Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

T J U G O E T T

Ludwigs perspektiv

-" Nej nej nej nej nej nej nej nej, Vicci nej. Vicci vakna nu!!" Säger jag stressat. Jag stressar upp mig själv mer och mer för varje sekund som går.

-" Shit somna hon?!! Säger kvinnan till mig i ren panik.
Jag nickar till svars och hon tar fram Walkie talkien.

-"Hon är inte vaken , lämna plats för oss direkt när vi kommer fram"
skriker kvinnan och lägger på för att känna hennes puls.
" Hon andas inte"
Säger kvinnan i ännu mer panik. Ett " VA??? " lämnar min mun.
" FKN GÖR NÅGOT DÅ, VAFAN HON ANDAS
INTE TÄNK OM HON DÖR" skriker jag ur mig. Hela min kropp är spänd, stressad, orolig,olycklig, Trött... Allt på en och samma gång.
Kvinnan som jag läste på hennes skylt heter Moncia tar fram ännu en spruta och för in den i armen på Vicci. Jag ser hur Monica förväntar sig en reaktion av Vicci. Men inget händer, shit är det hon får ur sig.
Stressat tar hon upp walkie talkien igen

-" Hon vaknar inte av sprutan, kör snabbare och sätt på dubbelsirenerna"
Ett högre ljud från sirenerna hörs och hur ambulansen kör allt fortare. Mitt ben slår mot golvet i ambulansen i ren panik. Tänk om hon inte vaknar , tänk om det här är det sista jag får uppleva med Vicci?

Fler tårar har lämnat min kind nu. Det känns som resan tar evigheter. Men efter ca 10 minuter kommer
kommer stressat ambulansmännen och kör ut Vicci, vi inprincip springer in med henne på båren och alla lämnar plats för att vi ska komma fram, jag försöker följa med in i panik men dörren slås bara igen rakt framför ansiktet på mig. Jag kniper igen händerna lite i irritation men går snabbt mot vänterummet. Jag slår mig ner i soffan otåligt och allt fler tårar rinner längst mina kinder.

Noels perspektiv

Resan tar lång tid till sjukhuset ändå, även fast vi kör snabbare än vad man får så tar det ca 45 minuter att komma fram.
Vi bokstavligen springer ur bilen när vi kommit fram till sjukhuset.

-" Hej vi vill besöka Victoria Lindhe" säger Axel stressat, vi alla är något andfådda då vi sprungit in och vi var inte den bästa konditionen direkt. Eller Dante har är ju inte andfådd, kolla bara på hans kropp som han tränar. Han står bara där helt vanligt som om han knappt rört sig?
Fan Noel vad tänker du på, på Dantes kropp wtf.

-" Ni får inte träffa henne nu då hon... Eller då vi inte vet om hon är vid liv" säger sjuksköterskan tveksamt. Som om hon inte vill att vi ska höra det...

-"HON VADÅ???" Hör ja Dante skrika med en brinnande blick på henne. Han står lutad mot disken med armen som han lutar sig mot.

-" Gå bara upp till våning sex och fråga sjuksköterskorna där"
Plötsligt slår Dante ner armen i diskborste. Vi alla hoppar till lite av hans reaktion.

-" Vad har fucking hänt med henne, är hon inte vaken?" Säger han med en riktigt riktigt skarp röst, han låter också lite sur.

" Eyy Dante chilla lite" hör jag Axel säga anfått.

-" VADÅ CHILLA?? Mannen min syster kanske inte är vid fucking liv" ryter han åt Axel. Han bara kollar chockat på honom av hans spydiga kommentar.
Vi skiter i sjuksköterskan och springer upp för dem alla sex trapporna.
Snabbt är vi uppe uppe och nu ännu mer andfådda.

-" Vart fan ska vi?" Frågar Mathilda.

-" Där e Ludde" pekar jag och går dit med snabba steg.
Han sitter i en stor soffa och ser helt slut ut. Jag möter hans söndersprängda ögon, han ser ut att ha gråtit mycket.
Han säger ingenting när han ser oss, utan ställer sig istället upp och möter mig i en kram. Jag känner hur han inte kan hålla emot så han börjar gråta på direkten. Många tror säkert att det är stelt vid dessa tillfällen. Men tro mig, vi är så fucking nära så stelt är det aldrig mellan oss.

-" Tänk om vi fucking förlorar henne" hör jag Ludwig säga i kramen, han behöver kämpa för att yttra dem få orden. Han drar ifrån kramen och slår slår sig ner på soffan igen.

-" Ludwig hon är stark, tro mig" hör jag Mathilda säga med gråten i halsen.

-" ALLT, allt e fkn mitt fel" säger Ludwig surt medan han torkar bort sina tårar.

Alla säger emot Ludwig

-" Neeeej Ludwig tabba inte dig själv, hur är det ditt fel?" Säger Dante med en seriös ton.

Alla instämmer Dante, men Ludwig kan inte göra något annat än att tabba sig själv.

-" Men jo,hur FaaAaan kan ja va så dum. Tjejen slog  ju henne pga av fucking mig" ryter han åt sig själv.

Alla säger emot han men han ändrar sig inte. Istället dras min blick mot en sjuksköterska som rör sina steg mot oss.

-" Hej, ni måste vara Victorias vänner?" Frågar hon oss och tar fram ett block med penna.

Vi instämmer ett mm

-" Okej jag måste ställa lite frågor om olyckan. Funkar det?"

" Absolut" mumlar Mathilda lite glatt.

-" Okej, vi börjar med. Vad hände?"
Alla kollar mot Axel eftersom det vad han som uppmärksammade alla om händelsen.

-" Eh asså vi alla var på fest och Ville... hann han säga

-" Axel hon vet inte vem ville är" suckar Dante.

-" Ville är Victoria, jag kallar bara henne det..

-" Aja iaf hon stod och dansa på dansgolvet men sen kommer en tjej fram och slår till henne på revbenen så hon tappar andan och ramlar bak. Det är typ det som hände" säger Axel och pustar ut.

-" Aa okej, det här med att hon tappa andan av slaget på revbenen. Har hon varit med om en tidigare olycka?" Frågar läkaren.

-" Jaa hon låg på sjukhus efter att hennes häst kasta av henne. Då tuppa hon också av och efter det haft svårt med andning och haft ont i revbenen" instämmer Ludwig.

-" Okej tack så mycket" säger läkaren och slår ihop blocket och tänker precis gå innan Ludwig stoppar henne.

-" Men hallå, när vaknar hon?"

Läkaren suckar ut och vänder sig om mot oss igen.

-" Jadu, just nu ser det inte så ljust ut"

Bra, exakt det svaret vi ville ha. Vilket gör att alla börjar gråta..

Ånej vad ledsamt kapitel:(
Varje gång jag skriker så lyssnar jag på ledsam musik om det gäller ledsamma saker haha. Men då får man med en instämmande känsla:))

Rösta gärna<3