Jag petar lite i maten framför mig vilket resulterar att mamma blänger lite på mig, men jag kan inte hjälpa det. Mina tankar är fästa på alla annat än den här släktmiddagen, trots att den är till för mig och det faktum att det var skolavslutning idag. Det hjälper inte att mormor ett flertal gånger har försökt få mig att sjunga någon av hov1s senaste singlar. Så hela kvällen har jag behövt låtsas att jag har ont i halsen och därför inte kan sjunga. Mamma tyckte jag var fånig och betedde mig som ett litet barn. Men det var faktiskt hon som hade tvingat mig att stanna hemma istället för att vara med på förfesten som Ludde hade. Inte för att hon hade vetat att det var en förfest, jag hade bara sagt att vi skulle ha en grabbkväll och då hade hon svarat att det fick vänta. Nu var det exakt femtio minuter kvar tills väntan var över och jag skulle få dra till den faktiska festen, där jag även skulle få träffa tjejen som hade etsat sig fast på min näthinna. Tanken på att jag ska få röra min kropp mot Dahlias och pressa mina läppar mot hennes mjuka, får ett litet leende att smyga sig fram på mina läppar.
"Mår du bättre Noel? Då kanske du vill sjunga?" Mitt leende fallerar och jag grimaserar lite åt mormor, jag skulle inte ha droppat min fasad så fort. Jag skakar lite på huvudet åt hennes exalterade ansiktsuttryck och svarar att min hals fortfarande gör ont. Hon suckar lite åt mitt svar och innan jag vet ordet av det har hon dragit in mig i köket. Jag drar ihop ögonbrynen i förvirring medan jag granskar hennes rörelser, hon tar fram ett glas som hon fyller med vatten och salt.
"Här gurgla, på min tid var det allt vi hade och låt mig berätta att det funkar." Mina läppar särar lite på varandra i förvåning och jag skakar bestämt på huvudet.
"Seså Noel, snart kommer du kunna sjunga igen." Ännu en gång skakar jag på huvudet men hennes bestämda blick får mig att tillslut ta glaset och hälla det i munnen. Jag hoppades verkligen att den här kvällen skulle vara värd allt detta.
En och en halv timme senare befinner jag mig inne i huset vars ägare jag inte ens vet namnet på. Men oavsett vem denne okände person är, så vet den hur man gör en fest. Överallt finns ljusslingor som blinkar i regnbågens alla färger, högtalare är utplacerade i varje hörn och musiken som strömmar utifrån dem är nästan öronbedövande. Jag går lite längre in i huset och stannar till lite när jag ser att människan har en bar i sitt hus, eller i varje fall en bardisk med diverse alkohol sorter. Jag rör mig mellan alla svettiga och dansande kroppar, när jag tillslut når fram till bardisken tar jag en mugg och fyller den med lite från varje flaska. Precis kanten av muggen når mina läppar och lite av vätskan börjar sippra ner i min hals, ser jag henne. Hennes vanligtvis platta hår är nu lockigt och studsar mot hennes bara axlar. Hon drar lite i den ärmlösa klänning som sitter åt på alla rätt ställen och jag slickar mig lätt på läpparna, hon är en dröm, min sommardröm. Hon försvinner ur mitt synfält när Ludwigs alldeles för berusade kropp ställer sig framför mig.
"Bror, din jävla kung. Är inte det här fett? Jag tycker det här är fett, dj:n ska spela lite hov1 sen. Säg inte till någon, men jag mutade honom." Han viskar fram det sista och jag fnyser lite, hans försök att viska liknar mer att skrika. Han börjar försöka säga något mer men jag puttar bort honom vilket gör att Dahlia, ännu en gång, uppenbarar sig framför mig. Innan någon annan lyckas avbryta, rusar jag fram till henne och drar in henne i min famn. Först stelnar hon till lite men när hon ser att det är jag, placerar hon en lätt kyss på min läppar.
"Du var fantastisk idag, hela du är ett mästerverk." Mumlar jag i hennes öra samtidigt som vi båda börjar röra våra kroppar mot varandra i takt med musiken.
