Sex - Dante Lindhe

78 - Olivia

Fredag 15 april 2016
Elsa svarar varken på samtal, sms eller snap. Jag fattar om hon är arg och sårad. Men jag måste få prata med henne. Måste få be om ursäkt på riktigt. Elsa är min bästa vän. Jag kan inte förlora henne.

Jag stannade kvar i skolan hela dagen. Jag vet knappt varför. Förmodligen för precis samma anledning som när Stockholm gossip la ut om det jag gjorde i somras och om pappa. Ingen får se hur mycket jag egentligen bryr mig. Därför måste jag vara i skolan.

Jag drog hem till Leah efter skolan. Hon hatar mig inte för det jag gjorde mot Elsa, även om hon borde göra det. Men jag uppskattar att hon inte är arg på mig för det. Jag kan inte förlora alla mina vänner.

Det börjar bli mörkt ute. Kallt också, trots att det är mitt på våren. Förmodligen tog jag på mig för lite kläder imorse. Majoriteten av mina kläder är fortfarande kvar hos mamma och Jonas.

Jag svänger runt ett hörn och får syn på Arvid. Min puls ökar. Jag är arg. Han berättade. Han har berättat för någon av vi låg. Han lovade att inte göra det. Jag styr stegen mot honom. Han suckar.

"Vad?" Frågar han. Jag ger honom en konstig blick.

"Du ska inte vara arg på mig. Det är tvärtom. Du lovade att inte berätta. Ändå gjorde du det." Säger jag irriterat. Han suckar igen.

"Jag berättade bara för David. Han förtjänade att veta." Svarar han.

"Varför då? Du lovade. Du fick inte berätta. Inte för någon." Säger jag.

"David är min bästa vän, Olivia. Jag vägrar ljuga för honom. Han förtjänade att veta vad jag gjorde." Säger han.

"Men nu vet alla. Nu vet Elsa. Hon pratar inte med mig längre." Säger jag.

"Då skulle du inte ha legat med mig från första början. Du visste ju att det var fel." Svarar han.

"Hade du inte berättat för David hade hon aldrig sårats av det." Säger jag.

"Olivia, jag bryr mig om mina vänner. Jag skulle aldrig, aldrig, göra dem illa." Säger han. Jag ger honom en konstig min.

"Var det en pik mot mig? Mot att jag behandlar mina vänner illa?" Frågar jag. Han nickar. "Du gjorde samma sak mot David! Du låg med mig när han tyckte om mig." Säger jag. Han suckar.

"Jag visste inte att han tyckte om dig då." Säger han. Jag kollar på honom ett tag. Jag fnyser.

"Du är patetisk." Börjar jag. "Att du känner att du måste förstöra för mig bara för att jag inte var intresserad av dig tillbaks." Fortsätter jag. Han suckar och skakar på huvudet.

"Hejdå, Olivia." Säger han.

"Vet du vad? Fuck you." Säger jag och skyndar ifrån honom.

Jag andas snabbt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag behöver någon. Någon som kan få mig att tänka på annat. Någon som gör mig lugn. Jag behöver en vän.

Efter en kvart står jag utanför Noels dörr och knackar lätt på den. Några sekunder går innan hans mamma står där i dörröppningen. Hon ler.

"Hej, Olivia." Säger hon. Jag ler tillbaks.

"Är Noel hemma?" Frågar jag. Hon nickar.

"Kom in." Säger hon. Jag kliver in i hallen och tar av mig skorna. Sedan rör jag mig mot hans rum. Jag öppnar dörren. Han kollar upp på mig där han ligger i sängen.

"Olivia? Vad gör du här?" Frågar han. Jag biter mig löst i läppen.

"Är det okej om jag är här ett tag?" Frågar jag. Han nickar.

"Självklart." Svarar han. "Har det hänt något?" Frågar han. Jag sätter mig på sängen bredvid honom med en suck.

"Mm." Svarar jag. Jag vägrar möta hans blick. Jag kollar bara ner på händerna i mitt knä. "Jag låg med Arvid som Elsa har tyckt om sen över ett år tillbaks och hon vet nu om det." Berättar jag. Noel kollar chockat på mig.

"Nyligen?" Frågar han. Jag skakar på huvudet.

"I höstas." Svarar jag. "Elsa svarar inte på mina samtal eller sms. Hon hatar mig. Hon hatar mig, Noel." Säger jag.

"Shit." Säger han med låg röst innan han omfamnar mig. "Shit." Säger han igen.

———

"Jag fattar bara inte hur Stockholm gossip får reda på allt." Säger jag frustrerat. Vi har pratat om hela händelsen ett tag nu. Klockan börjar närma sig tolv. Noel frågade förut om jag ville sova över så vi har all tid i världen att prata.

"Man märks nog mer än vad man tror." Säger Noel. Jag nickar.

"Förmodligen." Svarar jag. "Men har inte människan något bättre för sig? Någonsin?" Frågar jag. Han skrattar lätt.

"Uppenbarligen inte. Det är rätt så tragiskt egentligen. Jag tycker typ lite synd om den här personen som har kontot." Säger han. Jag ger honom en skeptisk min. Han skrattar. "Den är självklart fortfarande en riksidiot." Säger han. Jag ler.

"Men nu har du fått lyssna på mina besvär lite för länge. Vad händer i ditt liv? Jag vill veta allt." Säger jag. Han skrattar.

"Jag är ihop med Leah igen." Säger han. Jag kollar chockat på honom.

"Va? Omg! Seriöst?" Frågar jag. Han ler.

"Ja. Vi snackade för ett bra tag sen och kom fram till att försöka igen." Säger han.

"Gud vad kul! Vad glad jag blir!" Utbrister jag och omfamnar honom. Han skrattar. "Men varför har inte Leah berättat något om det?" Frågar jag. Noel rycker på axlarna.

"Har ni gett henne möjligheten att berätta?" Frågar han. Jag kollar konstigt på honom.

"Ja? Eller, det klart. Det är ju bara för henne att berätta." Säger jag frågande.

"Jag vet inte. Hon har inte sagt något rätt ut så, men hon har sagt saker som antyder på att hon kanske inte alltid får någon syl i vädret med er." Säger han. Jag rynkar ögonbrynen.

"Det får hon. Alltså, jag och Elsa pratar ju bara. Det finns ju fortfarande plats för Leah att prata. Hon bara gör det inte så ofta." Säger jag. Noel rycker på axlarna.

"Aja. Jag vet inte." Svarar han. Jag fortsätter att rynka på ögonbrynen. Leah för väl visst prata? Visst, Elsa har en tendens att råka avbryta folk och att ibland kanske prata lite för mycket. Men Leah får ju fortfarande prata för det.