Min kropp står lutad mot det mörka trädet som står precis utanför skolan, eftersom jag är utanför skolområdet, hänger också en glödande cigarett mellan mina läppar. Mina skor sparkar lite i det halvfrusna gruset medan jag väntar på att få höra dunsande steg springa ner för stentrappan som är några meter ifrån mig. Dahlia hade sagt att hennes lektion slutade kvart över tre, vilket var tio minuter sedan. Trots att jag väntar på tjejen som får mig att le genom att bara andas, kan jag inte hjälpa att irritationen växer inom mig. Att vänta hade aldrig varit min starka sida, jag föredrog när saker hände på en gång. Jag drar in ett sista andetag som präglas av giftig rök, innan jag irriterat slänger cigaretten på gruset och stampar hårt på den. Precis när jag ska dra upp telefonen och ringa henne, hör jag ljudet av skor som slår mot trappstegen och hastigt lyfter jag blicken och möter Dahlias stressade ansikte.
"Förlåt, min lärare slutade aldrig prata." Säger hon medan hon drar in några hackiga andetag, hon måste ha sprungit genom hela skolan. Irritationen inom mig blåser bort lika lätt som när man andas ut röken från en cigarett. Jag lägger mina armar runt henne och drar in henne i en kram, hela hennes kropp spänner sig och hon lägger sina händer på min bröstkorg och puttar bort mig. "Är du fullkomligt galen? Någon kan se oss." Säger hon och backar bak ytterligare några steg. En suck lämnar mina läppar och jag kollar lite besviket på henne, men jag vet att hon har rätt. Om någon såg oss kramas eller göra något annat, skulle rykten spridas och det var något vi inte hade råd med.
"Bäst vi drar hem då, så vi äntligen blir ensamma och jag kan kyssa dig." Ett flin sprids på mina läppar när jag ser de röda tonerna ta plats på Dahlias kinder. Hon knuffar till mig med armbågen och ett skratt lämnar mina läppar, hon är så jävla söt.
Femton minuter senare är vi nästan framme vid mitt hus på Söder, det är först nu som jag vågar fläta samman mina fingrar med hennes. Hennes hand är varm och bränner mot min kalla hud, det är konstigt att hon är så varm eftersom det har blivit några minusgrader ute. Hennes ögon är fästa på något långt bort och jag måste dra lite i hennes hand när hon fortsätter gå trots att vi är framme. Hennes kinder som redan är rosiga av kylan, får en ännu rödare ton när hon ursäktar sig. Jag skrattar bara och skakar på huvudet innan jag drar in henne i det mellanstora huset. Så fort vi stiger in i hallen skannar jag golvet i jakt på mina familjemedlemmars skor, en lättnad sprider sig inom mig när jag inser att ingen är hemma. Mina föräldrar kommer nog inte hem förrns sent ikväll och förhoppningsvis kommer mina bröder aldrig hem. Jag är väl medveten att det skulle reta mig i veckor framåt om de såg mig med en tjej.
Jag tar några steg in i huset och hör hur Dahlia följer efter mig. Utan förvarning stannar jag upp vilket får henne att gå rakt in i min rygg, ett förvånat ljud lämnar hennes läppar och jag skrattar lite när jag vänder mig mot henne.
"Sorry, men jag glömde något." Hennes ögonbryn dras ihop när hon förvirrat tittar på mig.
"Vad glömde du?" Jag ler lite mot henne och lutar mitt ansikte lite närmare hennes, så nära att jag kan höra hur hon drar in ett hackigt andetag när jag lägger mina händer på hennes midja. Jag drar hennes kropp lite närmare mot min, känner hur värmen från hennes hud sprids till min.
"Det här." Viskar jag innan jag trycker mina läppar hårt mot hennes, Dahlias kropp rycker till lite av förvåning. Men efter några sekunder har hon lagt sina armar runt min nacke och dragit mig ännu närmare henne.
