Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

S E X T I O T R E

Ludwigs perspektiv

12/1

Jag sneglar lite på klockan som sitter lite snett framför sängen jag och Vicci just nu befinner oss i, helt döda.
04:28
Idag är dagen jag och Vicci packar våra resväskor fulla och säger hejdå till Sverige och drar till Paris. Flyger går 09:00 så att gå upp i tid är något vi behöver göra. Ett tappert försök till att väcka sömntutan bredvid mig lyckades jag inte direkt så bra med. Så varför inte göra hämnd.
Jag reser mig upp ur sängen så försiktigt jag kan och går ner i bar överkropp till nedervåningen, där jag fyller ett glas med vatten och beger mig vidare upp mot övervåningen där sömntutan befinner sig.
Jag ställer mig vid sängkanten och går in på Snapchat för att spela in den roliga händelsen som snart sker. Den röda cirkeln börjar formas och snabbt håller jag vattnet över henne som snabbt for upp ur sängen med en brinnande blick på mig som säger du ska dö typ.

-" Vafaaaan Ludwig" skriker hon på mig och torkar sig med hjälp av täcket i ansiktet. Jag står endast och garvar sönder på sidan om sängen medan min fina flickvän som är helt täckt av vatten kollar seriöst på mig.

-" Du ska dö" säger hon och tar genast upp en kudde som prickar mig rakt i huvudet. Jag skrattar endast och tar kudden för att kasta den tillbaka på henne samtidigt som jag kastar mig i sängen och säger att vi måste gå upp nu. Hon svarar endast med något hummande och jag behöver draa upp henne för att hon ska kliva ur sängen. Vilket jag lyckades med och plötsligt står hon på benen i trosor och bh. Inget jag lägger märket till då jag redan sett henne i det alldeles för ofta.

30 min senare
05:00

-" Dante kom nuuu" skriker Vicci på den långsamma människan som kommer springandes ner från trappan i gråa mjukisar och en blå hoodie som han håller på att trä på sig.

-" Jaa ja kommer" svarar han lite irriterat och kommer ner till hallen där vi står med våra resväskor. Eller jag står med en liten och Vicci med en stor proppad som knappt gick att stänga, plus en handväska på det. Typsikt tjejer. Mycket av hennes kläder ligger även i min väska.
Trötta och belåtna har vi lyckats röra oss ur mot bilen som Dante lovat oss att köra till flygplatsen.
Vicci som väljer att ta upp hela baksätet somnar på direkten när vi börjar rulla och jag sitter i framsätet bredvid Dante som kör hans snygga svarta Volvo V60. Vi snackar om allt mellan vilka osläppta låtar vi vill släppa till vad Noel köpte för skjorta igår.
Våra höga skratt verkar väcka Vicci som ryter åt oss att vi ska vara tystare, vilket bara fick oss att garva mer.

Väl framme vid Arlanda ska vi säga hejdå till Dante som varit snäll och kört oss hit.

-" Hejdå din tönt i'm gonna miss you" Säger han till Vicci och drar in henne i en kram som hon ofrivilligt behöver besvara. Dante fnissar endast och för att provocera henne ännu mer bär han upp henne i luften och svingar runt henne. Hon gnäller emot med " Danteee släpp miiig" och han gör som hon säger men slår till henne på huvudet efter, vilket hon ändå bildar ett flin på läpparna åt.

-" Tja då bror, ni får ha det feeett" säger Dante och drar ut på ordet fett, han drar in mig i en bro-hug kram som jag besvarar väl.

-" Fan hörni, det kommer bli tomt utan er på såå lång tid" säger han efter han drar ifrån kramen och flexar med blicken mellan mig och Vicci. Hon lägger även sin hand och huvud vilades på min axel och avfyrar ett fniss.

-" Jaa vi kommer sakna er" säger Vicci till Dante, som står ungefär 1 meter framför oss. Han bildar ett litet leende innan han säger

-" Ah men ni får ha det grym, vi syns om en månad" Svarar Dante och blinkar med ens ögat mot oss innan han vänder klacken långsamt.

-" Aa det gör vi" säger jag "Hejdååå" säger både jag och Vicci i kör. Och då slog det mig att vi faktiskt ska vara i Paris i en hel månad. Bara jag och Vicci, ensamma och ha det skit mysigt.
Endast Dantes ryggtavla är det som just nu syns så vi bestämmer oss för att checka in våra resväskor. Snabbare än vad jag trodde är dem nu incheckade och vi går igenom all skit man behöver göra för att kunna komma till taxfreen. Jag tar på mig lite chokad och Vicci likaså.

                        Victorias perspektiv
08:30

Efter att vi betalat vårat godis beger vi oss mot gaten för att stiga på flyget. Ludwig håller min hand sammanflätad med hans samtidigt som vi försöker hitta våra platser, som över förväntan blev i mitten av planet vid vingen och längst in. Sen när visste Ludwig att jag älskar den här platsen? Aja, jag ska inte klaga ett skit. Det här är ju trots allt den bästa platsen.

-" Ludwig" säger jag och kollar på han samtidigt som jag flätar våra händer samman igen när flyget börjar rulla mot start. Mina ben har jag kurat ihop i den lilla stolen men efter en stund börjar det bli jobbigt så jag sträcker ut dem över Ludwigs knä.

-" Mm?"

-" Har jag sagt att jag är flygrädd?" Frågar jag honom, något nervöst. Han ser ut att fundera en stund innan han svarar.

-" Nej det tror jag inte, är du de?"
Är du helt dum i huvudet älskling? Tänker jag.

-" Nej duvet det var exakt därför jag frågade om du visste" svarar jag lite ironiskt och himlar lite med ögonen, och han skrattar endast som svar.

-" Okej men jag vet nu, men vi ska bara flyga i typ 2,5 timme typ" svarar han, vilket lugnade mig lite.

-" Ah bra" svarar jag och lutar huvudet mot hans axel. Min position ändrar jag ännu en gång, så jag sitter med ryggen lutandes mot hans arm och fötterna upp mot det lilla fönstret.
Flyger börjar åka allt snabbare på hjulen och jag känner hur det tar sats. Ludwigs han kommer vara allt röd efter att vi kommer upp i luften, då jag klämmer åt den jävligt hårt. Han förstår min panik och stryker sin tumme längst min handrygg, och drar sedan mig närmare honom in i hans famn. Vilket lugnade mig något mycket, mer än vad jag trodde.
När vi kommer upp i luften så lyser den orange/gula symbolen upp som tyder på att vi kan knäppa loss oss, det verkar som att vi har fått de hela tre raders sätena för oss själva. Vilket underlättade rätt mycket
och därefter somnade jag i Ludwigs knä. Glad som fan är jag att man kan dra upp armstöden på det här flyget, så att jag bokstavligen kan sova på Ludwig.
Sömnen gjorde att resan kändes som på 10 minuter och vipps så var vi i Paris.

__________________________
Inte världens roligaste kapitel direkt, men men. Till alla mina hästläsare, ramlade av min ponny igår haha. Kolla min vanliga för att se avramlingen : Juliaalandiin

Ig: Forever.hovah

Rösta gärna<3