Allt för varandra

27

"Det går faktiskt bättre än vad jag hade trott."

Axel sitter tillbakalutad i en av fåtöljerna med en lärobok uppslagen i knät. Annie sitter bredvid honom på golvet, med ryggen lutad mot den svala väggen. Mitt emot dem sitter några ur klassen vid ett runt bord och spelar sällskapsspel.

"Jag kan nog hålla med", svarar Annie och skriver ner en mening i sitt skrivhäfte. Nästa vecka ska de få läsplattor. Hon vet inte hur en sån fungerar men lärarna försäkrade dem om att det inte skulle bli några problem.

"Nog?"

"Jag skulle inte påstå att jag känner mig så värst välkommen." Annie biter lite på pennan, svävar iväg i tankarna. Axel studerar henne under tystnad en lång stund.

"Äsch, behöver vi några andra än våra egna klasskamrater?" frågar han till slut och slår igen boken.

Annie suckar. Han kommer aldrig förstå. För honom räcker det gott och väl med några enstaka nära, vad resten tycker och tänker struntar han fullständigt i. Om hon bara kunde få hälften av den egenskapen skulle det nog bli en bra blandning mellan dem.

"Det är ju disco imorgon", säger han uppmuntrande.

Jubel från ena laget som spelar utbryter, följt av handklappningar och ryggdunkningar.

"Ska vi verkligen gå?"

"Det var du som ville det." Axel höjer på ögonbrynen och drar handen genom lockarna. För en gångs skull har han tagit av sig mössan.

"Ja jag vet, men det känns inte riktigt bra."

"Hur ska du få någon att tycka om dig om du inte går ut?"

Han har en poäng, även om hon inte vill erkänna det. Problemet är bara att rädslan för discot grundar sig i flera olika saker. Dels innebär det att hon kommer bli kvar här istället för att åka hem över helgen som det först var planerat. Elisabeth kommer bli fruktansvärt ledsen och besviken. Fru Adams behöver säkert hjälp med massa saker i hushållet också. Oron över att någon skulle kunna vara elak vilar också under ytan. Annie har inga fina festklänningar, hon har inte ens några vardagskläder som kommer i närheten av utstyrslarna som de andra tjejerna på skolan bär dagligen.

"Sluta tänk så mycket", säger Axel och petar till Annies huvud. Hon ser upp på honom och låtsas bli sur. Axel lägger huvudet på sned och ser bedjande ut.

Kanske skulle hon bara berätta om drömmarna? Fast han skulle nog inte förstå, bara slå bort dem som nonsens. Ända sen de började sova i de inredda barackerna alldeles intill skolområdet har samma typ av mardröm förföljt henne. Rök och lågor som tar över en lokal. I taket hänger en discolampa. Den kommer säkert komma tillbaka inatt också.

"Jag tror att jag ska gå och lägga mig", säger Annie och reser sig upp, borstar bort osynligt skräp från sina byxor.

Båda barackerna är i två våningar, sovsalarna finns på övervåningarna. På undervåningen i tjejernas provisoriska hem finns det gemensamma sällskapsrummet och hos killarna finns kök och tvättstuga. Dusch och toalett finns på bägge ställena, med rinnande vatten. Både kallt och varmt. Värmen kommer från element och trots att Annie gör sitt bästa för att inte jämföra stället med sitt riktiga hem kan hon inte låta bli att tycka att det är skönt att slippa elda. Framförallt är det skönt att slippa gå ut till ett gemensamt hus för att duscha och gå på toaletten.

"Ja det är ganska sent", svarar Axel och reser sig från fåtöljen.

De som spelar verkar inte ha några större planer på att krypa till sängs och allt Annie kan göra är att hoppas att deras liv inte ska höras upp till sovsalen.

Efter att ha borstat tänderna och läst ett kapitel i kemiboken släcker hon sänglampan. Svaga susanden hörs från sängarna i bortre änden. Hon lyssnar till de rytmiska lätena och försöker somna till ljuden. Det tar tid och när hon väl lyckas är hon tillbaka i den brandhärjade lokalen.

När hon sätter sig upp i den smala sängen är det kolmörkt runt henne. Inga lågor. Ingen röklukt. Drömmer hon om det här efter upplevelsen vid stadshuset? Kanske satte sig händelsen djupare än hon trott.

Det känns som om hon knappt sovit någonting, men när hon tittar på klockan visar den tjugo över fem. Snart dags att gå upp. Hon tänder sin sänglampa. De andra tjejerna sover fortfarande djupt.

Golvet är täckt av en blå heltäckningsmatta men är ändå kyligt. Annie letar fram sina tofflor under sängen och knyter morgonrockens midjeband. Smygande tar hon sig ut från rummet och in till badrummet. Där låser hon in sig i toalettbåset och sätter sig på det stängda toalocket. Stirrar på den mintgröna dörren.

Borde hon söka hjälp för de störande drömmarna? Hon börjar bli trött och få svårt att koncentrera sig om dagarna. Kanske skulle det hjälpa att prata med Axel. Det känns bara inte rätt.

Först när någon rycker i handtaget reser hon sig upp och spolar i den oanvända toaletten. När hon låser upp dörren står Lisa utanför, enbart klädd i trosor och en rosa tshirt.

"Trodde nästan du hade dött där inne", säger hon surt innan hon stänger dörren onödigt hårt efter sig.

Annie orkar inte bry sig. Lisa har aldrig tyckt om henne. Varför har hon aldrig fått någon bra förklaring till, bortsett från att hon en gång blev kallad barnslig och jobbig. Axel fick brottas i två dagar med att få Annie att förstå att det inte var sant.

Dagens första lektion är matte, i salen på våning tre med utsikt över skogen bakom skolan. Det känns konstigt med nya lärare. Tidigare har de känt varandra så bra att hon knappt behövt be om hjälp eftersom läraren redan förstått det innan. Nu måste hon plötsligt blotta sina okunskaper på ett helt nytt sätt och magistern med de stora skorna verkar tycka om att höja på sina buskiga ögonbryn på ett roat sätt. Som om hon vore korkad.

"Skit i honom", viskar Axel när magistern gått sin väg efter att ha förklarat en krånglig ekvation.

"Han tror ju att jag är trög. Jag saknar Hannah."

"Det gör jag också, jag hade hoppats att hon skulle följa med oss."

Annie funderar över vad fröken Beckett gör nu. Tar hon hand om yngre klasser? Eller blev hon arbetslös?

"Vad ska du ha på dig ikväll?" frågar Axel medan han mäter med sin linjal.

"Vad menar du?"

"På discot såklart."

"Ingen aning", mumlar Annie och känner hur klumpen i magen växer.