E L V A

3K 33 9
                                    



Dantes perspektiv

Snabbt kliver vi ur ambulansen och jag ser hur Vicci kommer ut på en bord med en syrgasmask på sig. Snabbare än någonsin springer ambulansvårdarna in med henne in i sjukhuset

- " SKADAD TJEJ HÄSTOLYCKA BEHÖVER HJÄLP NU" skriver en av ambulansvårdarna.
Jag blir bara mer och mer nervös av allt.
Vicci blir emottagen av sjuksköterskorna, jag springer snabbt efter dem och kollar ner på Vicci. Älskade älskade Vicci, hoppas hon vaknar.. Hon ser förstörd ut.

Dem tar snabbt in henne i ett rum och jag försöker följa med in men sjuksköterskorna stoppar mig.

-" Du får stanna här, sätt dig i vänterummet" sa en läkare till mig.

Jag går till vänterummet men fuck heller att jag sitter ner och tar det lungt. Jag går fram och tillbaka för att ringa Ludde, han måste komma hit nu.

Ringsignalen går fram och Ludwig svarar

" Tja" säger Ludde

" Sho du måste komma till sjukhuset nu"
Svarar jag stressat.

" Va? Vad har hänt?"
Frågar Ludde mig förvirrat.

" Vicci, hon är inte medvetande. Kom nu jag förklarar allt sen"


Ludwigs perspektiv

Jag kliver ur min bil i ren panik. Vad faaan har hänt??? Jag springer in till sjukhuset men stannas av en sjuksköterska.

- " Vem ska du besöka"

- " Victoria Lindhe" sa jag något andfått.

-" Våning 3" är de ända hon säger.
Jag bokstavligen springer upp för alla trappor för att komma till rätt våning. När jag kommit upp kollar jag vänster och ser Dante i vänterummet från korridoren. Jag springer fram till han tills han får syn på mig. Vi möts i en kram och Dante gråter så fort han möter mig.

-" Eyy bror vad fan har hänt???"
Vi sätter oss ner och Dante förklarar

-" Hon skulle hoppa men ponnyfan bockar av henne så hon ramlar av och svimmar. O hon, hon har inte vaknat än.."
Dante ser oron som sprids i mig, en tår faller ner för min kind och jag ställer mig upp oroligt.

- " När får vi träffa henne? Andas hon? Hade hon Svimmat sa du?

- " Ludwig" säger Dante men ja lägger inte märker till han, jag är uppe i mitt. Jag är stressad.

- " Lever hon? Kommer hon överleva? Kommer hon vakna? Eller hon har ju bah svimmat va"?

- Luuudwig!! Säger Dante

- "Hon vaknar ju? När får ja träffa henne? Ja måste träffa henne"? Alla grejer rabblande jag på snabbt och stressat

- " EYY LUDDE"
Allt mitt pratande stannar upp och kollar på Dante.

- " Vadå? Frågar jag honom

- " Chilla lite" säger Dante

- " HUR FAAAN SKA JA CHILLA, MIN TJEJ LIGGER MEDVETSLÖS DÄR INNE JAG ÄR JU FKN OROLIG DANTE"
Jag kollar på honom med en arg blick, nästan inga var här i väntrummet så ja brydde mig inte.
Dante kollade bara rakt fram och skakade på benet.

En sjuksköterska kommer ut från Viccis rum.
Hon kollar på oss och säger

- "Hon lever"
Jag hör hur både jag och Dante andas ut av en lättnad.

-" Hon har inte vaknat,men ni får träffa henne om ni vill" säger sjuksköterskan.

- "Gärna"svarar jag och Dante i kör.

-" Men gå in en och en i början iallafall"
Vi nickar till svars och Dante går in först. Efter ca 20 minuter kommer han tillbaks gråtfärdig. Han försökte hålla det inne men det gick inte. Han satte sig bredvid mig och slog till mig på ryggen.

-" Gå in nu, ja tror hon saknar dig "

( Lyssna på jealous till denna del)

Jag har precis kommit in i rummet, där ligger min prinsessa. Runt om hennes öga har hon en blåtira, hon såg typ ut som mig nu. På läppen har hon ett jack. Hon måste slagit sig rejält.
Jag går fram till henne,tar en stol och sätter mig vid henne. Tar tag i hennes hand och börjar prata med henne. Även fast jag visste att jag inte skulle få några svar kändes det ändå skönt.

-" Kan du inte vakna nu hjärtat, jag är orolig" säger jag.
Hon bara ligger där och blundar. Kan hon inte öppna sina ögon så jag kan få den oro ur mig..
Jag sitter där och håller om hennes hand medan jag gråter i ca 20 minuter jag med. Tillslut kommer en sjuksköterska in.

- " Jag antar att du är hennes kille"
Säger hon

-" Stämmer" sa jag lite nere. Min blick var fast på Vicci.

-" Ja antar att du också kommer sova här? De flesta killar brukar inte lämna sina tjejer här"

- " Stämmer bra de" svarade jag henne.

-" Okej, men det kommer lite fler som vill besöka henne om ca 30 minuter. Så kan du tänka dig att lämna henne en stund när dem kommer?" Frågar kvinnan mig.

-" vilka?" Frågar jag deprimerat.

- " Noel Flike och Axel Liljefors Jansson" svarar hon

-" Amen det är lungt, det är mina närmaste vänner"

Hon nickade och gick.

Tiden gick och Dante hade även kommit in i rummet. Efter 30 minuter kom även Noel och Axel gåendes in i rummet. Blickarna var oroliga i bådas ögon, dem satte sig på varsin stol bredvid mig och Dante. Vi alla satt och lyssnade på musik i hopp om att Vicci skulle vakna. Låten som spelades var vår egna låt "sex" sorlig låt så stämningen blev allt sorgligare.
Efter några timmars pratande visade klockan sig vars 21:01 och alla killarna drog hem förutom jag.
Läkarna har kommit in med en madrass,täcke och kudde till mig. Hur snällt?? Dante har även kommit med nya kläder till mig..

Några dagar senare

Några dagar hade gått och Vicci har fortfarande inte vaknat. Jag däremot känner mig inte heller speciellt vaken. Jag har sovit på sjukhuset varje dag sen dagen hon kom in.
Jag skulle även dra ner till Ica för att köpa lite mat nu när jag vaknat.
När jag köpt min mat sätter jag mig som vanligt på en stol vid Viccis säng. Efter att ha ätit upp min mat sätter jag mig bara och kollar på henne, kan hon inte bara snälla vakna nu.. Jag saknar henne alldeles för mycket.
En tår lämnar mitt öga för att falla ner på min kind, betyder hon såhär mycket för mig.

-" Jag lovar, allt löser sig älskling. Bara vakna nu"
Sa jag lågt för mig själv med blicken ner mot marken.

-" Ludwig"  hör jag en svag röst säga till mig, jag noterar rösten men tänker ändå inte på det.

-" Älskling" hör jag en svag röst viska. Min blick vänds snabbt upp mot Victoria.

-" Du är vaken"

Bara för att förtydliga så kommer denna berättelse inte handla om så mycket drama, har läst alldeles för många böcker där de slutar med att folk dör och skit så vill göra en positiv bok om ren kärlek haha:)

Rösta gärna<3

Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand Where stories live. Discover now