"Hallå den här filmen suger, kan du byta eller?" Muttrar Felix medan han blänger mot tv rutan där en av de senaste marvel filmerna visas. Jag puttar till honom med foten samtidigt som jag tittar på honom med avsmalnande ögon.
"Den suger inte ditt pucko, det här är liksom de bästa filmerna som någonsin skapats, bättre än de där jävla tönt filmerna du kollar på." Suckar jag och rycker tag i fjärrkontrollen , han ögon blir lite hoppfulla som att han tror att jag ska byta film. Men istället höjer jag ljudet ytterligare, basen är nästan öronbedövande. Det är tillräckligt för att provocera min storebror eftersom han kastar sig över mig och försöker brotta ner mig. Något som resulterar i att vi båda landar med en duns på golvet. Innan mamma hinner in i vardagsrummet för att stoppa oss, ekar ljudet av min ringsignal. Vilket får mig att putta bort Felix tunga kropp för att istället kasta mig mot telefonen som också ramlat ner på golvet. Tyvärr märker han att jag verkligen vill ta samtalet och sträcker sig efter min spruckna iphone. Jag ger honom en varnande blick som skriker att om han tar den så dör han. Men som vanligt lyssnar han inte och trycker på svara, samt högtalare, därför ekar Dahlias röst genom hela vardagsrummet när hon börjar prata.
"Du glömde ditt cigg paket här igår." Felix drar efter andan när han hör vad Dahlia säger, jag tappar andan. Stressat slänger jag blickar mot köket, men om mamma nu är där verkar hon inte ha hört något. Däremot har min storebror hört alldeles för mycket.
"Röker du?" Skrik viskar han och tittar på mig med stora ögon, varpå jag nickar lite lätt. Egentligen fattar jag inte hur han inte har märkt, eller hur någon annan inte kommenterat det. Men de kanske vet, mamma vet oftast saker innan jag själv vet dem.
"Jag kommer fucking döda dig." Jag tittar lite förvånat på Felix när han muttrar fram orden, vi båda vet att han också har rökt ett flertal gånger. Situationen kanske var annorlunda eftersom jag ofta försökte dämpa min ångest genom att dra in den giftiga röken.
"Jag tänker inte låta min lillebror röka ihjäl sig fattar du väl?" Suckar han som svar och jag kan inte hjälpa leendet som smyger sig fram på mina läppar. När han ser det slår han till mig och frågar istället vem Dahlia är. Stressat rycker jag ur telefonen ifrån hans hand, jag hade nästan glömt bort att Dahlia var på andra sidan linjen.
"Hej förlåt." Säger jag medan jag skyndar mig uppför trappen, väl inne i mitt rum stänger jag dörren och vrider igen nyckeln. På så sätt kan ingen dyka upp och avbryta mitt samtal.
"Det är lugnt.. Men eh, skulle du kunna komma hit? Jag tror vi behöver snacka." Jag nickar lite åt det hon säger trots att hon inte kan se mig, det är en vana antar jag. En nervös känsla växer i mitt bröst när jag inser att hon faktiskt vill prata, det kan betyda vad som helst. Det kan innebära att hon vill att vi till slut ska ge varandra ett avsked. Därför är det med halv stressade steg som jag går hem till dem, rädd för vad jag ska möta när jag öppnar dörren. Men det är bara en trött tjej som tittar in i mina blåa ögonen när dörren slits upp. Hennes blonda hår ligger huller om buller och hon har små mörka påsar under hennes gråa ögon. Utan att säga något lägger hon sin lilla hand kring min arm och drar in mig i det uppvärmda huset. Hon går så snabbt uppför trappen till sitt rum att jag snubblar var och vartannat steg. Den vita trädörren till hennes rum stängs igen med en smäll när vi kliver in, innan jag hinner reagera trycker hon sina läppar mot mina. Jag ryggar tillbaka lite, förvånad över att hon faktiskt kysser mig när hon är nykter. Men ganska snabbt drar jag henne närmare mig och pressar mina läppar mot hennes.
"Jag är kär i dig." Viskar jag mot hennes läppar, vilket får ett leende att spridas på dem. Trots att jag samma ord för bara några timmar sedan, känns det annorlunda nu. Kanske är det för att vi båda är befriade från makten alkoholen hade över oss. Kanske är det för att vi verkligen har insett hur jävla kära vi faktiskt är. Oavsett vilken som är anledningen, får det våran kyss att bli allt mer passionerad eftersom den innehåller alla känslor vi förträngt de senaste veckorna.
Men ljudet av en dörr som slås upp får både mig och Dahlia att kasta oss bort från varandra, som om vi bränts oss. Det känns nästan som det, när Dantes brännande blick flackar mellan mitt och Dahlias ansikte.
"Vad i helvete?" Både jag och Dahlia kollar stressat på varandra när Dantes ord når våra öron. Men kanske inser vi båda att det inte är någon idé längre, att gömma oss. Därför väljer jag att göra det folk bett mig göra i veckor, prata med Dante.
