OBS! Boken är under redigering och alla kapitel med en siffra framför titeln är redigerade.
Nelly Kronstrand och Dante Lindhe? Hiss eller diss? Vem vet? Inte du iallafall, så länge du inte läser den här boken. Så vad väntar du på? Sätt tänderna i en...
"Lovar du att titta till henne under dagen?" frågar Valter från andra sidan luren.
"Självklart, Valter. Jag kommer inte lämna Hanna i sticket" svarar jag lugnande.
"Jag är hemma om 4 timmar så förhoppningsvis klarar det sig. Men om något händer får du ringa direkt" säger Valter.
"Absolut, du kan lita på mig" säger jag.
"Tack, Nelly" säger Valter och lägger på.
Jag lägger ner telefonen och lutar mig tillbaka i sängen. Hela min kropp är trött då jag inte kunde somna inatt. Det skulle vara skönt med en liten tupplur innan jag åker till Hanna. Det dröjer bara några få minuter innan jag faller i djup sömn.
Jag öppnar sakta ögonen. Hur länge har jag sovit? 30 minuter? 1 timme? Jag tar upp min telefon och tittar på klockan. Fuck, jag har sovit i 3 timmar och 10 minuter. Jag skickar iväg ett sms till Hanna och frågar om hon är okej. Jag ser hur hon öppnar smset men sedan kommer det inget svar. Nu är något fel, nu drar jag dit.
5 minuter senare parkerar jag utanför Hannas och Valters lägenhet och sedan springer jag upp. Jag plingar på dörren men ingen öppnar.
"Kom in" hör jag Hanna kvida inifrån.
Jag öppnar dörren och ser hur Hanna hänger över hallbyrån. Hon håller ena handen om magen och BB-väskan står på golvet.
"Hanna är du okej? Är värkarna igång?" frågar jag nervöst.
Hanna nickar och ger mig sedan BB-väskan. Jag tar ett grepp om henne och med BB-väskan i ena handen och Hanna i andra tar vi oss ner mot bilen. Jag placerar henne i passagerarsätet och ringer Valter medans jag kör mot södersjukhuset enligt Hannas bedjan.
Jag går fram till receptionen på BB avdelningen.
"Min kompis ska föda, hon har värkar och vattnet har gått" säger jag stressat.
"Kom med här" säger receptionisten.
En barnmorska kör fram en rullstol som hon sätter ner Hanna i. Vi blir incheckade i ett rum då Hanna är nära förlossning. Jag ber till gudarna att Valter hinner hit, för jag vill verkligen att han ska vara med på hennes förlossning.
Minuterna går och jag blir allt mer oroligare att Valter inte ska hinna. Hanna är snart helt redo och jag förbereder mig på att vara en stöttepelare för Hanna. Men till allas glädje öppnas dörren och Valter in i rummet.
"Är du okej, Hanna?" frågar Valter oroligt men till hans glädje nickar hon.
Jag backar långsamt ut ur rummet och låter Valter och Hanna göra dett ihop. Mer goals par kan man inte hitta. Naww.
