Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

S E X T I O E T T

Axels perspektiv

Jag vaknar av massvis med läkare springandes fram och tillbaka i alla olika rum, killarna sover djupt i soffan framför mig och Vicci likaså i mitt knä. Hon somnade i mitt knä igår efter att jag och boysen kom hit, och efter det försökte jag smidigt att lägga mig ner i soffan utan att väcka henne. Vilket jag lyckades väldigt bra med.
Klockan på mobilen visar 08:21, najs, kul att spendera de kommande 2 timmarna själv. För om jag känner mina vänner rätt kommer dem inte vakna på ett tag, så jag bestämmer mig för att gå och köpa lite frukost. Men det tar inte lång tid förens jag är tillbaka igen på samma plats med en frukostbricka i handen, bestående av en juice, macka och någon yoghurt. Klockan har rört sig mot 08:40 och resterande gänget har än inte vaknat så jag bestämmer mig för att gå och snacka med någon läkare och fråga om Ludwig.

-" Hej, jag skulle vilja veta lite mer om hur Ludwig ligger till?" Frågar jag kvinnan i receptionen som står och kollar ner i datorn men vänder snabbt upp blicken och kollar undrades på mig.

-" Ludwig Kronstrand" förtydligar jag, hon svarar med ett "aha" och nickar på huvudet samtidigt som hon skriver in något på datorn.

-" Om du kollar här ser du hur hans puls åker upp och ner genom hans andetag" säger hon och vrider datorn mot mig och på bilden kommer det upp olika streck. Jag nickar och försöker förstå vad hon säger trotts att jag inte gör det.

-" Strecken går i olika grader vilket gör att vi inte riktigt kan tyda på om han mår bra eller mindre bra" säger hon och pausar lite för att ta luft, jag lyssnar intressant på det hon har och säga och börjar hänga med i svängarna lite grann " i nuläget ser detta rätt bra ut, han andas som vanligt och såret ser mer än okej ut. Han har ont och det kommer ta ett tag att gå över men i nufallet ser det väldigt bra ut" Jag står under tiden hon berättar att försöka inse vad hon vill förmedla med dem stora gesterna hon gör med armarna, inlevelse har hon iallafall.

-" Okej perfekt, men är han vaken eller ?" Frågar jag efter allt prat hon fått ut sig.

-" Nej inte än, just nu sover han bara vilket tyder på att han kommer att vakna igen" svarar hon och en hel lättnad sköljer över min kropp, leendet på mina läppar går just nu inte att missa.
Världen kommer bli sig lik igen, Vicci kommer bli sig lik igen, och speciellt jag och killarna.

-" Tack så mycket, en ren lättnad" säger jag till henne och beger mig ut mot väntrummet igen för att möta mina övertrötta vänner, som faktiskt ser ut som att de vaknat, eller en av dem.

-" Vart har du varit?" Frågar en trött Vicci mig med en stor bemötande gäsp, som smittar av sig.

-" Lite äventyr" är det ända jag svarar, endast för att göra henne nyfiken. Vilket hon blir.

-" Va vadå?"

-" Om Ludwig" svarar jag lite obrytt och rycker på axlarna, men ett flin kan inte gömma sig nu.

-" Men hallå säg då?"

-" Ludwig kommer vakna igen" svarar jag och kollar upp mot henne som ligger ner i soffan med filten virrad runt om sig. Hennes ögon blir stora av orden jag yttrar, chokad blick är det ända hon ger mig just nu i detta fall.

-" Omg du skojar??"

-" Nope"

-" Men, men när för vi träffa han?, hur mår han, mår han bra?" Massvis av frågor ser jag virrar runt i hennes huvud nu, leendet blir allt större och större efter allt jag berättar om samtalet mellan läkaren och mig. Under dem senaste minutrarna har jag nu endast fått höra hur glad hon är, och vilken lättnad, och att hon kommer må bra nu, att hennes liv kommer bli prima, att hela världen kommer bli prima och massor av lyckliga ord.
Killarna har även vaknat och fått höra dem gods nyheterna, vilket gör det hela till en skit bra stämning.

_________________________
Svinkort kapitel i knooow men vill uppdatera så ofta som möjligt så ibland blir det såhär❤️

Ig: Forever.hovah

Rösta gärna<3