Allt för varandra

8

De följande dagarna är kaotiska. Fru Adams har brytit ihop totalt och låst in sig på sitt sovrum. En morgon står tvillingarna och bankar förtvivlat på den stängda dörren. Efter en lång stund fylld av tröstande ord och lite mutor lyckas Annie få med dem bort från dörren och trots att hon kommer bli sen till skolan spelar hon en omgång Memory med barnen. Dagarna flyter ihop med varandra, blir till diffusa minnen.

Det har hunnit bli lördag när Annie tar på sig mössan, hänger ryggsäcken över axeln och med en stor klump i magen ger sig av mot skolan. Dagen innan frågade fröken Becketts om Annies vårdnadshavare funderat något över flytten och Annie lovade att fråga direkt när hon kom hem från skolan. Det har hon inte gjort. Hon har inte pratat med fru Adams på flera dagar och att ta ett beslut om Annies framtid är hon verkligen inte i skick för just nu. Annie oroar sig för vad som kommer hända med henne om hon inte får följa med sina klasskamrater till Panthera.

"En sak som kommer bli mycket bättre på den nya skolan är att man inte behöver gå dit på lördagar. De är tydligen lediga då, plus att de slutar tidigt på fredagar", berättar Axel för Annie när de tillsammans väntar på dagens första lektion. Hans entusiasm smittar inte av sig på Annie som bekymrat stirrar ner i det slitna trägolvet.

"Fast för dig kan jag erkänna att jag faktiskt är väldigt rädd också."

Annie tittar försiktigt upp på Axel. Hans leende har försvunnit och istället har de mjuka ansiktsdragen stelnat. Till och med de bruna lockarna som sticker fram under mössan ser ut att slokna en aning.

"Jag förstår det", mumlar Annie till svar.

"Hur reagerade dina föräldrar?" frågar Axel.

Innan Annie hinner svara har han spärrat upp sina ögon och det ser ut som om han vill säga något mer utan att orden kommer fram.

"Det är okej", svarar Annie som förstår varför han ser ut som om han vill sjunka genom marken och dö.

"Förlåt, jag tänkte mig verkligen inte för", viskar Axel och tittar ut genom fönstret.

Några andra ur klassen kommer gående men de går rakt förbi Axel och Annie och sätter sig på en bänk lite längre bort.

"Jag hörde vad som hänt", fortsätter Axel. "Hur mår du?"

Annie vet inte vad hon ska svara. Axel och hon har kännt varandra i flera år, men det är först det senaste året de blivit vänner på riktigt. Annie har flera kompisar som hon umgås med i skolan men det är bara Axel som hon kan prata med på djupet. Ändå känns det svårt nu.

"Vi kan prata om det en annan gång, det är lite jobbigt just nu", svarar Annie och biter sig i läppen.

Klapprande steg närmar sig och fröken Becketts dyker upp med en trave böcker i famnen. Hon hälsar och ler vänligt mot dem innan hon ber Axel hålla i böckerna medan hon låser upp klassrumsdörren. Lamporna protesterar när hon försöker tända dem och det enda ljus som kommer är ett svagt flimmer. Fröken Becketts suckar och mumlar något om att det nog rättar till sig snart.

Annie har svårt att koncentrera sig på lektionerna. Långa stunder fastnar hon med blicken ut genom fönstret och låter tankarna skena iväg. Lärarna måste märka det, men förmodligen säger de inget eftersom att de tycker synd om henne. Annie avskyr när folk tycker synd om henne. Hon känner igen den blicken allt för väl, den snälla men som också innehåller något föraktande. Som om de tänker att hennes föräldralösa liv på något sätt skulle vara hennes fel, eller att föräldrarna som lämnade bort henne är så hemska att deras gener inte borde få vandra omkring på stadens gator.

Under dagens sista lektion får de tillbaka ett kemiprov. Annie konstaterar snabbt att hon hade tre fel och besvikelsen letar sig in i kroppen. Tre fel är inte mycket, men Annie vill inte ha några fel. Ska hon ta sig härifrån måste hon kämpa och vara bäst, tre fel duger inte.

"Du kan väl inte vara missnöjd med det där?" frågar Axel som har sneglat på Annies resultat.

"Det kan jag visst", svarar hon surmulet och vänder provet upp och ner så ingen mer ska få syn på resultatet.

"Vill du följa med till fiket sen?"

Annie vill säga ja. Att sitta på ett café tillsammans med Axel är en väldigt lockande tanke, men precis som alla andra gånger han frågat måste hon tacka nej. För det första har hon inga pengar och hon skulle aldrig låta Axel bjuda henne på något då hon aldrig kommer kunna ge något tillbaka. För det andra måste hon skynda sig hem och hjälpa till med barnen och maten. Dessutom måste hon göra ett ordentligt försök att prata med fru Adams om godkännandet av skolbytet.

Klockan slår två och sista timmen är äntligen över. Trots att lördagar är den kortaste skoldagen känns den ändå som den längsta.

"Vi ses på måndag", säger Annie snabbt och ler mot Axel.

Han ser sorgset efter henne när hon går sin väg genom korridoren. Inte en enda gång vänder hon sig om.

När hon kommer hem sitter alla barn samlade vid köksbordet och spelar kort. Elisabeth tittar upp från sina kort och frågar om Annie vill vara med.

"Nej inte just nu", svarar Annie medan hon tar av sig sin jacka och går tillbaka till hallen med den. "Var är eran mamma?"

"I sovrummet, hon sa att hon inte ville bli störd", svarar Elisabeth när Annie återvänder till köket.

"Har ni ätit?"

Tom och Harry, som båda är klädda i likadana blå träningsoveraller, skakar på huvudena i takt så de chokladbruna lockarna fladdrar omkring.

"Nej vi är jättehungriga", svarar de i kör och brister ut i skratt när de inser att de sagt exakt samma mening.

Annie försöker se bedjande på Elisabeth, men hon stirrar envist ner i sina kort. De måste hjälpas åt, hur fel det än är att en elvaårig flicka ska behöva se till att sina småbröder får mat i sina magar. Tom och Harry verkar i alla fall hålla humöret uppe än så länge, kanske är de för små för att förstå allt som händer kring dem.

Det krävs några djupa andetag innan Annie efter en stunds tvekan höjer handen och knackar på den stängda sovrumsdörren. Inget svar kommer och Annie knackar igen, lite hårdare den här gången. Ingen respons den här gången heller. Handtaget är kallt när hon långsamt trycker ner det och dörren glider till Annies förvåning upp. Sovrummet är mörklagt och i strimman av ljus som letar sig in genom den lilla bit Annie öppnat dörren kan hon se hur fru Adams ligger fullt påklädd på sängen och stirrar tomt upp i taket.