De ljuva tonerna från sången som släppts för bara veckor sen ekade från öra till öra när jag gick mot busstationen. Våren hade verkligen kommit nu, träden som växte längst gatan var fyllda av neon gröna löv och små ljusrosa blommor hade börjat knoppra sig längst trottoaren. Jag tog ett djupt andetag för att andas in vårbrisen och jag kände mig lite mer levande än vad jag gjort imorse när jag vaknade. Ringarna under mina ögon hade bara blivit mörkare desto mer skolarbete jag fick, och Dante som fortfarande var fast i fasen av att ignorera mig hade bara gjort mig mer stressad. Inte ens när jag kommit hem och kramat han av lycka kvällen Ska Vi släppts hade aan inte yttrat fler ord än ett oentusiastiskt 'tack'.
Skoldagen börjar lugnt och Wiktoria och jag sitter tätt i musikrummet på soffan längst bak. Hon berättar att hon och en annan tjej med ett namn jag inte kommer ihåg ska sjunga på skolavslutningen. Jag skrattar lite roat, inte för att håna hennes ide, bara för jag aldrig trodde det var något hon skulle någonsin tänka sig göra.
''Okej, har du tänkt ut en låt då?''
''Hon och jag har definitivt inte samma musiksmak, så att komma överens om en låt är eh, inte så lätt.. jag tror jag kommer få välja dock,'' svarar hon. ''Om jag ska vara ärlig så suger hennes musiksmak..'' Jag skrattar igen, Wiktorias ärlighet var det bästa och värsta med henne.
''Vad tänker du dig då, om du nu får välja?''
''Ja, okej så, om jag fick välja kanske en cover på en äldre låt som vi kan förnya på vårt eget sätt? Eller ta en super modern och göra den lugn på något sätt..'' Hon lutar handen mot kinden när hon tänker fram olika idéer, men snart har hon tjatat iväg tiden och vi måste springa ut mot lektionen som vi, även fast springandes, kommer försent till.
Tröjan jag suttit på mig imorse är alldeles för varm för det ljumma vår vädret. Så fort den sista lektionen är slut drar jag tjocktröjan över armen och pustar ut att jag kommer få komma ut från den heta korridoren. Nu är jag endast klädd i ett svart linne, men vädret gör upp för det. Noels hår ligger slängt över ansiktet som en luva när jag närmar mig stolpen han är lutad mot, hans ögon verkar vara fast klistrade på mobilen i hans hand men när han hör gruset knastra från mina skor kollar de upp från skärmen. Jag ler stort och drar mina händer genom hans hår innan jag placerar en lätt kyss på hans ljusrosa läppar.
''Du måste klippa dig snart,'' mumlar jag när jag försiktigt drar mig sakta ifrån hans ansikte som var felfritt i mina gråa ögon.
''Du börjar låta som min mamma,'' mumlar han tillbaks och himlar snabbt med ögonen, vilket får ett smått skratt bubbla upp från mina läppar.
''Men sluta,'' säger jag och slår han lätt på kinden. ''Det blir äckligt om du associerar mig med din mamma.''
''Ja, usch, nu kanske vi måste göra slut, kan ju inte vara ihop med min mamma!'' Utbrister han sarkastiskt.
''Fuck you,'' skrattar jag. ''Kan du inte klippa dig till min födelsedag?'' Säger jag med en glimta hopp i ögonen, jag ville att han skulle ha kvar lite längd, men det vildväxta håret låg snart mot axlarna.
''Vi får se, jag vill ju ha kvar min drömprins titel.''
''Du är drömprins med eller utan hår,'' retas jag innan jag kysser han än en gång.
-
SUPER kort kapitel, förlåt!
( inte rättat )
