Den bultande huvudvärken i mitt huvud, dunkar i takt med musiken som strömmar ut från Loves rum. Jag har lust att slita av mig täcket, gå in i hans rum och slå sönder hans jävla högtalare. Men eftersom jag är medveten om att vi då kommer börja tjafsa och förmodligen förvärra mitt bakis huvud, gör jag det inte. Istället vänder jag upp och ner på de få minnesbilder jag har från gårdagen, i ett försök att hitta svar på vad fan det var som hände. Min kropp flyger upp ur sängen när jag inser att Dahlia var på festen. Illamåendet i min kropp växer när minnet av hur jag flörtade med henne, spelas om och om i mitt huvud.
fan fan fan, hon måste ju tro att jag typ är pervers nu. Eller bara att jag är riktigt sliskig när alkoholen rinner genom mina ådror. Min kropp spänner sig allt mer när minnena från hur Dante lackade, kommer tillbaka. Om han hade fått reda på det jag sa till Dahlia... Det blonda håret svajade fram och tillbaka när jag frenetiskt försökte göra mig av med bilden av Dante som skulle slå mig blodig. Jag är tvärsäker på att han inte skulle tveka en sekund för att krossa min näsa om han visste om det. Mina ben svänger över sängkanten och jag låter mina fötter landa på det kalla ekgolvet. Mina trötta ögon fastnar på världen utanför mitt glasfönster, hur trädens grenar viker med sig när vinden tar tag i dem och hur solens strålar reflekteras i vattenpölarna som pryder asfalten. Efter en liten stund reser jag mig upp och styr stegen mot köket, mot en ipren och ett glas vatten. När jag kliver in i det vita köket, ser jag att min mamma sitter och bläddrar genom expressen medan hon då och då tar en klunk kaffe ur sin ljusrosa mugg. Hennes blick lämnar tidningen när hon hör mina tunga fotsteg eka över golvet. Ett litet leende sprids på hennes läppar när hon ser mig och hon reser sig upp från stolen och drar in mig i en varm kram.
"Hej älskling, hur var taco kvällen hos Ludwig igår?" Trots att jag är ganska säker på att mamma är medveten om att det inte var någon taco kväll, ljuger jag och säger att det var skitbra. Hon verkar nöja sig med det svaret och flyttar tillbaka blicken till tidningen. Mina steg fortsätter lite längre in i köket, där jag vrider på kranen och låter det kalla vattnet fylla ett stort glas. Det kyliga vattnet rinner längs min strupe och svalkar hettan inom mig som uppstod när mina minnesbilder kom tillbaka. Men kanske borde jag prata med Dahlia, be om ursäkt för att jag betedde mig som en riktigt sliskig kille. Jag nickar lite åt mitt egna förslag och springer därefter upp för trappen, tar upp telefonen och skriver snabbt en meddelande till Ludde.
Jag, 10.35
Tja bror, kan du be Dante om Dahlias nummer?? Säg typ att hon glömde jackan hos dig eller nåt
Luddz, 10.37
Kirrar det bror, men var medveten om att Dani kommer slå ihjäl dig om du ligger med hans syrra
Jag, 10.41
Ge dig, vi har ett skolarbete tillsammans!!!
Luddz, 10.43
jassååå, studying eachothers bodies eller?
Jag, 10.45
Numret, tack.
Jag suckar lite åt Ludwigs sms men mitt humör blir genast gladare när sms:et som innehåller hennes nummer rullar in. Mina fingrar dansar över tangenterna när jag försöker skriva ett bra meddelande till henne som inte låter helt kefft.
Jag, 10.50
Hej, undrar om du skulle vilja typ träffas på en fika eller gå en promenad? // Noel Flike
Dahlia🌼, 10.57
Prommis blir toppen, träffas vid Zinken?
Jag skickar iväg ett litet svar innan jag drar på mig ett bar svarta adidas byxor och en mörkgrå huvtröja, luvan drar jag över huvudet för att dölja mitt trassliga hår. Med snabba steg tar jag mig nerför trappan och ut i hallen, där jag drar på mig mina vita nike skor innan jag skriker ett hejdå till mamma och försvinner bakom ytterdörren. Mina skor sparkar lite på gruset som ligger utspritt på den gråa asfalten medan jag vandrar längs gatorna på Söder. För varje steg jag tar bultar mitt hjärta lite snabbare, men jag försöker ignorera den växande nervositeten och istället fokusera på musiken som strömmar genom mina vita lurar. När jag äntligen kommer fram till Zinken ser jag Dahlia stå lutad mot en vägg. Vita hörlurar hänger längs hennes röda tröja och hennes rutiga vans vickar i takt med musiken. Det mörkblonda håret är uppsatt i en slarvig bulle som hänger lite snett på hennes huvud, men hon får det att se bra ut. Bullen på huvudet vickar till när hon lyfter upp huvudet och möter mina ögon. Hon ler när hon ser mig och drar av sig hörlurna, jag gör likadant.
"Tja, äre bra?" Frågar jag medan jag stoppar ner händerna i byxfickorna. Ett försök att se lite lugn och avslappnad ut trots att mina nerver håller på att ta kål på mig.
"Det är bra, själv då?" Hon går lite närmare mig och tillsammans börjar vi bara gå åt något håll. Jag nickar som svar till hennes fråga och biter mig lite löst i läppen när jag försöker fundera ur hur jag ska formulera mitt förlåt.
"Du, sorry för att jag var så jävla keff igår. Jag kan bli lite mycket när jag är full men jag vill inte att du ska tro att jag typ är pervers eller nåt." Ett nervöst skratt lämnar mina läppar samtidigt som orden gör det.
"Noel, det är ingen fara, jag blev bara förvånad.. men jag tror inte att du är pervers." Skrattar hon men lägger snabbt en hand över munnen för att dölja sitt skratt. Mitt leende blir större när jag granskar hennes skrattande ansikte. Hennes kinder har fått en lätt nyans av rosa och hennes blågrå ögon lyser av glädje.
"Du borde inte bli förvånad, du är vacker." Jag flinar lite åt henne när jag säger detta, hennes blick flackar mellan mig och husen runt omkring oss när hon stammar fram ett tack.
En tystnad faller över oss, men det är en skön tystnad. Inte sådär påträngande och obekväm som det kan bli ibland. Vi går runt Söder tills fötterna inte längre klarar av asfalten hårda yta, då drar vi in varandra i en snabb kram och säger sedan hejdå.
