"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig."
De...
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Gillas av falk_leah.h och 2 362 andra Stockholm.gossip_2014 Ryktet går att våran allas @dantelindhe har sex-torka. Det har tisslats och tasslats om att Dante inte har legat med någon sedan hans och @oliviaaz andra natt ihop. Antingen har Stockholms nya hiphop-kändis tappat sin sex appeal eller så har han kanske fastnat för någon alldeles särskild. Kanske är det den minst lika åtrådda Olivia...
Visa alla 277 kommentarer
H_ekstedt Aldrig att han och Olivia skulle vara något. Olivia är stone cold
Emmy.viklund Eller så har folk bara insett hur irrelevant han är?🤷🏼♀️
Jag vaknar i Dantes armar. Exakt som när vi spenderade våran första natt ihop. Precis som då, reser jag mig försiktig upp ur sängen utan att väcka honom. Skillnaden mellan idag och då är att jag inte tänker dra. Jag tänker inte fly hem för att undvika en stel konversation nu på morgonen. Idag är annorlunda.
Jag tar av mig t-shirten jag fick låna igår och byter om till gårdagens kläder. De sticker och känns obekväma på min kropp men jag har inget annat val. Jag tänker inte gå ut till hans mamma i enbart t-shirt. Det vore respektlöst mot både henne och Dante.
Jag går med lätta steg ut ur rummet och stänger dörren bakom mig så tyst och försiktigt jag kan. Sedan styr jag stegen mot köket där Tarja sitter runt matbordet. Hon kollar chockat upp på mig och ler.
"Hej." Säger jag med ett leende.
"Hej, Olivia. Jag visste inte att Dante skulle ha någon över inatt. Jag får allt ta ett snack med honom." Svarar hon. Jag skrattar lätt.
"Dessa killar. De är ju bedrövliga." Skämtar jag. Hon nickar instämmande.
"Visst är de." Svarar hon. "Vill du ha något att äta?" Frågar hon. Jag ler mot henne.
"Tack, men det är lugnt. Jag vill inte tränga mig på." Svarar jag. Hon nickar bestämt.
"Jo. Något får du ta och äta. Du tränger dig inte på. Snarare tvärtom. Jag är överlycklig över att få se dig här igen." Säger hon och reser sig från stolen. "Blir det bra med en macka?" Frågar hon. Jag nickar och hon börjar ta fram smör och ost ur kylen. Sedan ställer hon det på bordet tillsammans med brödet. Vi båda slår oss ner och jag börjar bre en macka.
"Varför är du glad över att få se mig här igen?" Frågar jag nyfiket. Hon ler stort.
"Dante har aldrig tagit hem en tjej tidigare. Inte vad jag vet i alla fall." Börjar hon. "Och jag visste att jag skulle få se dig här igen. Ingen har någonsin gjort honom så glad. Jag ser att du är speciell för honom." Fortsätter hon. Jag sätter i halsen av chock.
"Gud. Förlåt." Hostar jag fram. "Seriöst?" Frågar jag när hostan har lagt sig. Hon nickar. "Dante har aldrig riktigt uttryckt det." Tillägger jag. Hon suckar.
"Nej, han är dålig på det. Men som hans mamma ser jag det tydligt. Du skulle veta hur glad jag blev när han stressat kom ut i köket och bad mig om råd till er dejt." Svarar hon. Återigen kollar jag chockat på henne.
"Gjorde han det?" Frågar jag. Hon nickar.
"Tror du att han hittade den där restaurangen själv?" Frågar hon. Jag skrattar. Jag har faktiskt tänkt på det. Dante som aldrig hade gått på en dejt tidigare borde inte känna till ett sånt bra ställe.
"När du säger det inser jag att det är rätt uppenbart." Svarar jag. Hon ler mot mig. "Jo, förresten." Börjar jag och kan inte längre möta hennes blick. "Jag vill be om ursäkta för min mamma. Så hon betedde sig efter det där samtalet är allt annat än okej och jag skäms något enormt över det hon sa." Fortsätter jag. Tarja lägger sin hand på min och möter min blick med sina snälla ögon.
"Det är lugnt, Olivia. Du ska inte behöva be om ursäkt för din mammas handlingar. Jag och hon har grejer vi aldrig riktigt redde ut." Svarar hon lugnt. Genast försvinner en liten tyngd från mitt bröst. Jag har haft ångest över det här sen det inträffade. Plötsligt hörs släpande fotsteg och en gäspande Dante kommer in i köket. Han stannar upp och kollar på oss.
"Här sitter ni och pratar." Säger han aningen förvånat. Jag kollar ner i bordet. Om han ska bli helt stressad och slänga ut mig igen är jag helt klar med honom. Jag orkar inte det just nu. Inte efter igår. Inte efter att han var så... Så snäll.
"Du tänkte inte berätta att vi skulle ha besök?" Frågar Tarja. Han flinar. Jag fylls av lättnad. Han tänker inte få panik och kasta ut mig.
"Det var aldrig planen från början. Och jag kunde ju inte gärna väcka dig inatt för att säga att Olivia sover här." Svarar han. Tarja skrattar och skakar på huvudet.
"Kom och sätt dig." Säger hon och Dante slår sig ner bredvid mig. "Hade ni kul igår?" Frågar hon.
"Inte direkt." Svarar Dante. Jag skakar på huvudet instämmande.
"Festen var rätt så tråkig." Tillägger jag.
"Så då drog ni hit?" Frågar hon.
"Då drog vi hit." Svarar jag med ett leende.
"Vad är planerna för idag då?" Frågar hon. Dante suckar och ger henne en menande blick.
"Mamma." Säger han allvarligt. Hon skrattar.
"Förlåt, förlåt. Jag försöker bara driva en konversation." Svarar hon. Jag ler.
"Snälla, Tarja, fortsätt med det." Säger jag och hon ler mot mig.
"Har du hört Dante och killarnas låt?" Frågar hon och flinar mot Dante.
"Mamma! På riktigt!" Utbrister han, men ett leende skiner igenom. Vi skrattar.
"Det har jag faktiskt. De är jätteduktiga." Svarar jag och möter Dantes blick för en sekund. Han ler mot mig. Det mest genuina leendet någonsin. För några sekunder känns han som vilken vanlig kille som helst, och jag som vilken vanlig tjej som helst. Som om vi faktiskt tycker om varandra. Som om det i slutet av dagen inte bara är ett spel alltihop.
