Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

T R E T T O N

Ludwigs perspektiv

Efter att ha vaknat och kollat vad klockan var. 10:43. Så låg jag kvar i sjukhussängen där med Vicci. Jag har nog aldrig sovit såhär skönt, speciellt inte på de senaste dagarna då jag sovit på en madrass och bara gått runt och varit orolig för Vicci.
Men nu ligger jag här och kramar om min käraste och sov riktigt skönt.
Det slog mig också att idag får vi besked om hon får dra hem också!!

Efter ca 10 minuter känner jag hur Vicci börjar röra på sig, jag antar att hon vaknat.

-" Godmorgon" hör jag en riktigt trött Vicci säga.
Hon ligger med ryggen mot mig så att jag inte ser hennes ansikte, jag ser dock hur hon tar sina händer mot sitt egna ansikte för att dra upp och ner.
Hon vänder sig om för att se på mig, det ända hon gör är att titta på mig med ett leende och lämna en lätt kyss på mina läppar.

-" Godmorgon" svarar jag tillbaka med ett leende efter kyssen.
Jag fortsätter med

" Hur mår du? Har du ont?"

-" Jag har inte rört på mig men känns bättre, i sånna fall i mina revben, dem gjorde ont igår" svarar hon med en stor suck.
Jag nickar till svars och ger henne ett medlidande leende.
Hon lägger sitt huvud på mitt bröst och benet över min mage för att sedan somna om igen.

5 timmar senare:

Efter mycket frågor med läkaren sitter nu jag, Axel, Ludwig, Noel , Dante och Vicci i bilen påväg hem. Hon var äntligen utskriven på sjukhuset. Men, det ska alltid finnas men.
Hon har gjort illa sina revben som gör att det kan ibland bli svårt att andas och göra lite ont att gå. Men inget farlig som skulle orsaka hennes hälsa.
Nu i början skulle det göra lite ont att gå så hon skulle ta det lungt i några dagar.
Dels behöver hon lite stöd när hon går då hon är riktigt svag just nu. Inte ätit riktig mat, bara legat i en säng, inte varit vid "liv" och inte gått på ca 1,5 vecka. Inte konstigt varför hon är svag.

När vi är framme utanför Vicci och Dantes hem går alla killarna ut ut bilen för att säga hejdå till Vicci då alla killarna behöver dra hem till Axel för att jobba på vårt album. En för en kramar om henne och frågor om hon behöver hjälp in i huset men jag svarar snabbt med " de är okej boys jag hjälper henne, sett er i bilen så kommer ja o Dante sen"

Hon lägger sina armar runt mig och Dante som stöd för att kunna gå upp för trappan in mot huset. Hon haltar också..

- " Älskling är du säker på att du är redo att komma hem? Jag menar du haltar till och med?" Frågar jag henne så snällt och mjukt jag kan. Hon svarar tillbaka snabbt

-" Ja jag är okej jag lovar"

Jag och Dante blänger på varandra som något inte är som det ska..

-" Okejjj men ring om det händer något, vi är tillbaka om en timme. Okej??" Säger Dante till henne osäkert då han också fattar att hon inte är okej så som hon säger.

Hon nickar och ler mot oss och lämnar en kyss mot mina läppar för att sedan gå in i sitt hus.

Victorias perspektiv

Egentligen gjorde det så jäääävla ont, men jag ville verkligen hem från det där äckliga sjukhuset.
Ja jag ljög för läkaren att jag inte hade ont någonstans men innerst inne hade förjävligt ont i revbenen och i höftbenet då jag hamnade på sidan när jag flög av..
Direkt efter att ha sagt hejdå till killarna kämpade jag mig in genom dörren och bara ramlade ihop när jag kom innanför dörrarna. Tårarna började komma snabbt för att jag hade så ont, så ont att jag knappt kunde gå själv. Hur fan ska jag förklara för killarna när dem ser att knappt kan gå?? Hur tänkte jag??
Jag kämpar mig upp på fötterna igen för att gå till mitt rum för att byta om och ta mig en efterlängtad dusch.
Klockan visade 14:21
Efter att gått ut ut duschen haltar jag mig till mitt rum för att sätta på mig nya fräscha underkläder och Luddes tjocktröja han glömt här. Den blir som en klänning på mig, den går så att den precis täcker rumpan. Juste jag är hemma själv nu också. Mamma är med sin nya kille som varken jag eller Dante inte tycker om. Hon har hälsat på mig på sjukhuset såklart och varit den som tagit hand om Giggen medan jag varit på sjukhuset.
Men.. Läkarna tillsammans med min mamma och Dante har beslutat sig om att jag inte får rida på 3 månader??? 3 månader??? Jag klarar mig inte utan Giggen en dag, jag saknar honom redan.
Jag har även tagit mig något att äta och satt mig i soffan för att kolla på min älskade serie Riverdale.
Samtidigt tar jag upp min mobil för att lägga ut en bild på Giggen.