Mina ögon är stängda, men ändå kan jag skymta ljuset bakom ögonlocken. Jag öppnar de sakta och kisar för att vänja mig mot solen som skiner in genom fönstren. Min kropp känns ovan där jag ligger intryckt med en arm över mig. Jag funderar i några sekunder, vart är jag ens? Förvirringen försvinner direkt när jag kollar upp mot taket och inte ser några av mina bilder, taket är helt naket. Allt jag känner är svaga andetag mot min nacke.
Jag vänder hela kroppen så jag ligger ansikte mot ansikte med Noel, ett leende sprider sig på mina läppar. Det kändes surrealistiskt när jag låg där nära han, inbäddade under det vita duntäcket. Jag ville inte väcka han, han såg så lugn ut när han låg där, så stilla. Jag drar armen ut från täcket och stryker handen lätt mot hans kind. Om jag kunde skulle jag ligga här bredvid han för evigt. Min hand forsätter upp från kindbenet till hans gyllenblonda hår, det är mjukt och jag låter min hand falla när jag når nacken.
Han gör ett dovt ljud när jag gör det, och jag ler större, om det ens är möjligt. Snart så fladdrar hans ögon sakta öppna de också, och blåa ögon möter gråa. Då ler han också, och trycker sina läppar mot mina. Överraskat så rycker min kropp till, men lugnar snart ner sig igen, jag skrattar mitt i kyssen.
''Vadå?'' Säger han, hans röst är sådär morgon hes.
''Vi är så jävla klyschiga,'' mumlar jag tillbaks, leendet fortfarande kvar på läpparna.
''Jag bryr mig inte,'' svarar han och trycker en till kyss mot mina läppar.
Men så fort det börjar banka mot dörren så sliter sig Noels kropp ifrån min och han stönar frustrerat.
''Vad?'' Ropar han.
''Har du en tjej där inne?'' Rösten låter liten på något sätt, men det är definitivt en killes röst.
''Gå härifrån,'' ropar Noel återigen, denna gången lite mer frustrerat. Då hörs låga fniss utanför dörren och jag kan inte hjälpa att skratta lite jag också. ''Förlåt, det är mina fucking bröder.''
Noel himlar på ögonen och kliver snabbt upp från sängen, hans händer räcker sig efter mobilen som ligger på skrivbordet någon meter ifrån sängen. Jag inspekterar han när hans ögon möter skärmen och fokuserar. Han ser så fin ut, jag vill bara hoppa in i hans armar och låta han hålla om mig, men jag ligger bara kvar.
''Vi måste typ gå om några minuter,'' mumlar han och lägger ner mobilen igen. Han rör sig nu mot vad som verkar vara en garderob, han tar ut en hoodie och drar t-shirten han har på sig över huvudet. Även fast jag bara ser hans ryggtavla så kan jag inte hjälpa att rodna lite. Snart är han dock täckt av den svarta hoodien. Medan han rotar runt efter något annat studerar jag istället hans rum, det är helt vitt förutom en mörkblå vägg som lyser upp rummet lite. Väggarna är ganska tomma förutom några posters, och bokhyllan som står mot väggen är full av marvel saker. Jag flinar lite för mig själv när jag kollar runt nyfiket där i rummet.
''Vad flinar du åt?'' Frågar han efter en stund, tonen lite road.
''Åh, inget särskilt, ditt rum..'' Mumlar jag som svar och rycker löst på axlarna. ''Fin vägg,'' säger jag och pekar mot den mörkblåa väggen. Noel skakar på huvudet lite innan han svarar mig.
''Jag hatar den.''
''Jag tycker den är fin,'' insisterar jag.
''Jag valde färgen när jag var typ sju.. det ser så barnsligt ut,'' Han skrattar svagt när han pratat klart.
''Jag gillar den ändå,'' säger jag medan jag tar ett kliv upp från sängen. Tröjan som han lånat mig igår hänger löst mot min kropp och de gråa mjukis byxorna måste jag knyta om för att de inte ska trilla ner från mina höfter. Just när jag börjar prata så blir jag avbruten av ännu ett bankande mot dörren, denna gången dras det i handtaget också.
''Jag HÖR att det är en TJEJ där inne!'' Fnissandet från förut är tillbaks och Noel suckar för att behålla lugnet.
''De går nog snart-''
''Pussas ni?!'' Rösterna är ännu högre denna gången men snart är skratten som bort blåsta och en kvinnas röst hörs dovt genom dörren.
''Va söta de verkar,'' skrattar jag och närmar mig Noel.
''Fyfan, prova att lev med dem i en vecka,'' säger Noel och skakar på huvudet.
''Bättre än Dante iallafall,'' insisterar jag och drar min hand löst mot hans arm.
''Åh, tror du det?'' Han höjer ena ögonbrynet lite och kollar på mig utmanade.
''Eh, ja,'' insisterar jag än en gång.
''Vadå, vill du slå vad?'' Retas han och kommer ännu närmre mig.
''Kanske det,'' skrattar jag och då puttar han mig mjukt bakåt så jag hamnar med ryggen först i sängen. Ett svagt skratt lämnar hans läppar, lite nonchalant låter det. Jag sparkar han lätt i magen och då hoppar han ner på sängen så han ligger ovanpå mig.
''Vill du brottas eller?''
''Vad hände med att vi skulle gå till skolan om några minuter?''
''Men fuck skolan,'' stönar han.
''Är du sån där bad boy nu, eller?''
''Sluta,'' säger han och jag flinar extra stort.
''Sån rebell du är Noel!''
》
På lektionen flyger fjärilarna i magen när Noel skickar massa dumma sms. Jag gör mitt bästa att inte skratta medan vår lärare har en presentation om gud vet vad. Efter ett tag så hör jag hur folk går tillbaks till att jobba och läraren slutar prata, då stoppar jag in den andra luren i örat och stänger ute världen med musiken. Det kändes fortfarande så ovant, hur Noel och jag blivit nära på en så kort tid. Men jag älskade ju det, att vara hans, om jag ens var hans. Vi var iallafall något.
I korridoren så rusar som vanligt massa tonåringar upp och ner men jag går bara så lugnt som möjligt till mitt rostade orangea skåp. När jag precis slagit in koden och ska öppna skåpet så slängs en handflata mot skåpsdörren.
''Vart sov du igår?'' Dantes röst är hård, men jag hör rakt igenom den hårda fasaden, han är bara orolig.
''Wiktoria,'' mumlar jag och rycker bort hans hand. Han rynkar på ögonbrynen en stund, sen så lutar han sig lite närmare mig.
''Men Wiktoria var hos någon kille igår..''
''Va?''
''Hon hade lagt upp det.''
''Stalker much?'' Säger jag och rynkar på ögonbrynen, jag försöker hålla masken så bra jag kan, men fan också där rök ju min alibi.
''Vart sov du igår?'' Frågar han än en gång och följer med mig när jag slängt igen skåpet och börjar gå mot nästa lektion.
''Sluta följa efter mig, har du inte egna lektioner att gå på?''
''Du gömmer något,'' fnyser han frustrerat.
''Låt mig vara!'' Säger jag bestämt och ger han ett irriterat ansiktsuttryck.
''Men bara säg vart du var igår!''
''Varför är det så jävla viktigt?'' Är det sista jag säger innan jag puttar han bakåt och går med raska steg där ifrån.
