Wiktoria tar ett hårt grepp i mig när vi kommit in i det stora huset, musiken dunkar från varenda hörn vi passerar. Hon svajar sin kropp till takt av musiken medan vi går runt och försöker hitta någonstans att stanna vid. Runt om oss är tonåringar nerkladdade i fake blod eller iklädda djuröron. Wiktoria har redan fått tag i en flaska och klunkat i sig vätskan snabbt, flertal killar har redan känt igen henne och high-fivat eller dragit in henne i en kram. Jag står stelt intryckt bakom henne i mina glittrande kläder och de klumpiga vingarna hänger mot mina skulderblad. Hon vänder sig om och räcker flaskan till mig, jag tar emot den och mina glitter målade naglar slår emot glaset. Osäkert sätter jag den mot läpparna och tar en klunk, vätskan smakar inte super hemskt, så jag tar några klunkar till.
När vi står där halv dansandes studerar jag rummet, det är nog dubbelt så stort som Ludwigs vardagsrum varit, det ser inte ens ut som ett vardagsrum. Jag skymtar inga soffor, bara en stor platteve upphäng på väggen, vilket är den enda anledningen jag gissar på att det är ett vardagsrum. Två stora högtalare står lutade mot väggen, de är nog en meter höga och får golvet att dunka, basen måste vara riktigt stark, de ser lika dyra ut som teven på väggen. Tankarna är liksom molniga, men ändå så letar jag desperat med ögonen efter Noel, han måste ju vara här. Han kan inte, inte vara här. I skolan hade han inte synts till någonstans, men Dante hade skolkat så jag förmodade att alla i deras gäng hade gjort samma sak.
Plötsligt så känner jag hur jag blir indragen av en svettig hand längre in på dansgolvet, jag börjar skratta när jag ser att Wiktoria är inte den som dragit in mig, utan en kille jag aldrig någonsin sett förut. Han dansar helt vilt till låten med högt tempo som spelas, han är nog stup full som han vinglar omkring. Jag hör hur Wiktoria tjuter bakom mig när någon kille, som jag känner igen från flertal bilder hon visat mig, tar tag i henne och kysser henne hårt. Hon ser så lycklig ut när hon står där, deras läppar rör sig liksom i slow motion, men deras kroppar rör sig fortfarande till takten av musiken. Jag ler och vänder mig tillbaks mot killen som dragit mig in i havet av dansande människor, också börjar jag dansa jag med, till en låt jag aldrig någonsin hört.
Efter en stund av dansande så tränger jag mig ut ur folkmassan i jakt på mer dricka, flertal röda muggar står uppradade längst bord och fönsterkarmar men jag bestämmer mig för att undvika de och ta ett direkt från källan. Nyfiket vandrar jag runt i det stora huset, rum efter rum verkar inte leda mig någon vart, så jag bestämmer mig för att försöka gå tillbaks till dansgolvet. På vägen går jag in i någon, mina ögon är så fokuserade på mina fötter som tar snabba steg att personen framför mig inte ens synts.
''Förlåt-'' börjar den bekanta rösten, jag kollar upp från golvet och mina ögon möter Axels.
''Axel,'' avbryter jag han snabbt i hans försökt att ursäkta sig själv, jag vet inte riktigt vad han är utklädd till.
''Dahlia,'' härmar han mig och ler lite charmigt.
''Vart kan man hitta dricka i denna labyrint av hus?'' Han skrattar åt frågan och nickar lite som svar. Han leder mig in till ännu ett rum, de ser lite mindre ut än vardagsrummet men det är inget kök eller något, det ser mer ut som ett sällskapsrum liksom. Det står ett stort bord uppradat med muggar, liknande hur det var på Ludwigs fest. Även ett billjardbord och flipperspel står i hörnet av de stora rummet, såväl en soffa. Jag stannar kvar vid öppningen av rummet medan Axel tar upp en dricka från bordet och räcker den åt mitt håll.
''Here you go,'' säger han och jag tar emot den röda muggen fylld av dricka. ''Snygg dräkt föresten.'' Tillägger han snabbt.
''Tack,'' svarar jag åt hans komplimang. ''Vad är det?'' Frågar jag sen och kollar ner i muggen.
''Ludwig's verk, inte riktigt säker på vad han använt,'' skrockar han och vänder sig sedan om igen för att gå och fixa med något längre in i rummet. Ljusslingan som hänger från taket lyser i lila och grönt, och spindelnät hänger lite överallt. Det lyckades iallafall med dekorationerna, även fast de inte är de bästa jag sett.
Smuttandes på drickan beger jag mig tillbaks till dansgolvet. Wiktoria verkar försvunnit helt för för när jag är tillbaks i de rökfyllda rummet så ser jag inte henne. Jag står på en upphöjning i marken vid öppningen av rummet och blickar ut över folkhavet, de fick verkligen till det. Tonerna av någon klassisk halloween låt börjar dåna ut från högtalarna och alla blir helgalna. Rökmaskinen i hörnet av rummet har gjort det dimmigt och de blinkande ljusen gör det ännu svårare att hitta fram.
Jag ska nyss göra en sväng tillbaka till sällskapsrummet då jag gett upp jakten efter Noel, och Wiktoria också för den delen. Och just då tycks jag skymta det gylleneblonda håret. En krona av guldiga blad pryder hans huvud och små explosioner smäller i magen på mig när jag inser att det är Noel. Jag sträcker ut handen och ska precis ta tag i han då jag ser att hans läppar är tryckta mot ett par andra, det brister lite inom mig, och det kanske är alkoholen men plötsligt känner jag hur en klump i halsen formas och det brinner lite bakom ögonlocken. Jag tar svajiga steg bakåt och just när jag ska vända mig om så ser jag hur deras läppar slits ifrån varandra, hans läppar är rödmålade efter kraschen och paniken i mig blir bara större då jag inser att han kanske ser mig nu när hans ögon är öppna. Jag försöker mitt bästa i att tränga mig igenom alla människor som dansar till den dunkande musiken, då trillar jag in i ett par starka armar.
''Dahlia?'' Mina ögon möter ett par identiska, det är Dante. Mascaran som säkert har börjat rinna ner för kinderna torkar jag snabbt bort.
''Dante,'' flämtar jag.
''Vad har hänt?'' Hans ögonbryn rynkas ihop när han märker att jag gråtit.
''Inget,'' ropar jag över musiken och försöker slita mig ifrån hans grepp, jag vill bara ut ur detta hus.
''Har någon rört dig? Jag kommer slå ihjäl dem,'' tonen i hans röst är ren ilska och greppet blir bara hårdare.
''Dante, släpp mig,'' ropar jag, ''du ska inte slå ihjäl någon!'' Orden får han att släppa och jag flyr festen. Än en gång flyr jag en fest.