"Hur mycket har du druckit?" Skrattar hon och slänger med det ljusa håret samtidigt som hennes gråa ögon tittar in i mina.
"Knappt inget, jag är bara kär." Hon biter sig lite löst i läppen vid mina ord och jag flinar. Hon slår mig lite lätt på armen och öppnar munnen för att säga något. Men innan några ord hinner lämna hennes ljusa läppar har jag pressat mina läppar mot dem. Tonerna från the weeknd's låt often ekar mellan väggarna och våra läppar masseras i takt till melodierna.
"Fan, jag önskar att vi inte befann oss på smockfull fest nu." Viskar jag mot hennes svullna läppar och hon skrattar lite samtidigt som ett jaså rullar av hennes tunga. Jag ska just säga något mer när hennes blick förflyttas till något bakom mig, vilket får mig att vända mig om. Dantes isblåa ögon borrar in i mina vilket får mig att ta några steg tillbaka. Men det som chockar mig mest är att han ler mot oss båda, det gör mig nästan lite illa till mods.
"Fan, kan inte ni två skaffa ett rum eller?" Flinar han och slår lätt till mig på axeln. Hans beteende förvirrar mig, det är uppenbart att han är full men jag kan inte avgöra om han är glad eller irriterad.
"Så nu pratar du?" Muttrar Dahlia vilket får Dante att flytta sin isiga ögon till henne istället.
"Men ge dig." Muttrar han och jag suckar lite tyst, oavsett vilket humör han var på innan är det numera uppenbart att han börjar luta mer åt det irriterade hållet.
"Men seriöst, du pratar nu när du är stupfull samtidigt som du i princip har ignorerat mig i veckor." Fräser Dahlia och jag försöker ta tag i hennes hand, men hon sliter bort sin hand och pekar istället ett av sina rödmålade fingrar mot Dantes ansikte.
"Du är en omogen skithög, vet du det?" Fortsätter hon och tar ännu några steg närmare honom. Jag vet inte om jag inbillar mig men det känns som någon har vridit ner musiken, oavsett är det i alla fall fler som står och lyssnar än dansar.
"Men lägg ner, jag går i alla fall inte runt och knullar dina bästa kompisar." Fräser han och jag försöker ännu en gång dra tillbaka Dahlia, men hon sliter sig ur mitt grepp och ger mig en arg blick. Det är uppenbart att alla ilska hon försökt förtrycka de senaste veckorna, har blossat upp till en stor brand.
"Fuck you, du får det att låta som jag är en hora." Fnyser hon vilket får några av våra åskådare att dra lite efter andan.
"Du kanske är det." Muttrar han vilket får Dahlias ansikte att förvridas i en ilsken grimas.
"Jag är inte den som super varje helg och röker i mängder, eller försvinner lite när som och oroar mamma. Det är inte jag som går runt och surar i månader för att jag råkar vara kär i din kompis, du är så jävla töntig Dante det är skrattretande." Sekunden hon yttrar orden är det nästan smärtsamt hur lika de är. Båda deras ögon brinner av ilska mot varandra och trots att jag vet att jag kommer få en hel del skit, lägger jag mina armar kring Dahlias midja och lyfter bak henne. Det här får båda syskonen att lägga sina ilskna blickar på mig och jag sväljer hårt.
"Och du, vem fan tror du att du är?" Fräser Dante och vänder hela sin kropp mot mig, det är nästan tur att han fortsätter prata för jag har ingen aning om vad jag skulle kunna svara.
"Om någon här är en skithög är det du som går och knullar min fucking syrra." Han puttar till mig på bröstet och nu börjar deras ilska smitta av sig.
"Dante lugna fucking ner dig, rör mig inte!?" Fräser jag och puttar bort hans händer från mitt bröst.
