Chapter 29: Intertwined

2.1K 10 6
                                    

Chapter 29

DENISE'S POV

I got my composure back and tried to fix myself while Kiefer's hand is still on my waist supporting me.

"Thanks. Okay na." I told him, and he got his hand away from me.

I noticed that Thomas was still staring at us so I interrupted, "Uhh, Thomas, may gagawin ka ba? Sama ka na samin."

"Ha? Wag na.." Thomas answered.

"Sige na, lilibre daw tayo ni Kiefer." And then I looked at Kiefer.

"Wala kong sinabing ganun ah!" Kiefer.

"Wag ka maniwala jan, Thomas. Ako bahala sayo. For the mean time, I'll just clean my mess up... So, can I leave you both for awhile?"

Tiningnan ko si Kiefer, tahimik lang sya at parang seryoso. Pati ba naman sa labas ng court ay awkward-ity padin tong dalawang to?

"I guess so." Kiefer finally answered.

Then I looked at Thomas, "Uh, sure, I believe I really have something to talk about with Kiefer. Take your time."

I know there's a hidden meaningoiver that statement. Nagdalawang isip tuloy akong iwan sila.. But I can't go on with the sticky coke on my shirt.

"Uh, wait lang talaga ha. Babalik agad ako." I told them again.

"Take your time, Denise." Sabi ni Thomas.

"Promise me one thing guys." I told them.

"I already promised you that I'll be there to catch you when you fall--" sabi ni Kiefer ng nakasmile.

"Korni mo talaga Ravena! But seriously guys, wag kayo magbugbugan when I'm away. Not here."

"Trust me, Denise. We both know that." Thomas.

"Oo nga. Dibale, I'll still be here waiting for you.." Kiefer said.

I rolled my eyes on them. Boys will always be boys. Ang labo nitong mga kasama ko. Una, si Thomas. Bakit ba parang ang awkward nila ni Kiefer? Ang OA naman yata kung ADMU-DLSU rivalry padin. Tapos parang gulat na gulat sya samin ni Kiefer. Ganon na ba talaga ka-big issue mga nakakasama ni Kiefer? Artistahin na? Eto namang si Kiefer, malapit ko na iuntog sa pader nang malaman nya pinagsasasabi nya. You know I love Kiefer.. Just as I love Alex. They're both my closest friends. Kaya I really don't give meaning sa mga kalokohan nitong si Ravena. But there's really something strange about what he says recently, na parang seryoso, na parang he really means it. Pero, bakit? Paano?

I washed my hands with some soap and dried it. I combed my hair (medyo haggard na pala itsura ko, wala man lang nagrereact) and sprayed some perfume. Gustuhin ko man magtagal sa restroom to pamper myself, I can't, at baka duguan ko na silang maabutan sa labas. I walked out the restroom and thankfully they were just standing like how I left them awhile ago. Di ba to nagimikan? Parehong nagpigil ng emosyon? Buti naman.

"I guess I should go." Thomas said.

"Wait lang, I haven't talked to you for a while." I insisted.

"There's nothing to talk about much." He answered.

"Sige na, samahan mo lang kami kumain." I suggested.

"Kakakain lang--" Singit ni Kiefer, pero bigla ko siyang siniko para manahimik na.

"Fine. Kailangan ko na rin kasi umuwi eh." Thomas said.

"Quick meal! Promise!" I said.

Medyo hindi ko rin alam kung bakit ko niyayang kumain si Thomas e kakakain lang namin. Well, wala na talaga akong maiexcuse, na tipong sasama siya. Anyway, we decided to eat pizza at Sbarro. Ehem, diba si Kiefer magbabayad. =)))) Tiningnan ko si Kiefer habang naglalakad kami, nakakatawa kasi parang di nya naisip na siya magbabayad.

Beyond the Unplanned LoveWhere stories live. Discover now