47 - Dante

485 3 0
                                    

Torsdag 12 november 2015
"Det började med att Elsa var sur över att hon inte var bjuden på erat krök och sen började de anklaga varandra för att ha Stockholm Gossip." Berättar hon där vi sitter i bilen på väg hem från parken vi nyss gick i. Jag flinar mot henne och skrattar.

"Seriöst?" Frågar jag.

"Seriöst." Bekräftar hon med ett skratt.

"Fast det låter inte helt omöjligt att det skulle kunna vara någon av dem. Ibland undrar man ju faktiskt hur det där kontot får reda på allting om dig." Säger jag.

"Fast varför skulle det vara någon av dem? De är mina bästa vänner. Vad skulle de få ut av att skvallra om mig?" Frågar hon. Jag rycker på axlarna.

"Kanske för att stjäla din fame. Kontot är trots allt rätt så känt. Eller bara för att hämnas på dig." Svarar jag. Hon kollar konstigt på mig.

"Varför skulle någon av dem vilja hämnas på mig? Jag har aldrig gjort något mot dem." Säger hon. Jag flinar mot henne.

"Du låg med Elsas crush." Säger jag. Hon ser genast stressad ut.

"Sluta. Jag mår skit över det." Säger hon plågat.

"För tidigt att skämta om det?" Frågar jag. Hon nickar överdrivet.

"En hel livstid för tidigt." Svarar hon och jag skrattar lätt.

"Men kan det inte vara Leah då? Hon ser fett utanför ut och känner sig kanske sårad över att du bytte ut henne mot Elsa. Ni har ju ändå varit bästa vänner fett länge." Säger jag.

"Jag har inte bytt ut henne!" Säger Olivia snabbt. "Får man inte ha flera bästa vänner? Du har ju flera. Eller är det bara en av dem som är din bästa vän?" Frågar hon. Jag skrattar.

"Nej, förlåt. Självklart får man ha flera bästa vänner. Jag säger bara att det måste ha blivit en stor omställning för henne när ni började gymnasiet och gick från att vara en duo till en trio." Svarar jag. Hon suckar.

"Kanske. Men Leah skulle aldrig göra något sånt. Vi har känt varandra sedan vi var 5 år. Hon är som en syster till mig." Säger hon. Jag ler mot henne.

"Då är det säkert inte Leah." Svarar jag med lugn röst.

Efter det sitter vi tysta. Det är ingen spänd eller obehaglig tystnad, utan den är helt avslappnad. Den är behaglig. Jag parkerar utanför lägenheten och inser först nu att klockan är mycket. Strax efter 6.

"Äter du middag här?" Frågar jag. Hon nickar.

"Om jag får." Svarar hon. Jag ler mot henne.

"Självklart. Mamma älskar när du är hos oss." Säger jag och hon skiner upp i ett leende och kysser mig. Sedan hoppar vi ur bilen och går uppför alla trappor till lägenheten.

"Hallå!" Ropar jag i hallen.

"Hej!" Ropar mamma glatt tillbaks. Vi får av oss skorna och rör oss mot köket.

"Olivia är här och..." Jag avbryter mig själv när vi kommer in i köket. Vid matbordet sitter Sofia. Hon kollar chockat på oss. Paniken sprids i kroppen. Måste tänka snabbt.

"Olivia?" Säger Sofia frågande. Olivia ger henne ett snabbt leende.

"Hej." Svarar hon osäkert.

"Kul att du är här." Säger Mamma glatt.

"Hon ska bara..." Jag kommer inte på någon bra lögn.

"Jag ska bara lämna en tröja." Svarar Olivia snabbt. Tacka gudarna för att Olivia är så snabbtänkt.

Sex - Dante LindheDär berättelser lever. Upptäck nu