag vet." Säger hon. "Är ni hungriga? Vill ni ha något?" Frågar hon.

"Vi har redan ätit. Tack ändå." Svarar jag. Jag ger Dante en snabb blick. Han står där lutad mot köksbänken och ser bitter ut. Vad fan hände med honom? Alldeles nyss var han hur trevlig som helst. Nu ser han lika arrogant och äcklig ut som vanligt.

"Jag skulle just köra hem Olivia." Mumlar han surt. Tarja kollar chockat på honom. Jag ger honom en snabb blick. Är han seriös?

"Jaha. Synd. Hoppas vi ses igen, Olivia." Svarar hon. Jag ler mot henne en sista gång.

"Hoppas jag med." Säger jag innan vi rör oss mot hallen. Under tystnad tar vi på oss skorna och går nerför trapporna, ut till bilen. Sekunden dörrarna är stängda kollar jag på honom irriterat.

"Vad fan var det där om?" Frågar jag. Han vägrar kolla på mig. Stirrar bara rakt fram på vägen med ett hårt grepp om ratten.

"Det här var ingen bra idé." Säger han.

"Det var din idé om du kommer ihåg det?" Svarar jag. Han bara suckar. "Du är helt otrolig. Du går från trevlig till kall på en sekund." Fortsätter jag.

"Du är likadan, Olivia. Du kan inte ha förväntat dig något annat. Du av någon borde väl inte tro så gott om mig?" Svarar han. Jag stönar frustrerat.

"Vadå, så bara för att jag råkade träffa din mamma ska du vara äcklig igen?" Frågar jag. Han himlar med ögonen.

"Tänk att man kan kalla någon äcklig så många gånger men ändå bli upprörd när man inte får vara hemma hos den." Säger han. Jag fnyser och lägger armarna i kors.

"Tänk att man kan vara så öppen och ärlig mot någon för att sen bete sig som skit." Kontrar jag.

Vi sitter tysta hela vägen efter det. När han stannar utanför mitt hus skyndar jag ut ur bilen och stänger dörren med en smäll efter mig. Jag kollar på honom. Han kollar tillbaks på mig. Jag pekar finger till honom och han drar handen över ansiktet. Sedan skyndar jag mot huset och han försvinner iväg.

Jävla äckliga, vidriga, fula Dante.