Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

T J U G O N I O

Victorias perspektiv

Jag tappar mobilen rakt ner i soffan, orden som hon yttrat kan inte stämma. Jag vet att det inte är sant. Linnéa lever, jag vet det, jag är hundra procent på det. Jag försöker intala mig själv om att hon lever, samma sak som jag gjorde med pappa...

-" Victoria?? Är du kvar?" Hör jag mamma skrika i mobilen.
Jag skiter i vad hon säger och lägger istället på. Tårarna rinner som floder längst mina kinder, det kan inte vara sant.. Varför Linnéa, varför min fkn syster... Eller ungefär...

Tårarna rinner så mycket så jag knappt kan andas, jag hulkar något enormt så jag bestämmer mig för att ställa mig upp från soffan.
När jag är ledsen är jag oftast arg också, så jag måste få ut min aggression. Jag tar en ful tavla som hänger på väggen, kastar iväg den så den går sönder i bitar på golvet. Kruka, vas, glas, skålar, ljus , min dator. Allt...
Jag skriker, gråter, gör sönder saker. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

21:29

Hjärtat❤️: 21:29
När kommer du älskling? Du skulle komma 20:00?💓

Mathilda: 21:34
Hallå? Vi börjar bli oroliga, du svarar inte. När kommer du?

Dante: 21:35
Ska du komma eller? Svara luren

Axel: 21:39
Är det något? Du skulle vara här för 1,5 timme sen?

Noel: 21:43
Hellu? När kommer du? Du svarar ingen av oss..

Jag kollar bara på sms:en utan att svara dem, mobilen kastar jag iväg så att den går sönder i sprickor. Bra Vicci, men jag måste få ut min aggression. Det kändes ändå skönt i stunden att få sönder den.
Tårarna slutar aldrig rinna, jag borde hälsat på henne tidigare. Jag borde ha sagt att hon kunde komma tidigare, så inget av det här skulle hända. Jag börjar klandra mig själv, vad fan ska jag göra med mig, jag vill typ slå mig för att visa att jag är en idiot. Sen kom den briljanta idén, jag styr mina steg mot badrummet där jag tar fram ett rakblad. Jag kollar på det silvriga bladet innan jag skär några streck på min arm. Blodet rinner längst mina armar och droppar ner på den vita mattan som nu är röd.
Känslan gör först ont, men den går vidare till lugnande. Jag slappnar lite av den härliga känslan och allt fler tårar letar sig fram.
Klockan har jag ingen aning om men jag vet att jag skulle vara hos Ludwig 20:00, senast jag kollade var den 21:22. Men nu är mobilen sönder, så dem kan inte ringa mig. Skönt...

Dantes perspektiv

-" Fan asså, har hon svarat er?" Säger jag stressat medans jag går fram och tillbaka i vardagsrummet hos Ludwig.
Alla nickar långsamt och mumlar ett tyst "nej"

-" Någonting har ju hänt" mumlar Noel

-"Det som fan klart något har hänt??? Vi drar till er Dante" ryter Ludwig och går till hallen. Vi alla följer efter för att sätta oss i bilen. Jag kör snabbt till vårat hus, något har hänt.. Hon lever med hennes mobil, hon brukar alltid svara. Så vad fan har hänt. Det här är inte hennes beteende.
När vi är framme springer jag ut från bilen och slår upp dörren.

-" Fuck fuck fuck " mumlar jag högt. Killarna och Mathilda kommer efter och ser en aningen chokade ut när dem ser hur det ligger krukor, vaser, ljus, hennes mobil och hennes dator slängda på marken helt sönder.

Jag slänger av mig mina skor och går snabbt in i huset.

-" Vicci vart fan är du??" skriker jag
Vi alla letar i alla rum men hon är inte här.

-" VICCII???" Skriker Ludwig, ihop om att hon ska svara.
Vi har kollar alla rum, toan är låst så där är hon inte.
Jag fortsätter gå men inser sen