Allt för varandra

28

Kjolen sitter tajt kring låren och det breda skärpet är knäppt ett hack för långt in. Men hellre det än att magen ska riskera att puta ut det minsta.

"Jag önskar så att vi kunde slippa ha tights nån gång", säger Evelyn medan hon rullar ihop det ena byxbenet innan hon stoppar i foten i det. "Det ser så härligt ut på bilder där folk står i korta kläder vid havet, bruna och fräscha liksom."

"Du får väl boka en resa", säger Natalie medan hon granskar sig i helkroppsspegeln. Det glittriga linnet smiter åt kring de små brösten. Hon kan inte låta bli att tänka på Ellie.

"Det är ju svindyrt."

"Och? Ni är väl rika?"

Evelyn har fått på sig tightsen under klänningen och kommer fram till Natalie, snurrar ett varv framför spegeln och putar med läpparna.

"Ja det är klart, men det anses ju ofint att lämna landet. Som om man inte är nöjd typ."

"Jag vet", svarar Natalie och bättrar på pudret. "Jag har i alla fall inget behov av att åka härifrån. Visst verkar värme härligt, men det blir säkert jobbigt också."

Evelyn scrollar på sin mobil och verkar redan ha glömt sina soliga drömmar. Hon riktar kameralinsen mot Natalie och tar några bilder.

"Nu får du ta några på mig", kvittrar hon och sträcker över mobilen till Natalie som tar emot den under tysta protester.

Evelyn märker inte av Natalies motvilja utan ler bara ett bländande leende, för att i nästa stund se djupt in i kameran med allvarsam min. Natalie tar några foton utan någon större entusiasm.

"Bli de bra?"

Evelyn kommer fram för att kontrollera resultatet, suckar missbelåtet.

"Den här klänningen ser ju skrikig ut", säger hon och sträcker sig efter blixtlåset på ryggen.

"Lägg av, den klär dig", säger Natalie och tar bort Evelyns hand från dragskon. "Jag lovar, den gröna färgen passar din hudton."

Med den tveksamma minen kvar vänder sig Evelyn bort från spegeln och kollar genom innehållet i sin handväska en sista gång. Efter det går hon fram till garderoben, drar ut en av de nedre lådorna och plockar fram en flaska med genomskinligt innehåll. Stolt håller hon upp den, skakar om den lätt så vätskan skvalpar runt.

"Får jag lov att bjuda på en liten drink?"

Natalie sätter sig ner i snurrstolen vid skrivbordet. Hon svarar inte på Evelyns fråga, men det behövs inte för minuten senare tar hon emot ett glas med spetsad hallonläsk. Med lite is i hade det förmodligen varit gott.

"Är du helt säker på att vi ska gå?" frågar Natalie och snurrar ett varv med stolen.

"Ja det är klart, Jack är säkert där."

"Var det inte du som sa att jag skulle försöka glömma honom?"

Evelyn blir tyst i några sekunder. Hon går ett varv i sitt sovrum, ser ut att fundera på något medan hon ser in i de ljusrosa väggarna. Natalie gillar det inte. Vad tänker hon på som hon inte säger?

"Jo, det är nog lika bra", svarar hon till slut.

Natalie känner sig allt annat än förväntansfull när de lämnar Evelyns familjs villa. Ute är det ett lätt snöfall, de små flingorna känns vassa mot kinderna. Evelyn pratar på hela vägen till bussen, om en kille i trean som hon tycker är snygg och som hon hoppas ska komma ikväll. Natalie gör sitt bästa för att verka intresserad. Hon kommer med tips och råd om vad Evelyn borde göra om killen dyker upp och hon blir nöjd trots att Natalies erfarenhet av att ragga är rätt dålig. Det hugger till i bröstet när hon tänker på att hon är dålig på det just för att hon inte har behövt träna någon gång. Jack har alltid varit så självklar.

Under den korta bussresan blir Evelyn äntligen tyst, istället för att prata sitter hon med sin mobiltelefon. Natalie behöver inte tjuvkika för att veta att det är deras chattgrupp med Em och Jennie som hon skriver för fullt i, hennes egen mobil vibrerar så ofta att hon får lust att stänga av den.

"Är de framme?" frågar Natalie när tystnaden blir mer jobbig än behaglig.

"Ja, de kom precis dit. Em säger att det är ganska många där, du trodde ju att knappt ingen skulle gå."

"Jag hade väl fel", svarar Natalie och funderar över vad det är som lockar med discot. Enda anledningen till att hon själv går är för att Evelyn lyckades övertala henne under sista lektionen. Fast när hon i drömmarna har sett sina vänner på discot har de sett ut att ha roligt. Inte för att det har något som helst med verkligheten att göra men hon klamrar sig fast vid det bara för att hålla humöret uppe. Det kanske kommer bli kul.

Väl på plats visar det sig att Em hade rätt, det är mycket folk där. Trots stora lappar med överkryssade ölburkar på har nästan alla som hänger utanför lokalen öl eller cider i handen. Ingen lärare syns till och Evelyn sticker diskret åt Natalie en äppelcider från sin väska.

"Tack", svarar hon och öppnar burken med ett pysande läte.

De hälsar på klasskamrater och nickar till personer de vanligtvis inte umgås med i skolan. Än så länge syns ingen nykomling till, men de är säkert där inne om de överhuvudtaget är här.

"Ska vi gå in? Det är kallt", säger Natalie och ser bedjande på Evelyn som spanar efter något. Eller snarare någon.

"Ja, men vi måste dricka upp först."

Natalie är på väg att säga att de bara kan hälla ut och öppna nytt senare innan hon i sista stund minns att hon fick cidern av Evelyn. Det hade nog varit oförskämt att hälla ut då. Så istället klunkar de i sig drycken så fort att det gör ont i magen. Det kommer nog kännas bättre snart.

Inne i den stora lokalen som skolan hyrt ikväll är det nästan trångt. Lysrören i taket är släckta och istället kommer ett blått sken från flera spotlights. Musik i behaglig ljudnivå strömmar ut från stora högtalare. I mitten finns ett stort dansgolv och längs väggarna står bord och stolar utställda. Natalie spanar mot soffgruppen i hörnet men Evelyn har andra planer. Tillsammans rör de sig längre in i lokalen, mot baren som tydligen har öppet för de få som fyllt arton år.

"Tror de verkligen att de inte kommer bjuda runt och köpa ut?" frågar Evelyn och ser sig omkring, på jakt efter någon med åldern inne.

"De gör väl allt för att tjäna pengar bara", svarar Natalie. Hon får syn på Em och Jennie, som ikväll har likadana röda byxdresser på sig, vinkar och går dem till mötes.

De hinner knappt avsluta sina hälsningskramar innan någon dansar in i Natalie så hon snubblar till. Hon vänder sig om och ser in i ett par uppspärrade, klarblå ögon. Den dräpande kommentaren fastnar i strupen.

"Ser er för", fräser Evelyn och blänger på de nya eleverna som dansade för vilt.

Natalie sväljer hårt, försöker få fram några ord. Hon blir lika förvånad som sina vänner när det korta ordet hej lämnar hennes läppar.