Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

S E X T I O???

                       Dantes perspektiv

Jag har precis lagt mig i sängen innan min mobil surrar till högt, namnet som dyker upp på skärmen får mig att sätta mig upp.

-" Hallå" hör jag Vicci säga med en något skakig röst.

-" Hej, vad är det?" Frågar jag fundersamt, vem ringer runt 00:00 på natten?

-" Dante" säger hon och andas in ett djupt andetag,
" Ludwig har vaknat"

-" Eyy du driver?" Säger jag och ett leende smyger sig upp på mina läppar, men åker snabbt ner igen när hon fortsätter meningen.

-" Nej, men han somna igen, Dante vafan ska jag göra?" Säger hon och brister ut i tårar.

-" Vänta vänta vänta jag kommer på en gång"

-" Ta med killarna" är det ända hon säger och lägger på, hela Vicci är helt förstod igen. Ludwig reser upp hela hennes värld, han är hennes klippa, om han försvinner kommer hela våran värld förstöras.
Vad händer med hov1 liksom, aa tjena alla fans tyvärr har Ludwig dött, nej absolut inte så kan man inte säga.
Hela världen rasar samman om han går bort, Vicci kommer krossas. Om jag inte har fel kommer det bli så som det blev med pappa, hon skadade sig själv och försökte en gång att hoppa. Vilket absolut inte får hända igen.
Killarna sov av någon anledning här hemma hos mig så första bäste man jag såg i soffan slog jag till löst i ansiktet, Axel ryckte till av mitt plötsliga slag och för upp sin hand mot sin kind och kollar med munnen öppen på mig i det mörka vardagsrummet.

-" Wtf man varför gjorde du så?" Skriker Axel ut, lätt kränkta jävel...
Hans skrik får även Noel att vakna och kollar undrandes på oss.

-" Kan ni komma eller, Ludwig har vaknat men fkn däcka igen" svarar jag något stressat och viftar med handen i ett tecken på att dem ska följa med mot hallen.

-" Vad sa du precis?" Frågar Noel mig, han ligger i soffan som ett jävla frågetecken, vilket gör mig lite irriterad.

-" Ludwig har vaknat men däcka igen" muttrar jag, ofc att han inte hörde igen..

-" Va?"

-" Jag upprepar mig inte igen, kom igen nu för fan" skriker jag och killarna ställer sig genast upp.
Vi sätter oss i bilen med pedalen på högsta och kör mot sjukhuset. Hur fan mår Vicci nu? Ludwig vaknar men slocknar sen, fantastik syn för ens flickvän...
Axel och Noel sitter som små barn i baksätet så som man gjorde när man var liten och frågade ivrigt vart man skulle någonstans, men dera frågor lydde vad som fan har hänt. Men jag blev endast irriterad och genset så slutade dem.
När vi kommer fram till sjukhuset rusar vi igenom alla korridorer tills min blick stannar på en tjej som sitter förkrossad i en soffa.
En suck lämnar mina läppar och jag springer fram med släp av Axel och Noel bakom mig.
Axel hinner dock före mig och kastar sig om Vicci som sitter med händerna i ansiktet. Hon snörvlar till några gånger innan hon vänder huvudet upp mot oss, en stol rapas i golvet och Noel sätter sig ner på den, likaså jag fast på en annan.

-" Vill du berätta vad som har hänt?" Frågar Noel Vicci med en mjuk röst som ändå låter hyfsad lugn, trots att vi sprungit som galningar genom hela huset, så är vi något andfådda.
Vicci drar handryggen under ögonen för att torka bort det tårar som aldrig slutar.

-" Han, han vaknade typ 15 min efter att ni drog" säger hon och tar lite luft emellan. " Men han sa att han inte orkade, jag gick och hämtade hjälp men när vi kom tillbaka slocknade han" hennes röst sprack på slutet och jag såg hur Axel tog ett hårade grepp om henne. Hon lutade sig in mot hans bröstkorg och andades ut samtidigt som hon blundade en aning hårt. Vi alla vet inte vad vi ska säga, stockar suckar lämnar istället våra munnar och stämningen blev en aning dyster.

-" När blev du utskriven?" Får Vicci fram lågt och kollar oförståeligt på Axel, som om hon inte fattat att det var hans famn hon låg i.

-" Igår, när vi drog härifrån" svarar Axel och Vicci nickar långsamt.
Jag suckar ett "vafan" och har blicken fast på golvet.

- Vadå?" Frågad Noel mig.

-" Den här situationen är bara så fkn jobbig, vad fan kommer hända next liksom" säger jag med en djup suck. Det känns bara som att detta suger, inget kommer gå vidare om Ludwig försvinner. Fine han har vaknat men slockna igen...

-" Som jag sagt, eller som vi alla sagt. Ludwig är stark" rycker Axel in med, och både jag och Noel nickar och ser samtidigt att Vicci glider långsamt ner mot Axels famn och slocknar, hon borde vara helt utsliten. Äter knappt, sover knappt, rör sig ingenting om dagarna, duschar nästan inte. Hon har lånat sjukhusets duschar någon gång men varje gång säger hon alltid "jag skyndar mig" för att hon inte vill lämna Ludwig, vilket jag förstår.

-" Ska vi sova här inatt eller?" Frågar jag killarna.

-" Ah de blir väll så" säger Axel och sträcker på sig med en stor gäsp.
Och med dem orden lägger vi oss alla i dem förvånansvärt sköna sofforna med filtar runt om oss  och somnar.

____________________________
Vem är lika dålig som mig på att uppdatera, sorry!! Förlåt! Dels fett tråkigt kapitel, men sånt får hända ibland;(

Ig: Forever.hovah

Rösta gärna<3