Ännu en gång står jag inne i de vit kaklade badrummet, golvvärmen är upphöjt på högsta men ändå kliver mina fötter över kallt golv. Mitt mörkblonda hår är lika slät som alltid men istället för att låta de ligga mot mitt bröst så sätter jag upp det i en tofs. Mina fransar är redan täckta i min mascara och på de torra putande läpparna glänser carmex, samma carmex som Wiktoria gett mig förra veckan. Jag studerar mig själv för en stund, det fanns inte mycket mer och fixa, allting var liksom klart. Väckarklockan hade inte ens ringt imorse, jag hade vaknat av mig själv. Tidigare än jag någonsin gjort. Jag kunde egentligen bara stå här och vänta på Dantes knutna hand börjar banka på dörren, men istället går jag ut ur badrummet och ner till köket. Denna morgonen är det dock helt tomt, mamma hade åkt tidigt till jobbet och Dante sov ju fortfarande. Jag vandrar runt och öppnar kylskåpet lite nyfiket men stänger det nästan direkt igen, så sätter jag mig ovanpå köksön och scrollar genom mobilen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
gillas av @anjaserkl, @luddek, @zerjastrand och 105 andra
@wikiitoriawhat u lookin' at?
89 kommentarer @sakarla304 hur fucking snygg är inte du @dahlia.lindhe du är FÖR snygg
Wiktorias bild täcker mobilskärmen och jag stirrar i några sekunder innan jag gillar den och lämnar en kommentar. Inte konstigt att ingen är intresserade av mig när min bästa vän ser ut som en model. Plötsligt så hör jag ett brakande ljud uppifrån, ljudet skrämmer mig så mycket att mobilen glider rakt ur mina händer och ner på golvet. Mina ögon blir stora och jag stirrar ner där den ligger med skärmen mot golvet, jag vågar knappt vända upp och ner på den för att kolla om den är sprucken eller inte. Jag bestämmer mig att plocka upp den och lägga den i fickan så jag inte behöver se om den är sprucken eller inte, också springer jag upp på ovanvåningen, där står Dante lutad mot badrumsdörren med handen för halva ansiktet.
''Vad fan hände?'' Utbrister jag.
''Jag - jag sprang in i dörren..'' han mumlar det så tyst att jag knappt hör, men jag hör ju, och jag kan inte hålla mig från att låta ut ett högljutt skratta. Jag skrattar så hela jag viker mig själv medan han bara står där med ett ilsket ansiktsuttryck.
''Du ser så dum ut,'' jag kippar efter andan när jag står där med glädjetårar i ögonen. ''Gi-gick det bra?'' Skrattar jag.
''Så jävla roligt var det inte,'' muttrar han och går förbi mig och springer ner för trappan, jag står kvar en stund och små skrattar för mig själv innan jag följer med han till nedervåningen.
Där står han och letar desperat i frysen efter något att lägga på vart han nu slog sig, jag glider in emellan han och frysen och drar ut ett paket frysta grönsaker. ''Här,'' säger jag och biter mig själv i läppen för att inte skratta igen, ''förlåt, du vet skadeglädjen jag har.''
Han bara himlar med ögonen och lägger påsen mot vänstra brynbenet. ''Vad ska du komma på för historia?'' Frågar jag nyfiket, varje gång Dante brukar slå sig (så de märks) här hemma, vilket är ganska ofta då han är klumpig, brukar han hitta på en historia. Senaste gången var i somras, då bröt han handleden när han slog ett hål väggen, men istället för sanningen sa till alla att han varit med i något stort slagsmål som handlade om någon brud.
''Va?'' Säger han irriterat, och kollar på mig med ett frågande ansiktsuttryck.
''Du vet i somras, när du bröt handleden så ljög du för alla om det där slagsmålet.''
''Inte vet jag? Kan säga att jag var i slagsmål med Noel,'' det spänner sig i magen när han nämner Noels namn.
''Va?'' Ett flin lägger sig på Dantes läppar när jag yttrar de nervösa ordet.
''Jag bara skojar? Chilla, varför är du så mysko,'' säger han och rynkar på ögonbrynet. Jag skrattar lite nervöst, för att inte verka ''mysko''. Jag var helt ärligt inte säker på om han kommer ihåg vad som hänt i fredags, han var ju stup full, han hade inte sagt något rakt ut om det men ändå hade Noel's namn nämnts i flertal konversationer vi hade haft de senaste två dagarna.
''Iallafall, jag ska nog sticka nu.''
''Bussen går väl inte förens om typ en kvart?''
När han svarar så är jag redan i hallen och påväg ut, ''hejdå!''
Påväg till busshållplatsen så dånar lurarna av musik, jag har höjt upp på högsta volym men inte ens musik kan dränka tankarna som forsätter rulla runt i huvudet. Noel, noel, noel. Promenaden vi haft i helgen har fått min hjärna att ställa in sig på något 'Noel' mode, det enda som ekade i tankarna var Noel. Han hade kallat mig vacker, men jag vågade inte riktigt tro han till hundra, även fast jag ville. Han sa det säkert bara för jag är Dantes syrra, för att jag inte ska skicka Dante på han. Ett suck lämnar mina läppar när jag kliver på bussen, musiken är fortfarande på hög volym när jag sätter mig ner på de blåa sätet.
Skolans korridoren luktar överdrivet med parfym och kaffe från lärarrummet. När jag når mitt skåp så lägger jag in väskan och tar ut det jag behöver, som vanligt. Första lektionen har jag med Noel, hjärtat slår lite extra snabbt när jag inser det. Jag kniper mig själv, fan vad löjlig jag är, varför blir jag ens nervös för?
När klockan slår 8:30 så skyndar jag mig in i klassrummet, jag brukar vara först, men nu vill jag nästan bli sen med vilje. Då kanske han lägger märke till mig. Jag skakar huvudet för mig själv, när fan har jag någonsin velat komma försent bara för att någon ska lägga märke till mig? När jag trycker mig in i klassrummet tillsammans med några andra elever så kan jag se att Noel har tagit stolen längst bak, precis där jag brukar sitta, som tur så finns det ju en stol bredvid och den är tom. Osäkert närmar jag mig han, och sätter mig ner.
''Tjena,'' säger han och ler.
''Hej pervo,'' skämtar jag, men han verkar inte fatta för så fort jag yttrar orden så rynkar han på ögonbrynen och kollar lite förskräckt på mig. ''Men lägg av, jag skojar ju,'' lägger jag snabbt till och slår han lätt på axeln. Han skrattar till, och pustar liksom ut lite skämtsamt. Jag bara ler.
