"Nej men du måste sätta in pjäxan där och sedan trycka ner, annars kommer den ju lossna pucko." Min förklaring får bara Dahlia att förvirrat trycka ihop sina ögonbryn ännu lite mer och en högljudd suck lämnar mina läppar.
"Jag fattar inte hur du aldrig tidigare åkt slalom." Muttrar jag när jag för femte gången försöker hjälpa henne att sätta pjäxan i slalom skidan. Det går sådär eftersom hon inte är särskilt samarbetsvillig.
"Ja undra varför, kanske på grund av min familjesituation pucko." Jag flyttar blicken från pjäxan och ger henne ett ursäktande leende när jag möter hennes ögon. Hon skrattar lite och skakar bara på huvudet, vilket får hennes sandbloda flätor att flyga runt hennes rosiga kinder. Efter en liten stund får jag dit båda hennes pjäxor på skidorna. Jag reser mig nöjt upp och borstar av snön från mina svarta täckbyxor, innan jag själv får på mig all utrustning. Som om hon vore ett litet barn tar hon tag i min ena stav medan jag lugnt drar oss fram genom snön, fram till liftarna. Hennes ögon är stora när hon granskar sitt liftarna, samt hur högt upp i backen det går. Innan jag hinner reagera har hon släppt taget om min stav, vänt sig om och försökt åka härifrån. Men eftersom jag är mer erfaren än Dahlia, hinner jag snabbt ikapp henne. Jag åker bakom henne och lyckas på något sätt dra in henne i min famn.
"Noel! Du kan inte åka på mig där bak, alltså jag kan ju ramla idiot." Muttrar hon och fnyser lite lätt när jag svarar att det bara är för att jag ville vara en snäll pojkvän. Jag flyttar bort mig från henne och vi åker ännu en gång fram till liftarna. Efter mycket om och men sitter vi tillslut i en av liftarna. Dahlia håller ett krampaktigt grepp om den nedfällda stången och hennes ögon är vidöppna när hon stirrar på marken nedanför oss.
"Jag fattar inte hur jag gick med på att åka typ fem timmar till fjällen bara för att du ville åka slalom på friluftsdagen." Skrik viskar hon när liften vinglar till lite, jag skrattar lite och skakar på huvudet åt henne. Men eftersom det är uppenbart att hon är fylld med rädsla, tar jag tag i hennes hand och kramar om den hårt.
"Du gjorde det säkert för att du älskar mig." Hon fnyser lite till svars men vänder ansiktet mot mig så att jag kan placera mina läppar mot hennes. Bästa friluftsdagen någonsin.
Några timmar senare ligger vi båda i den iskalla slalombacken, Dahlia hade kört in i mig vilket resulterade att vi båda föll handlöst ner i den mjuka snön. Men det var ändå framgång, för det här var första gången hon hade ramlat på en timme. Dahlia frustar av skratt när jag ger henne en sur blick och försöker resa mig upp.
"Vad?" Skrattar jag medan jag räcker ut min hand mot henne, hon behöver nog hjälp att komma upp. Tacksamt tar hon tag i den och med lite möda lyckas hon ställa sig upp.
"Det var bara så kul, du föll som ett bowlingklot." Hennes leende ansikte får en värme att spridas genom hela min kropp, min fina tjej.
"Jag tror inte bowlingklotet är det som faller, men visst. Ska vi dra och fika? Tror vi skulle ta bussen hem vid typ åtta och det är om två timmar." Hon nickar lite lätt åt det jag säger och vi börjar försiktigt åka ner för backen.
För många koppar varm choklad senare sitter vi på den alldeles för högljudda bussen. Dahlia lutar sitt huvud mot min axel och jag har blicken fäst på världen utanför fönstret. Jag trummar lite med fingrarna på min halvspruckna telefon och låter tonerna från någon travis scott låt ljuda i mina öron. Efter ett tag räcker inte musiken till för att uppehålla mig från hur tråkigt det är att åka buss i fem timmar, och vi hade bara åkt i tre timmar. Försiktigt petar jag Dahlia på axeln och några sekunder senare fladdrar hennes ögonlock försiktigt upp.
"Vad?" Muttrar hon och granskar mig med en sömndrucken blick. Ett litet leende smyger sig fram på mina läppar och jag placerar en lätt kyss på hennes panna.
"Jag har tråkigt och vill umgås med min favorittjej." Hon fnyser lite vid mina ord men ett litet leende träder fram på hennes läppar när hennes gråa ögon tittar in i mina. Mina fingrar leker lite med hårslingorna som fallit ur hennes flätor, det är som att ett lugn sprider sig genom mig. Hennes närhet gör det med mig, får mig att sänka axlarna lite och dra in några djupa andetag. Kanske har jag insett vikten av att ta vara på varje minut livet ger, dessutom var jag säker på att jag ville spendera varje sekund med Dahlia. Hennes rosa målade naglar vinkar framför mitt ansikte och jag blinkar några gånger, återvänder till en verklighet som är bättre än mina drömmar.
"Ska du kyssa mig eller?" Suckar hon och stryker lätt med handen över min kind, hennes beröring känns som eld.
"Så länge jag får ska jag göra det." Viskar jag innan jag lägger mina händer runt hennes rosiga ansikte och drar henne närmare mig. Varma andetag slår mot mitt ansikte när jag borrar in mina ljusa ögon i hennes gråa. Skakiga andetag lämnar bådas läppar innan de pressas mot varandra.
Vi låter våra tungor röras mot varandra alldeles för länge, ignorerar busvisslingarna från resterande delar av klassen, ignorerar viskningarna som ekar mellan bussväggarna. Jag sliter mig först ifrån henne när jag inser hur mycket klockan är, ett litet flin letar sig fram på mina svullna läppar när jag inser att det snart är dags. Dahlias förvirrade blick förföljer mig när jag öppnar min telefon och klickar in på den gröna ikonen där musik allt för ofta strömmar ut. Hon viskar fram ett vad gör du, som jag ignorerar. För hon ska snart få se, precis som resten av världen. Några minuter senare, när timvisaren slår över till tolvslaget sätter jag på låten som för evigt kommer vara min och Dahlias.
Hennes ögon är stora av förvåning när tonerna från Ska vi strömmar genom hörlurarna och når hennes hörselgångar. De gråa ögonen täcks av ett glansigt filter när min röst sjunger ut varje ord som handlar om henne. Min tumme fångar upp tårarna innan de ens hinner falla, mina läppar pressas mot hennes innan hon ens hinner säga något.
--------------------
HEJ, inte rättat!! Vet att hur kan du säga saker var deras första singel men it's a story okay?? Förlåt för seg uppdatering men vi båda har börjat skolan nu och livet kom ikapp ;)
KRAM
