Till alla er som läser och kommenterar på det vi skriver, vi älskar och ser er.
Du är aldrig ensam om att må dåligt, och det finns hjälp att få om man behöver. Alla era reads, votes och kommentarer gör ju våra dagar, så vi hoppas vi kan göra något för att förbättra alla eras dagar. Det kan vara jobbigt att höra av sig till kompisar om vissa känslor, eller att ens försöka skaffa hjälp i sällskap runt omkring dig. Men just du ska veta, att det du känner, det gör dig inte mindre.
Vi båda vet hur det känns när det känns som ångesten kväver en. När det känns som man är instängd i sin egen kropp. Känslan av att vara maktlös trots att det är ens egna tankar som är boven. Vi vet hur det känns. När det knappt spelar någon roll vad någon annan säger, för tankarna är som uppskruvade på den högsta volymen. Men försök lyssna nu på det vi har att säga, skruva ner tankarna och hör.
Vem du än är som läser det här, oavsett vilket namn du bär så kommer du nu få titeln vacker. För det är du, oavsett vad dina tankar eller andra säger. Tänk nu inte på definitionen vacker som skrivs på modellers Instagram, de är vackra - men det hör inte hit. DU är vacker på ett annat sätt, inte som samhället vill kanske men du är fortfarande så vacker. För du kanske inte ser dig själv, inte ser sättet dina ögon tindrar när du skrattar eller ser hur glada andra blir över att se dig lycklig. Vi ser ju inte heller, det är sant. Men lita på oss.
Du är värdefull, dina fotsteg lämnar avtryck på marken, avtryck som är viktiga. De betyder något för oss, du betyder något för oss. Du kanske tror att vi bara skriver så, men du är det. Du spelar roll.
De negativa känslorna kommer alltid finnas där, och det är svåra att radera permanent. Vi som människor är programmerade så, men om du har taktiker eller distraktioner, använd dem! För ångesten långt borta, eller de tankarna som får dig att känna dig nere. Kanske är det att skriva ut? Rita eller måla? Sjunga ut? Vad som än får just dig att känna dig lite bättre, använd dessa aktiviteter väl.
För oss är det just att skriva. Genom att låta fingrarna röra sig över tangenterna fokuserar vi på något annat. Det hjälper jag lovar. Jag (Lisa) skulle aldrig klarat det annars, eller det vet jag inte men att skriva här har gett mig så mycket. Det har gett mig otroligt fin respons som gör mig så glad att det känns som jag ska spricka. Det har också gett mig otroligt fina vänner, som bland annat Alex. Mina fina fina tvilling själ.
Vi kommer aldrig kunna bota er eller jaga bort det onda, men vi hoppas att ni för evigt vet att vi finns. Att våran chatt alltid är öppen, oavsett tidpunkt eller dag. Kanske är det också därför vi väljer att skriva detta just på julafton. Eftersom det är en dag som inte är för alla, många av oss jagas av ångesten idag också. Den tar liksom inte paus. Men det gör inte vi heller, så vi är här.
Vi älskar er.