"Varför ska jag lyssna på dig? Du lyssnade inte när jag bad dig att inte röra min syrra." Han tar ännu ett steg närmare mig och innan jag hinner tänka mig för lägger jag mina händer på hans bröst och puttar bort honom, hårt. Innan jag ens hinner registrera vad som händer, kastar han sig över mig och vi båda landar med en hård duns på marken. Hans knytnäve träffar mitt käkben och jag är ganska säker på att jag hör Dahlia skrika vid ljudet av min käke som går sönder. Jag vrider bort huvudet när hans knytnäve flyger mot mig ännu en gång och med all kraft jag lyckas åstadkomma försöker jag pressa bort honom. Problemet är att Dante spenderar fler timmar på gymmen än vad jag gör, därför är det inga problem för honom att trycka ner mig mot marken så hårt att jag ser stjärnor. Varmt blod rinner från min näsa när hans näve träffar mitt ansikte ännu en gång och jag flämtar till. Innan han hinner göra något mer lyfts hans kropp bort från min. Ludwig och Axel håller tillbaka honom och försöker ta ut honom ur rummet. Jag reser mig lite försiktigt och torkar bort blodet med skjortärmen. Mina ögon skannar rummet i jakt efter Dahlia men hon är ingenstans, jag möter någon killes blick och han nickar mot ytterdörren. Jag ger han en lätt nick innan jag rusar ut i den svala luften och letar efter Dahlia. Det är inte svårt att hitta henne, hon sitter på trappan med ansiktet i händerna samtidigt. Ljudet av gråt når mina hörselgångar och jag sätter mig ner bredvid henne, sekunden jag lägger min arm runt hennes axlar flyger hon upp och stirrar på mig med rödgråtna ögon.
"Sluta." Viskar hon och ordet dryper av sorg, jag ställer mig upp framför henne och granskar henne med förvirrade ögon.
"Men vad har jag gjort?" Ett humorlöst skratt lämnar hennes läppar och hon skakar på huvudet åt mina ord.
"Fattar du inte?" Det är just det som skrämmer mig. Det faktum att jag mycket väl vet vart den här konversationen är på väg. Därför vet jag också exakt vilka ord som kommer lämna hennes läppar innan hon yttrar dem, jag måste stoppa henne.
"Dahlia sluta, jag vet vad du kommer säga. Men vi funkar, kolla bara på oss, vi har krossat så många hinder i våran väg. Du har lärt dig åka skidor, du har lärt mig att satsa på mina drömmar. Snälla." Min tonläge blir allt mer desperat för varje ord jag yttrar och jag sträcker ut mina händer mot henne. Ger henne chansen att ta tag i dem, i mig. Ger henne chansen att inte släppa allt vi är.
"Nej Noel, vi funkar inte och vi kommer aldrig göra det. Vårat förhållande var dömt från början, du och jag.-" Hon snyftar till lite innan hon fortsätter och jag är ganska säker på att jag känner hur mitt hjärta sakta men säkert börjar brista.
"Du och jag, var aldrig menade att falla för varandra. Du är min brorsas bästa kompis, vi funkar inte." Hennes röst brister på slutet, går sönder i takt med våra hjärtan. Jag drar in ett hackigt andetag och försöker tvinga mina tårar att inte falla. För om de gör det, betyder det att allt det här är på riktigt. Det skulle innebära att jag faktiskt håller på att få mitt hjärta krossat för första gången.
"Snälla." Viskar jag och tar några steg mot henne. Hon flyttar sig varken närmare eller längre bort från mig. De blonda lockarna flyger kring hennes huvud när hon bestämt skakar på huvudet, salta tårar rinner längs med hennes fräkniga kinder och jag kippar lite efter andan. Realisationen om att det här är slutet slår mig med sådan kraft att jag inte längre kan hålla tårarna inne.
"Låt mig bara kyssa dig en sista gång." Viskar jag och placerar mina händer på vardera sida av hennes ansikte. Hon säger inget utan sluter bara ögonen, jag sluter inte mina. Försöker memorera varje del av hennes ansikte. Till slut stänger jag mina ögon och pressar mina läppar mot hennes, våran sista kyss smakar av alkohol och salta tårar.
------------
HEJ, det här är sista kapitlet!! Men don't cry för det kommer en uppföljare!!
Älskar er och tack för att ni har varit med oss på denna långa resa, kram!