》
"Alltså det är så svårt att hitta bra fakta, och så ska vi göra den där förbannade källkritiken också." En frustrerad suck rullar av Dahlias tunga när hon granskar hemsidorna som är öppna på hennes dator. Jag nickar lite åt det hon säger medan jag fortsätter skriva lite på orsaker till varför fattigdom uppstår. Mina fingrar rör sig över tangenterna när jag försöker komma på hur jag ska formulera mig utan att det låter kefft. En dov smäll får mig att flytta blicken från vårat delade google dokument och istället lägga den på Dahlia. Med avsmalnade ögon tittar hon på den igenstängda datorn, hon släpper ut en hög suck innan hon slänger sig bak i sängen. Jag ler lite mot henne innan jag också stänger ner min dator och lägger mig bredvid henne. Jag lägger mina armar runt hennes kropp och drar in henne i min famn. Jag borrar ner mitt ansikte i hennes trassliga doften och drar in doften av något jag tror är persika, eller egentligen vet jag inte men det doftar gott i alla fall.
Efter en liten stund avbryter Dahlia tystnaden som lagt sig mellan oss, jag öppnar upp mina ögon och sätter mig upp lite med hjälp av armbågen.
"Jag kanske borde dra hem." Säger hon och det ser ut som hon ska resa sig upp, men innan hon hinner göra det tar jag tag i hennes arm och håller kvar henne.
"Klockan är kvart över elva på kvällen, jag tänker aldrig låta dig gå hem själv i mörkret." Säger jag och lägger min kropp så att jag halvligger över henne, vilket förhindrar att hon kan gå härifrån.
"Men din familj då? Ska jag sova här?" Säger hon medan hon menande kollar på sängen som vi båda befinner oss i. Ett flin sprids på mina läppar och jag nickar "Min familj sover, jag tror fan inte ens de märkt att vi är hemma. Jag vet att du vill sova här, så att mina starka armar kan hålla om dig och skydda dig från alla faror." På slutet höjer jag överdrivet min röst och spänner skämtsamt på mina muskler.
"Lägg av Nolle." Hon flinar lite och jag suckar lite åt smeknamnet som mina vänner gett mig. De har bara börjat kalla mig så eftersom de vet att det låter som nolla, och namnet uppkom efter att jag hade förlorat i basket sex gånger i rad.
"Lägg av Dalle." Härmar jag henne med ljus röst vilket får henne att brista ut i ett litet skratt något som smittar av sig på mig. Efter några minuter lyckas vi lugna ner oss, humorn på kvällen kunde ibland bli lite mycket. Jag reser mig upp ur sängen och går fram till garderoben, jag drar upp dörrarna och börjar rota bland alla mina kläder. Efter någon minut drar jag triumferat upp en t-shirt med marvel tryck och ett par mjukisbyxor som jag slänger på Dahlia. Hon släpper ut en förvånat ljud och flackar sedan med blicken mellan mig och kläderna.
"Så vart ska jag byta om?" Jag flinar lite och gestikulerar med armarna att hon kan göra det där, hon blänger lite på mig och jag höjer armarna för att visa att jag skojade. Jag vänder mig om och stirrar ner i kläderna, medan jag väntar på att hon ska bli klar. Efter en liten stund säger hon att jag kan vända mig om, ett leende sprids på mina läppar när jag kollar på henne.
"Du är så jävla fin." Säger jag medan jag går fram till henne och drar in henne i en kram. Hon stammar fram ett sluta och slår mig löst på bröstet. Jag lägger mig ner i sängen och drar ner henne så att hon landar på mitt bröst.
"Nu måste vi sova Noel." Jag nickar åt det hon säger och låtsas blunda vilket får henne att fnissa lite, vi var verkligen trötta nu.
"Okej men ska vi hångla ett tag först?" Ett förskräckt nej flyger ut ur hennes mun när hon hör mina ord och jag börjar skratta ännu mer. Hon skakar bara på huvudet åt mig innan hon lutar sig lite närmare mig.
"Jag trodde inte du ville hångla." Viskar jag precis när hon är på väg att trycka sina läppar mot mina. Hon suckar lite och ber mig att inte förstöra stunden, efter det pressar hon sina läppar mot mina och vi hånglar tills läpparna gör ont.
