Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

S J U G O F Y R A

Dantes perspektiv

Dagarna har gått och Vicci mår allt bättre och bättre,men. Det ska alltid finns ett men. Hennes aptit till mat har sjunkit något enormt. Vid middagarna rör hon knappt maten, när jag frågar varför hon inte äter blir hon antingen sur eller så säger hon att hon inte är hungrig. Men den lätta går jag inte på, jag har snackat med Ludwig, Noel och Axel om det och dem har också märkt det, plus att mamma flyttat ihop med sin nuvarande kille hos han i Gävle. Så hon är aldrig här, alltså har jag och Vicci fått hela huset för oss själva. Vårar hus som är på över 200 kvadrat, för två ungdomar? Eller vi klagar inte, dels betalar mamma hyran och ger mig och Vicci pengar varje månad som räcker bra till mat och shopping.
Återigen är det dax för Middag.

-" Vicciiii det är mat" små skriker jag till henne från köket till vardagsrummet där hon befinner sig.

-" Jag är inte hungrig" säger hon. Ah tjena, vad är grejen. Varför vill hon inte äta??

-" Jo nu äter du, du har inte ätit på skit länge Vicci kom och ät Nu!" Säger jag lite bestämt. Jag kollar på henne med en menande blick och hon kollad drygt tillbaka. Med otrevliga steg går hon mot mig och sätter sig vid köksbordet.

Inte en ända blick är på mig, även fast jag vet att hon märker hur jag kollar på henne. Jag hade lagat hennes favorit också, spagetti carbonara. För att få henne att äta, men det räckte inte mycket till.

-" Vicci seriöst nu, varför äter du inte?" Frågar jag henne så snällt jag kan för att hon inte ska bli sur. Hon har nämnlingen berättat att hon fått sin mens efter tre månader, då hon har P-piller så får man bara den jätte sällan. Då av hennes humör denna vecka får jag kanske stå ut med.

-"Men jag är inte hungrig" suckar hon åt mig

-" Vicci lägg ner det är något annat, vad.är.det?" Frågar jag henne bestämt den här gången.

-" Men Dante sluta jag är inte hungrig.."

-" Vicci säg nu, du måste veta att både ja Ludde,Noel och Axel är jätte oroliga över dig" jag suckar och kollar på henne seriöst. Hon suckar hon med och lägger armarna i kors och lutar sig bakåt till ryggstödet av stolen. Men snabbt kastar hon sig fram igen.

-" Men Dante kolla hur jag fkn ser ut, kan du inte förstå att jag inte vill äta" skriker hon och slår med händerna i bordet och går mot sitt rum, dörren smälls igen och min ända tanke är, på riktigt? Hur kan hon må dåligt över sin kropp, hon har jätte fin kropp?
Jag rör mina steg mot Viccis rum.

Knack knack

-" Dra" hör jag en riktigt arg röst säga inifrån.

-"Nej Vicci, jag måste få prata med dig"

-" Men ja vill inte prata med dig" ryter hon åt mig.
Jag skiter i vad hon säger och slår upp dörren med en smäll. Jag ser hur hon hoppar till av smällen som kom på direkten.
Jag går fram till hennes säng där hon ligger och jag sätter mig på sängkanten och kollar in i hennes ögon. Hon undviker dock ögonkontakten och kollar bara ner på hennes händer som hon håller på att pilla lite med.

-" Vicci kolla på mig, varför mår du dåligt över din kropp?" Frågar jag henne med en mjuk men ändå bestämt röst. Hon kollar fortfarande ner på sina händer men höjer blicken med ett fnysande. Jag möter hennes ögon som en tår lämnat.

-" Kolla på mig, kolla hur jag ser ut.. Ingen vill se ut som mig. För stora lår, för stora armar och för stor mage. Ludwig lämnar säkert mig snart, han kommer säkert hitta någon ny som är snyggare än mig" får hon ut. Allt fler tårar rinner längst henens kind och hon kollar äntligen upp på mig.
Jag svarar inte utan drar direkt in henne i en kram.