Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

F Y R T I O T R E

                        Ludwigs perspektiv

Näst sista dagen här i fjällen spenderar vi i backarna, 
vi har börjat åka i dem svarta backarna också vilket är fett roligt, alla åker skit snabbt ner och det tar nog inte mindre än fem minuter så är man nere.

-" Hörni ska vi dra hemåt?" Frågar Axel oss alla när vi sitter på afterskin.

Alla instämmer och vi rör oss hemåt. Imorgon åker vi hem vilket gör att vi behöver börja packa.

-" Ludwig, kan den här vara i din väska? Jag får inte plats" säger Vicci medan hon står och packar, typsikt tjejer, dem har alltid med sig så oerhört mycket. Grejer dem inte ens behöver ha med sig men tar med sig ändå. Denna gången var det en locktång som hon aldrig använt.

-" Ahh visst" svarar jag och tar emot locktången hon sträcker till mig då jag har gott om plats i min resväska.

-" Vart fan är min halsband?!!!" Typ skriker hon till mig medan hon letar med sina händer runt om sin hals där det inte sitter något halsband. Bara det inte är just det halsbandet.

-" Vilket menar du?" Frågar jag henne.

-" Halsbandet jag eh, uh fick av dig" viskade hon jätte jätte lågt, nästan så jag inte hör. Och juste, just det halsbandet.. Ett halsband jag köpt till Vicci för ett tag sedan, och som jag la ner mycket mycket pengar på, har hon tappat bort..
Jag svarar henne inte utan blänger lite på henne med en suck, hon kollar fundersamt in i mina ögon. Antagligen för att jag ger henne ett ansiktsuttryck som ser något ledsamt med samtidigt surt mot henne.

-" Du lovade att inte tappa bort det.." mumlar jag lågt och släpper ut ännu en suck.

-" Men nej nej älskling jag ska hitta det" säger hon övertalande.
Jag svarar inte då jag blir lite sur på henne, hon tappar alltid bort saker, hon har aldrig koll på sina grejer. Och kan hon inte ens hålla koll på en grej som  betyder något gemensamt för oss båda..
Istället för att svara går jag ut mot köket där dem andra är och tänker tillbaka på dagen jag gav henne det.

Flashback

-" Älskling kom" sa jag, vi var på Västerbron den kvällen. Solen var påväg ner så det var solnedgång och vädret var en skön höstdag.
Hon närmade sig mig och kollade osäkert på mig.

-" Blunda och vänd dig om" sa jag med ett stort leende. Hon gjorde som jag sa och vände sig om.
Då passade jag på att ta upp den svarta asken ur min ficka, öppnade den och tog upp det dyra halsbandet som kostade upp mot 10 000. Men än så säger jag inte.
Jag förde sedan långsamt mina armar över hennes huvud med halsbandets slut i båda mina händer.

-" Nu kan du kolla" säger jag när jag knäppt halsbandet runt om hennes hals.
Hon vänder sig om och drar sin hand längst hennes hår för att få halsbandet under håret.

-" Åhh Ludwig" säger hon och kollar på halsbandet längst hennes hals. Blicken på halsbandet byter hon istället ut till mina ögon, hennes ögon är glansiga, samtidigt som hon kollar på mig med ett brett leende kastar hon sig till mig och omfamnar sina armar runt om min hals.

-" Tack så mycket" viskar hon i mitt öra samtidigt som hon kramar om mig hårdare.
Jag svarade aldrig utan strök istället min hand längst hennes rygg.
Hon drar ifrån lite och kysser mig på tinningen och sedan läpparna.

-" Jag är så lycklig med dig" säger hon och kollar på mig. Hon har fortfarande kvar sina armar runt om mig hals medan mina händer är placerade på hennes midja.
Jag kysser henne några gånger på hennes perfekta läppar.

-" Vad som än händer med oss ska jag alltid bära på det" säger hon, jag hör hur lycklig hon är i rösten.  Vilket gör mig lycklig, så fort hon är lycklig, är jag lycklig.

-" Lova mig att aldrig tappa bort det" säger jag till henne då jag vet hur stökig hon är ibland.

-" Jag lovar"

Flashback över

När jag är i mina tankar flyttas dem tillbaka till verklighet när jag blir störs av någon röst.

-" Värt vad du vad bitter" hör jag Noel skratta till som står och brer sin macka.
Jag fnissar endast till lite som svar.

-" Har det hänt något eller?" Frågar han mig och lutar sig mot köksbänken med sin macka i handen som han tar en tugga av.

Jag släpper en stor suck innan jag berättar vad som hänt.

-" Vicci har tabbat bort halsbandet jag gav till henne förut.." mumlar jag. Mina armbågar lutar jag mot köksbordet samtidigt som jag slår ihop mina händer.

-" Ouff" svarar Noel

-" Mm"

Just nu känner jag mig typ sårad, kanske jag överreagerar, jag vet inte men ändå. Hon kan väll iallafall ta hand om sina saker, och speciellt det halsbandet.

-" Ska vi börja dra oss?" Frågar Axel oss alla glatt.

18:00

Och efter ett tag sitter vi i bilen påväg hem mot Stockholm. Jag och Vicci har inte snackat sen jag drog ut till köket. Därav är stämningen mellan oss något stel.
Vi sitter bredvid varandra i bilen men ingen närhet med varandra vilket gör mig lite ledsen, men det är bara pga mig så jag får väl la skylla mig själv.

-" Assåååå, dåligt tillfälle kanske men vad är det med er två?" Frågar Dante så snällt han kan där framme i förarsätet.

-" Vadå bara för vi inte typ ligger på varandra?" Svarar Vicci tillbaka lite väl kaxigt. Jag himlar endast med ögonen och suckade högt.

-" Aa typ" slänger Noel in på ett skämt, men skämt var inte det tid för just nu.

-" Fråga Ludwig inte mig" suckar hon till utan att kolla på någon, utan kollar bara tomt genom framrutan.

-" Ludwig??" Frågar Dante

-" Vad" ryter jag åt han som svar, varför gör jag ensdet? Jag behöver inte ta ut min aggression på han direkt, jag borde egentligen inte vara sur på Vicci men nu är jag det, och när jag är sur då är jag sur.

-" Vill typ bara veta vad som hänt mellan er?" Frågar han, väldigt snällt då han vet vilket humör jag är på.

-" Fucking skit i det Dante jag pallar inte" suckar jag till och lutar mig mot rutan för att kolla ut i snöovädret, som antagligen flyttar med sig till Stockholm också.
Ingen i bilen svarade då det känner till mitt humör och stämningen blev återigen tyst, efter ungefär en timme ser jag hur Vicci gäspar stort och drar sitt täcke över sig, jag var beredd på att ta emot henne för att hon ska somna i min famn men så var inte fallet. Hon lutar sig istället mot Axels axel och glider långsamt ner mot hans knä och somnar, vad förväntade jag mig egentligen, de klart hon inte lägger sig i mitt knä när jag bara är sur på henne. Det borde jag ju förstå.
Men efter ett tag känner jag hur mina ögonlock blir allt tyngre och jag somnar, till det snöiga vädret och mörka staden som lyser upp.

_________________________

Tusen läsare!!! TACK❤️ blir så glad!!

Ig: Forever.hovah

Rösta gärna<3