Det ekande ljudet av att min lillebror skriker att det är julafton väcker mig ur den djupa sömn jag tidigare befunnit mig i. En suck lämnar mina läppar när jag forcerar upp mina ögonlock och möter Loves exalterade ansikte. Innan han hinner säga något vänder jag mig om och lägger kudden över huvudet. Jag har verkligen ingen julkänsla, de senaste dagarna på lovet har jag enbart legat i min säng. Knappt gått upp för att äta eller kissa, jag kände mig helt förstörd över vad som hade hänt de senaste dagarna. Mitt hjärta värkte vid tanken på att jag kanske aldrig skulle få trycka mina läppar mot Dahlias igen.
"Kom igen Noel det är julafton!!" Ropar han och drar bort kudden från mitt ansikte. Jag motstår impulsen att knuffa ner honom på golvet, men bara för att det är just den tjugofjärde december. Istället reser jag mig upp och hasar mig nerför trapporna efter honom. Resterande delar av min familj sitter runt den färgsprakande granen som vi klädde bara för någon dag sen. Ljusslingorna som pryder grenarna skiner i en gul liknande färg och lyser upp vårat mörklagda vardagsrum. Love rusar fram till granen och granskar nyfiket paketen som ligger under den, mamma ger mig ett snabbt leende innan hon tar tag i Loves arm och drar tillbaka honom.
"Okej mina älsklingar. Enligt tradition får ni ett paket var nu på morgonen, sen avnjuter vi en grötfrukost. Efter det åker vi till mormor och morfar, sen ikväll kommer nästan hela släkten hit okej? Innan vi börjar vill jag bara säga att kom ihåg vad julen innebär, det handlar om att sprida glädje och kärlek. Det handlar inte om materialistiska saker, utan att ge till andra." Innan mamma hinner fortsätta sitt tal avbryter Love henne och ber henne skynda på.
Ett leende smyger sig fram på hennes läppar och hon gestikulerar att han kan ta ett paket under de mörkgröna grenarna. Med exalterade händer sliter han upp pappret som pryds av små tomtar och släpper ut ett glädje skrik när han inser vad som gömmer sig där i. Från vad jag kan urskilja är presenten det nyaste FIFA spelet som han har tjatat om i flera veckor nu. Jag flinar lite när jag ser Felixs avundsjuka ögon granska spelet, om jag kände honom rätt skulle Love inom några dagar skrika att någon hade stulit det.
När det blir min tur att öppna ger mamma mig ett paket, hon låter mig inte välja som de andra fick. Därför är det med ett förvånat ansiktsuttryck som jag tittar på henne. Ett leende smyger sig fram på hennes läppar och hon nickar bara åt att jag ska öppna presenten. Försiktigt river jag bort tomte pappret för att avslöja en mörkblå sammetsask. Med trevande fingrar öppnar jag upp den och granskar smycket som ligger på den vita bädden. Det är ett halsband vars silvriga kedja pryds av små diamanter. Det var inte presenten jag hade förväntat mig och därför är min mun halvöppen och mina ögonbryn ihopdragna när kollar på mamma.
"Det var din gammel mormors, hon fick den av sin make när de var unga. Hon såg det alltid som en symbol för kärlek. Jag visste inte hur allt skulle bli mellan dig och Dahlia.-" Hon tvekar lite innan hon fortsätter, försöker få min bekräftelse. Jag nickar bara lite till svars samtidigt som jag försöker ignorera tankarna på Dahlia.
"Men jag ville ge dig halsbandet. Så när du väl träffar rätt i kärleken kan du ge det tills personen som kommer bli ditt allt." Sekunden orden rullar av hennes tunga drar hon in mig i en kram. Jag andas in doften av kaffe och Chanel parfymen vi gav henne förra året. Fan vad skulle jag göra utan mamma?
》
Vad som känns som en evighet senare, är vi äntligen tillbaka hemma. Jullunch hos mormor och morfar var kul antar jag. Men det blir jobbigt när de enda frågorna man får handlar om man antingen har skaffat tjej eller vad man ska göra efter skolan. Dessutom kan jag inte svara att båda sakerna går åt helvete. Därför är det med en lättad suck som jag slänger mig i soffan, lagom i tid till Kalle. Mina småkusiner skriker högt vid åsynen av tjuren Ferdinand och jag begraver huvudet längre ner i den röda prydnadskudden mamma lagt fram. Tillslut griper sömnens varma händer tag i mig och drar in mig i en värld fylld av drömmar om tjejen vars namn liknar en blomma.
Ett högt stön lämnar mina läppar när Felix sätter sig på min mage, som förövrigt är fylld av köttbullar och prinskorv. Ännu en gång befinner jag mig i soffan, det var med hasande steg som jag hade lyckats ta mig hit. Mitt huvud kändes som en trög dimma, förmodligen var det eftersom jag hade råkat dricka av glöggen med alkohol i. När jag hade insett mitt fel misstag, had ejag inte orkat bry mig. Utan fortsatt dricka i hopp om att mina tankar kring Dahlia skulle försvinna långt bort. Men det var som om hennes namn var en neonskylt i mitt dimmiga huvud. Oavsett vad jag gjorde, sken neonskylten starkare än något annat och hon blev allt jag kunde tänka på. Jag tänkte på hur annorlunda deras jul måste vara, förlusten deras familj hade behövt genomlidit. Kanske var det därför jag skickade iväg ett sms till henne, eller så kanske det var för att jag fortfarande var så jävla kär i henne.
Jag, 19.45
Jag vet att jag har betett mig som skit, men ikväll är mina tankar enbart fästa på dig mitt hjärta.
-
God Jul till de som firar! Som julklapp från oss blir de dubbla jul-kapitel! <3
