Fredag 11 december 2015
"Just det! Arvid svarade ju på min story igår också! Ni vet, den när jag la ut på oss tre." Säger Elsa exalterat där vi sitter i korridoren. Leah kollar ut genom fönstret och har nog inte hört ett enda ord Elsa har sagt, precis som alltid nuförtiden. Och jag sitter tyst och lyssnar.
"Vad svarade han?" Frågar jag. Jag hör själv hur ointresserad jag låter. Jag låter precis som jag gjorde förr. Före tiden med Dante. Så som jag har låtit sen jag började högstadiet. Jag beter mig även så igen. Skrattar inte för högt. Ler inte för brett. Det får max vara ett svagt flin och några svaga fnysningar.
"Han skrev att han önska att han var där." Säger hon glatt. Jag ler så där svagt mot henne.
"Kul." Svarar jag. Men på min ton låter det inte alls som att jag tycker det är kul.
"Jag tror verkligen det börjar gå bra mellan oss nu. Vi skriver rätt så mycket på snap." Säger hon. Just när jag ska svara ser jag Dante gå där i korridoren med Ludwig. Trots att han är vidrig kan jag inte slita blicken från honom. Han möter min blick. Jag fnyser och kollar bort. Elsa kollar frågande på mig. "Ha?" Säger hon.
"Sorry. Det var inte till dig. Vad sa du?" Svarar jag.
"Jag sa bara att jag och Arvid skriver mycket på snap." Upprepar hon. Jag nickar. "Vad är grejen med dig? Du är fett frånvarande." Säger hon.
"Jag blev bara äcklad av Dante." Svarar jag. Hon skrattar högt.
"Det blir vi alla." Säger hon.
———
Ännu en shot glider ner i min strupe. Folk står runt omkring mig och jublar. Jag vinner alltid shot-tävlingarna. Men den här gången känns inte vinsten lika bra. Nu är det nöjda leendet på läpparna falskt. Så falskt.
Allt är så nu. Allt är falskt. Precis som förr. Återigen är jag obrydda, arroganta Olivia. Jag trodde det skulle kännas bra att vara hon igen. Det bekanta är ju tryggt. Och tryggt känns bra. Men faktum är att jag aldrig har känt mig så bra som när jag var genuina, riktiga Olivia. När jag var jag.
"Det är min vän det!" Ropar Elsa glatt. Jag flinar mot henne. Sedan häller jag upp vodka i ett shotglas och räcker det till David.
"Här. Din tur att supa nu." Säger jag. Han kollar på mig med ett stort leende.
"Självklart. Hur många ska jag ta för att komma ikapp dig?" Frågar han. Jag skrattar.
"Jag tror inte du ska ta lika många som jag har tagit. Det räcker nog med 7 för dig." Svarar jag. Han ler och nickar innan han tar den första shoten. Återigen jublar alla. Så fortsätter det tills att han har tagit 7 shots. När den sista shoten är tagen klappar Liam honom på axeln.
"Lycka till ikväll, David." Säger han. Alla skrattar.
"Vadå? Det var bara 7 shots?" Frågar Elsa. Liam flinar.
"David brukar nöja sig med två öl." Svarar han och återigen skrattar alla.
"Shit. Lycka till." Säger Elsa. Då vänds alla blickar mot vardagsrummet. Förvirrat kollar jag dit. I sofforna sätter sig Ludwig, Axel, Elias och Dante. Mitt hjärta hoppar över ett slag. Dante möter min blick och vi bara stirrar på varandra. Alla ljud försvinner runt omkring mig och det känns som om jag kan höra hans hjärtslag från andra sidan rummet. Jag tar upp vodka flaskan från bordet och klunkar det sista innehållet, utan att släppa Dante med blicken.
"Jag är lite full." Viskar David i mitt öra. Motvilligt sliter jag blicken från Dante och flinar mot David.
"Kom. Vi går iväg lite." Säger jag. Han ler mot mig, tar min hand, och vi går mot ett av sovrummen. Vi sätter oss i sängen. David kan inte sluta le.
"Så, första riktiga fyllan. Hur känns det?" Frågar jag. Han fnissar.
"Konstigt." Svarar han. Jag flinar medan han inte kan sluta le mot mig. "När ska du fatta att jag är fett intresserad av dig?" Frågar han. Jag kollar chockat på honom. Men det är knappt en chockad min. Mina försök till att låtsas är så klena nuförtiden. Jag anstränger mig inte ens längre.
"Är du?" Frågar jag. Han nickar.
"Jag trodde du fattade det efter allt jag har skrivit på snap." Säger han.
"Hade ingen aning." Svarar jag.
"Jag är det i alla fall. Alla är det." Säger han. Snark. Killar är så tröttsamma.
"Jasså? Tror du jag är intresserad av dig då?" Frågar jag med ett flin. Spel-Olivia är tillbaks. Det känns konstigt. Jag kommer knappt ihåg hur man spelar längre. Han slutar inte le.
"Kanske. Är du det?" Frågar han. Jag rycker på axlarna.
"Vet inte. Vi får väl se." Svarar jag. Han skrattar.
"Hur tar jag reda på det då?" Frågar han.
"Hade jag varit du hade jag kysst mig för längesen." Svarar jag. Han kollar på mig som för att se om jag är seriös. Jag bara flinar mot honom. Till slut ler han mot mig, lutar sig fram och kysser mig.
Efter ett tags hånglande puttar jag ner honom mot madrassen och sätter mig gränsle över honom. Jag lutar mig ner och kysser honom samtidigt som jag rör mig fram och tillbaka över honom i takt med kyssarna.
Även om jag aldrig riktigt har uppskattat mina tidigare ligg kunde jag åtminstone bli kåt. Men nu känner jag ingenting. Ingenting annat än uttråkning. Jag tror alla ligg med Dante lärde mig hur sex egentligen ska kännas.
Sex ska inte vara något man bara gör för att bli uppskattad. För att känna sig älskad för en liten sekund. Sex ska vara skönt, roligt och spännande. Det var det med honom. Men nu känns det värre än förr. Det känns tråkigt och meningslöst.
Men just nu behöver jag tänka på annat. Jag kan inte fortsätta tänka på Dante. Han är äcklig. Dessutom var han inget speciellt. Det enda speciella med honom var hans sex.
Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv.
DU LÄSER
Sex - Dante Lindhe
Fanfiction"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig." De...