"Dante, jag är kär i Dahlia." Jag ångrar mig lite efter orden rullat av min tunga. Men bara på grund av att Dante knyter sin näve och tittar på mig med så mycket ilska i blicken att jag känner mig tvingad att backa några steg.
"Du är fan inte kär i min syrra." Muttrar han och tar två steg närmare mig. Mitt adamsäpple gungar upp och ner när jag sväljer hårt. Redo att få en näve i ansiktet. Men innan Dante hinner slå till mig, stiger Dahlia emellan oss.
"Lägg av! Dante jag vet att du inte gillar det men inse faktum, vi är kära, du kan inte det av begära oss att bara sluta vara kära," suckar hon medan hon placerar en av sina händer på hans bröst. Han suckar lite och kollar mellan oss, det krävs inte ett geni för att se att han är otroligt kluven. Men han hinner inte säga något förens dörren rycks upp ännu en gång och Tarja Lindhe gör entré.
"Men Noel! Vad kul, vad gör ni?" Frågar hon medan hon drar in mig i en varm kram som jag besvärat besvarar.
"Noel skulle just dra."
"Vi kör charader."
Säger Dahlia och Dante i mun på varandra vilket får ett förvirrat ansiktsuttryck att spridas på Tarjas ansikte. En rynka bildas mellan hennes ögonbryn medan hon flackar med blicken mellan oss tre. Jag vet inte om hon förstår situationen, men något fattar hon eftersom ett flin likt Dantes sprids på hennes läppar.
"Jag kom iallafall för att säga att middagen är klar, stanna gärna Noel." Säger hon och jag nickar, fortfarande lite besvärad över situationen vi befinner oss i. Hon ger oss ett sista leende innan hon springer nerför trapporna igen, följande av Dante som inte ägnar oss någon fler blick. Jag tittar lite på Dahlia som tar min hand i sin lilla, hennes fingertoppar stryker mot min handrygg. Utan att säga något drar hon ner mig till deras kök, men det känns bra att ha hennes hand i min. Det får mig att känna mig trygg. Lukten av köttbullar och potatismos slår mot mig sekunden jag stiger in i det upplysta köket. Dahlia drar ut en stol och sätter sig mitt emot Dante, jag drar ut stolen bredvid henne medan jag ignorerar blickarna Dante ger mig.
"Det är bara att ta för er." Utbrister Tarja efter att vi suttit i tystnad en stund. En obekväm tystnad hänger över våra huvuden när vi alla lastar upp köttbullar och mos på det vita porslinet.
"Men Noel, Dante sa att ni kanske skulle börja med musik." Tarjas ljusa röst bryter igenom tystnaden som ligger likt en barriär kring oss och jag tittar upp från köttbullarna för att möta hennes blick. Men jag hinner inte svara eftersom Dante gör det åt mig.
"Nej det ska vi inte." Muttrar han och jag måste hålla mig från att inte skratta. Han var ju så jävla bitter. Men han hade alltid varit sådan, ett hett temperament och envishet gjorde honom till den han var. Dahlia frustar till lite när hon hör vad Dante säger, vilket resulterar i att han börjar blänga på henne.
"Jaså, men senast förra veck-"
"Mamma släpp det, vi ska inte, okej?" Suckar han och trycker in ungefär fem köttbullar i munnen samtidigt. Tarja skrattar lite men accepterar sin sons ord, hon ger mig ett snett leende innan hon också, äter maten.
Sekunden Dante ätit upp sina köttbullar, muttrar han fram ett tack och lämnar oss bakom sig. Roade miner träder fram på våra ansikten när vi tittar efter honom, Tarja suckar och säger att han verkligen har ett humör. Varpå både jag och Dahlia instämmer. Det känns fint på något sätt, att sitta här med hennes familj. Vi känns på riktigt. Men ganska snart reser jag mig upp och spricker bubblan vi befinner oss i, för jag måste hem till min familj innan det blir alldeles för sent. Stolen skrapar mot golvet när jag skjuter den mot bordet och jag ger Tarja ett ursäktande leende som hon bara viftar bort. Dahlia tar tag i min hand och drar mig mot hallen, där hon ännu en gång placerar sina läppar mot mina. Jag drar på mig min svarta jacka och lägger händerna i de fodrade fickorna, mina fingrar rör sig mot materialet och plötsligt känner jag en bit papper. Förvånat drar jag fram den skrynkliga pappersbiten men inser snabbt vad det är. Det är texten jag skrev till Dahlia dagen efter vårat bråk, efter jag hade sagt att jag inte ville ha henne. Hon tittar frågandes mellan mina ögon och papperet, som jag kvickt räcker fram till henne.
"Här." Viskar jag, innan hon hinner svara är jag ute ur dörren. Rädd för att se hennes reaktion, det är ju ändå mitt hjärta jag har tömt.
