Sex - Dante Lindhe

40 - Olivia

Fredag 30 oktober 2015
Det blir inte alls så jobbigt som jag trodde när vi alla sitter i bilen på väg hem. För en gång skull är det nästan lite skönt att Lukas och Leon inte kan hålla käften. De gav Dante några konstiga blickar till en början men det tog inte lång tid innan de var inne i deras vanliga konversationer som mest består av skratt. Linus sitter tyst, men det är inget ovanligt, och Lilly är för liten för att undra över vem Dante är.

Jag parkerar på uppfarten till huset och Lukas och Leon är snabbt ute ur bilen och springer mot dörren.

"Hallå! Inget springande!" Ropar jag irriterat samtidigt som jag knäpper loss Lilly. Dante skrattar och virar sin arm runt min midja.

"Du låter precis som en morsa." Säger han. Jag suckar.

"En flerbarnsmamma. Fucking mardröm!" Svarar jag och han skrattar igen. Jag hjälper Lilly ut ur bilen. Hon tar min hand och vi rör oss mot huset.

"Jag tycker det är gulligt. Jag gillar tanken av dig som mamma till fyra barn." Säger han. Jag ger honom en sträng blick.

"Säg aldrig det där igen. Jag ska aldrig, aldrig, skaffa barn." Säger jag allvarligt och han brister ut i skratt. Jag låser upp dörren och vi alla går in.

———

"Det är mat!" Ropar jag och ställer ner kastrullen med makaroner på matbordet.

"Du känns verkligen som en morsa." Säger Dante med ett flin. Jag kollar allvarligt på honom och håller upp mitt finger.

"Passa dig jävligt noga." Säger jag varnande. Han skrattar och placerar sina händer på mina höfter.

"Du är söt när du är allvarlig." Säger han och kysser mig. Plötsligt rusar Lukas och Leon in i köket. De stannar upp och kollar konstigt på mig och Dante. Jag tar mig förbi honom och slår mig ner vid bordet. Snart gör killarna också det och strax därefter kommer Linus med Lilly i handen. Jag reser mig igen för att hjälpa Lilly upp i sin stol.

"Falukorv och makaroner." Säger Lukas med en äcklad min. Jag kollar irriterat på honom.

"Nu är det så att mamma inte är här, och jag är inte någon kock direkt. Så jag tycker att ni kan äta och vara tacksamma för att ni får någon mat." Säger jag. Dante lägger en hand på mitt lår och ger mig en menande blick.

"Det hon menar är bara att hon gör sitt bästa. Helt ärligt är jag också lite rädd för att äta hennes mat." Säger han med ett flin och både Lukas och Leon skrattar. Det gör så att Lilly skrattar, även om hon förmodligen inte ens vet vad de skrattar åt.

"Vem är du?" Frågar Leon Dante till slut.

"Olivias kompis." Svarar han.

"Hennes pojkvän?" Frågar Lukas. Dante skrattar och kollar på mig.

"Snart kanske." Svarar han. Jag himlar med ögonen men ändå tränger sig ett leende fram. När ska min kropp låta mig kontrollera den själv?

Middagen blir inte så hemsk som jag trodde. Till min förvåning kommer Dante bra överens med mina syskon. De gillar honom. Vilket gör mig glad. Varför gör det mig glad?

När allt är bortplockat från bordet springer Lukas och Leon upp till deras rum för att leka, medan Lilly och Linus stannar i vardagsrummet med mig och Dante.

Jag och Linus sitter hopkurade i soffan framför något barnprogram medan Dante och Lilly leker på golvet. Lilly brister ut i ett skratt och jag vänder blicken dit. Hon ligger på golvet och skrattar medan Dante kittlar henne. Jag ler av att kolla på dem. Han är bra med barn. Det minsta jag trodde om honom. Jag reser mig ur soffan.

"Ledsen att behöva avbryta det roliga men jag tror det finns en liten prinsessa här som behöver sin skönhetssömn." Säger jag. De båda kollar upp på mig med besvikna ansikten.

"Neeej. Leka lite till." Gnäller Lilly.

"Jaaa. Lite till." Håller Dante med och Lilly ler glatt mot honom. Jag skrattar.

"Hur ska ni orka leka imorgon om ni inte sover?" Frågar jag. Lilly suckar och ser aningen ledsen ut.

"Jaja." Svarar hon. Jag lyfter upp henne.

"Godnatt, Lilly. Imorgon hinner vi leka massor." Säger Dante och skakar hennes hand. Hon skrattar.

"Godnatt, Dani." Svarar hon. Mitt hjärta smälter. Kallade hon honom precis för Dani? Jag möter Dantes blick och han ser ut att tycka det är minst lika gulligt som jag.

Det blir svårt att få Lilly i sängs. Hon bara pratar och pratar. Vägrar sluta prata om Dante och saker de gjorde på dagis idag. Till slut somnar hon och jag lämnar rummet för att säga åt Lukas och Leon att sova.

När jag kommer ner till nedervåningen igen stannar jag upp i öppningen till vardagsrummet. I soffan ligger Dante och Linus och sover med huvudena lutade mot varann. Ännu en gång smälter mitt hjärta.

Jag rör mig med försiktiga steg mot dem och kysser Dante på kinden. Han rycker till lite lätt innan han öppnar ögonen. Han ler mot mig och jag visar att han ska vara tyst. Sen lyfter jag upp Linus så försiktigt jag kan, för att inte väcka honom, och bär upp honom till sitt sovrum.

Jag ställer mig i dörröppningen till det nedsläckta rummet med Dante. Han virar armarna runt mig och kysser min kind samtidigt som vi bara står och kollar på Linus. Älskade fina Linus. Efter ett tag går vi ut och jag stänger dörren bakom oss. Vi lägger oss i min säng.

"Du har en fin familj. Vet du det?" Frågar han. Jag ler och nickar.

"Mina syskon är de finaste." Svarar jag.

"Till en början fick jag intrycket att Linus skulle vara blyg och inte säga så mycket. Men när du var uppe och nattade Lilly så pratade vi en del." Berättar han. Jag ler. För vem skulle inte le just nu?

"Det är faktiskt ganska så sjukt för Linus är blyg. Han pratar inte med någon. Inte ens med mamma. Den enda han pratar med är mig." Svarar jag. Dante kollar chockat på mig.

"Seriöst?" Frågar han. Jag nickar.

"Du fattar nog inte hur glad jag blev när jag såg er sova där. Jag vill att Linus ska kunna lita på någon mer än mig. Det här betyder mycket för mig. Allt du har gjort idag." Säger jag. Dante drar mig närmare och kysser mig.

"Tro mig, allt det här betyder mycket för mig med." Säger han.