Hjärtslag | Dante Lindhe

Håll dig borta från honom

Glad påsk! Eftersom det är påsk nu tänkte jag att ni kunde få TVÅ kapitel att läsa under påsken. Men jag vet att alla inte firar påsk så förhoppningsvis blir ni ändå glada över dessa två kapitel!

Jag trumar nervöst med fingrarna mot låret. Tänk om de märker att något är fel? Ludde vet förstås redan vad det handlar om men jag vill inte att de andra ska få reda på något innan jag berättar om det. Jag hoppas att de tar det bra, annars kommer jag vara tvungen att lämna Dante och det är det sista jag vill. 

Efter några minuter ser jag en grupp människor komma gåendes på avstånd. Det visar sig vara min mamma, pappa, Rasmus, Ludwig och Matilde. Ludwig tittar ner på marken så fort han får syn på mig. Jag sväljer nervöst när jag ser Ludwigs reaktion men går ändå fram.

"Hej, gumman" säger mamma mjukt och drar in mig i en kram medans jag hälsar tillbaka. 

"Vi har inte sett dig på länge" säger pappa innan även han kramar mig. 

Jag hälsar på resten med en kram även om min och Ludwigs kram blir väldigt stel. Egentligen kramas vi väl bara för att min familj inte ska märka att det är någonting spänt mellan oss. Jag är väldigt tacksam för att Ludwig har hållit tyst om det, det tyder på att han ändå älskar mig. Hade sitserna varit ombyta hade jag heller aldrig skvallrat för familjen.

Vi går in på restaurangen, det är någon grekisk restaurang som jag aldrig varit på innan. Men mamma valde den och eftersom vi har lika smak så tror jag att jag ska hitta något att äta här. 

"Så Ludwig, hur går det med albumet? Har ni fått bra respons?" frågar mamma nyfiket efter vi ätit upp våran måltid. 

"Det har gått riktigt bra, superbra respons och väldigt många streams" svarar Ludwig stolt. 

"Åhh vad kul. Men har du några favoriter?" frågar mamma.

"Jag tycker om alla låtar, fast vissa kanske jag gillar lite mindre" säger Ludwig och ger mig en menande blick. 

Dante har antagligen berättat för Ludwig om låten, älskling. Och det är nog den han säger att han gillar mindre. Fan, asså jag orkar inte mer. Nu säger jag det bara.

"Kan du lägga av Ludwig?! Du är 21 år men du beter dig som 4? Jag och Dante är tillsammans och älskar varandra, och varför stör det dig så jävla mycket? Är det för att du inte kan hitta en egen tjej? Eller för du inte kunde hålla ihop din och Zaras relation? Jävla omogna unge" säger jag irriterat.

Jag sparkar bak stolen och störtar ut från restaurangen. Jag hatar honom så jävla mycket, varför kan han inte acceptera att jag älskar Dante och att han älskar mig? Bara för att han inte kunde hålla ihop han och Zaras relation.

Efter att ha suttit en stund och gråtit på en parkbänk känner jag hur någon sätter sig ner bredvid mig. 

"Hej, Nelly" säger Rasmus och lägger armen om mig.

"Hej, Rasmus" säger jag skakigt.

"Jag ska erkänna att jag kanske inte är den gladaste över din och Dantes relation men jag ser på dig att du verkligen älskar honom. Så jag stöttar er ändå. Men Ludwig är inte lika lätt att övertala, jag tror att han bara är rädd om dig" säger Rasmus.

"Men vad ska jag göra då?" säger jag uppgivet.

"Håll dig borta från honom" säger Rasmus.

"Från Ludwig?" frågar jag.

"Nej, från Dante. Om du håller avstånd från Dante tror jag Ludwig till slut kommer låta dig gå tillbaks till Dante" säger Rasmus.

"Säker?" frågar jag.

"100%" svarar Rasmus och drar in mig i en kram.