Hjärtslag | Dante Lindhe

1. Hej, mini Kronstrand!

Resväskan är tung när jag lyfter ut den i hallen. Vad har mamma packat i den här?

"Är ni säkra på att ni klarar er?" frågar mamma oroligt.

"Ja, vi är inte fem år längre." Jag himlar med ögonen. Mamma kan vara helt omöjlig ibland, hon behandlar oss fortfarande som sina bebisar trots att vi är 19 och 22.

"Du behöver inte oroa dig för Nelly. Jag ska ta väl hand om henne." säger Ludde och lägger händerna på mina axlar. Jag suckar irriterat innan jag skakar av mig hans händer. Hans flin går att känna av trots att jag inte ser det, och det bekräftas ytterligare av att mamma börjar skratta.

"Förlåt mig, ni vet ju hur orolig jag är av mig."

"Vi klarar oss, det lovar jag." säger jag lugnande. Mamma ler mot mig innan hon lyfter upp väskorna. Vår styvpappa och lillasyster står redan ute så vi vinkar av dem innan vi äntligen har huset för oss själva.

Jag andas ut och slår mig ner på soffan med mobilen i handen.

"Jag ska ha fest ikväll." säger Ludde.

"Mamma har sagt att vi inte får ha fester."

"Vem har sagt att mamma kommer få reda på något?"

"Någon kanske berättar för henne."

"Du kan vara riktigt jobbig ibland, vad ska du ha för att hålla tyst?" suckar han.

"Jag, Hanna och Daniella får komma på festen." Jag flinar för mig själv.

"Fine, men ingen mer."

"Deal."

Jag reser mig upp från soffan och går upp till mitt rum. Jag är fantastisk på att övertala folk.

Ringklockan ljuder genom huset runt 9 på kvällen. Jag studsar ur sängen, redo att öppna dörren för Hanna och Daniella. Vi har planerat att fixa oss hos mig. Festen blir alltid roligare om man innan har druckit vin, snackat och fixat sig med mina vänner.

När jag öppnar ytterdörren möts min blick av en bröstkorg täckt av en vit t-shirt. Så fort jag tittar upp ångrar jag det, nu stirrar jag in i Dantes ögon och han flinar bara. Jag backar genast undan för att komma undan den pinsamma situationen, och som tur är räddas jag av Luddes ankomst.

"Tja, trodde först att ni skulle komma till festen." säger Ludde.

"Vi tänkte käka först så Noel och Axel är och köper mat."

"Fett."

"Vill Mini Kronstrand ha något?" Jag tittar upp mot Dante och ångrar genast att jag inte lämnade hallen när jag hade chansen. Varför måste Dante alltid envisas med att kalla mig Mini Kronstrand? Jag skakar på huvudet som svar. Jag åt lasagne för en timme sedan och även om jag inte ätit något är jag inte så sugen på att sitta och äta med Ludwigs kompisar.

Dante och Ludde börjar prata om något band-relaterat medan de går in i köket och jag ska precis gå upp när ytterdörren slås upp.

"Hej!" brister Daniella ut med ett leende. Jag välkomnar henne med en stor kram och ser Hanna komma gåendes bakifrån.

"Hej, Hanna. Taggad på fest?"

"Super, länge sen jag var på hemmafest."

Jag hjälper tjejerna upp med sina väskor till mitt rum där vi ska förfesta lite. Väskorna dumpas på golvet och jag slänger mig på sängen i utmattning.

"Asså, ni anar inte" suckar jag.

"Vadå?"

Jag återberättar det som precis hände med Dante och blir återigen generad. Kunde jag inte låtit Ludde öppna dörren?

"Men, Nelly. Så stor grej är det inte. Det är inte som att det kommer att förstöra ditt liv för alltid." säger Daniella lugnande. Ge inte min hjärna några idéer.

"Vi släpper det nu, jag har skämt ut mig till döds men vi ska ändå ha en rolig kväll. Någon som vill ha vin?" Jag väntar inte på svar innan jag tar fram tre vinglas och en flaska rött från garderoben. Vem säger nej till vin?

"Ska vi skåla för något?" undrar Hanna.

"Skåla för hemmafest?"

"Skål för hemmafest!" ljuder vi i en stämma samtidigt som vi klingar glasen i varandra.

Vi fixar iordning oss med musik i mina högtalare, inte så hög musik då jag fortfarande kan höra när Luddes andra vänner kommer. Daniella, som gör frisörlinjen, hjälper oss alla med håret. Jag har aldrig varit särskilt duktig på att fixa håret men att få Daniellas hjälp ger mig ett helt nytt självförtroende. Det är inte bara friseringen, utan alla hårprodukter hon tipsat om. Att ha fräschare hår är aldrig så enkelt som med en kompis som går frisör.

Till slut står vi alla där, färdig fixade och redo för fest. Daniellas tjocka, svarta hår är lockat i stora lockar och hon är klädd i en svart, tajt kjol och ett rött spetslinne. Hannas blonda hår ligger spikrakt mot ryggen och hon är klädd i en mörkblå, kort klänning med djup urringning. mitt bruna hår vilar på axlarna och jag är iklädd en svart, halvt genomskinlig tröja matchat med ett par vita jeans. Vi har aldrig varit så snygga förut.

"En sista skål?" föreslår jag.

"Se till att inte spilla på jeansen bara" skrattar Hanna. Jag himlar med ögonen men håller ändå med. Jag vill inte förstöra den här outfiten det första jag gör.

"Skål för hemmafest!"