Min kropp känns tung, när den dimper ner i min alldeles för mjuka säng. Mitt ansikte borrar jag ner i kudden, drar in doften av.... Dahlia? Doften från hennes persika doftande schampo sitter alltså kvar i min kudde. Inte för att jag klagade, men hon var liksom överallt. Det fanns inte en sekund på dagen som hon inte präglade mina tankar. Det gjorde mig galen, hon gjorde mig galen. Det värsta av allt var att vi var tvungen att hålla det hemlighet. Jag kunde aldrig kyssa henne när jag ville, kunde inte dra in henne i en kram när jag såg att hon hade haft en jobbig dag i skolan. Jag kunde inte göra ett skit för tjejen jag var kär i, bara för att hennes brorsa råkade vara min bästa vän.
Ett frustrerat skrik lämnar mina läppar och dövs av kuddens mjuka yta. Men trots det sliter någon upp dörren till mitt rum och kastar sig på sängen, på mig. Irriterat vänder jag mig om bara för att möta min storebrors nyfikna ögon.
"Vad vill du Felix?" Muttrar jag medan jag begraver ansiktet i kudden igen. Hans skratt ekar mellan väggarna och jag motstår impulsen att slå till honom med något hårt.
"Är det trubbel i paradiset eller? Insåg tjejen att du inte kunde pleasure her eller?" Hetsar han medan han drar bort kudden från mitt ansikte. Irriterat slår jag till honom på armen och ber honom hålla käften.
"Fan Noel, visste du inte vilket hål det var?" Ett retsamt flin sprider sig på hans läppar bara några sekunder innan jag kastar mig mot honom och puttar ner honom från sängen. Vi båda landar på golvet med en hård duns, vilket får våran andra bror att rusa in i rummet.
"Vad händer, jag försöker spela fifa!?" Halvskriker Love medan han granskar oss med stora ögon.
"Noel kan tydligen inte knu-." Jag slänger min hand över hans mun och skakar bara på huvudet åt Love, som fortfarande ser ut som ett frågetecken. Han slänger oss en sista blick innan han går tillbaka in i sitt rum.
"Du kommer förstöra hans oskyldighet om du fortsätter sådär, och du ska UT!" Ropar jag åt Felix medan jag hoppar upp från golvet och ger han min mest hotfulla blick. Mina hopdragna ögonbryn och avsmalnade ögon, verkar inte skrämma bort honom eftersom han fortfarande ligger på golvet och skrattar.
"Det kommer en tid när varje kille blir en man, du missade uppenbarligen det stadiet. Därför är det min plikt att se till så att Love vet vilket hål det är när tiden är kommen." Innan han ens hinner avsluta meningen har jag dragit upp honom från golvet och kastat ut honom. Dörren drämmer jag igen efter mig och ställer min kropp mot den så att han omöjligen kan ta sig in igen. En hög suck lämnar mina läppar, man kan fan inte tro att Felix ska fylla nitton om bara några veckor. Ännu en gång lägger jag mig ner i sängen och drar in doften av Dahlia, fan vad jag var kär i henne.
Jag måste ha slumrat till, eftersom när mamma tio minuter senare rycker upp min dörr, känns det som jag dör av överraskning. Mitt hjärta hamrar i bröstet och jag kollar på henne med stora ögon.
"Fan gör du? Du skrämmer ju livet ur mig." Muttrar jag samtidigt som jag lägger min ner igen och försöker lugna ner mina spända nerver. Mamma ler lite och sätter sig sedan ner på sängen, hon stryker mig lite över håret och jag tittar lite förvirrat på henne.
"Felix säger att du har tjejproblem." En hög suck lämnar mina läppar vid hennes ord och jag skakar på huvudet så att det gyllene håret flyger.
"Han kan dra åt helv.-" Jag tystnar när jag ser hennes stränga blick, mamma har egentligen nolltolerans mot svärord. Men det är svårt när hon har tre söner att se efter.
"Hjärtat, vill du prata om det?" När ljudet från hennes mjuka röst når mina hörselgångar, känner jag mig som ett barn ännu en gång. Det påminner mig om alla de gånger hon tagit in mig i sin famn och vaggat mig, när jag inte kunde sova på nätterna. Hur hon alltid brukade sätta sig med mig och läsa marvel tidningar i timmar, bara för att jag skulle kunna somna om. Kanske är det därför jag berättar allt för henne, berättar om Dahlia och varför situationen är så komplicerad. Några ljusa hårstrån faller ur hennes hästsvans när hon nickar åt allt jag säger, hennes mun har blivit till en smal linje medan hon funderar på vad hon ska svara.
"Ja, men jag tror det är viktigt att ni pratar med Dante innan det har gått för långt." Jag suckar lite trots att jag vet att hon har rätt.
"Men han kommer döda mig."
"Hjärtat, jag tvivlar inte på det. Men ju längre ni låter det gå, desto värre kommer det bli i slutet." Hon stryker mig lite lätt över kinden och ler, hon vet exakt hur Dante är. Hetlevrad och noll konsekvens tänk. Kanske är det därför hon betonar vikten av att vi ska prata med honom.
"Jag är bara rädd att allt ska förstöras. Jag vill bara ha fler dagar med henne, om det nu skulle ta slut. Men jag vet inte vad jag ska göra, det är liksom tomt i huvudet." Suckar jag och drar en hand genom håret.
"Gör det lite oldschool, ta ut henne på dejt och jag vet exakt hur du ska göra det. Skriv henne en lapp, på så sätt kommer ingen annan få veta. Det var exakt det din pappa gjorde efter vi hade börjat ses, mina föräldrar gillade nämligen honom inte. Ansåg att han var dålig för mig, vilket man inte kan tro. Han är ju en riktigt ängel men han kan ju också vara ett vilddjur, speciellt i sä.-" Min förfärade blick får en rodnad att spridas på hennes kinder och hon tystnar tvärt, hon ler lite för sig själv innan hon reser sig upp och lämnar mitt rum.
Jag följer henne med blicken och funderar över det hon sa. Det kanske inte vore så dumt ändå, att ta ut henne på en dejt. Dock känns det inte som att hon skulle uppskatta om jag bjöd henne på bio och middag. Dahlia kändes som en tjej som hellre åt pizza och såg film. Därför satt jag planen i rullning.
