Hjärtslag | Dante Lindhe

4. Sms från Dante

Jag tittar bort mot ingången och väntar på Hanna och Daniella att dyka upp. Vi ska strax börja första lektionen och jag går helst inte dit utan dem vid min sida. 

Under tiden jag väntar på dem hinner jag tänka en del och får genast dåligt samvete för i lördags. Jag vet att jag reagerade fel mot Dante, jag tycker om honom men jag känner bara hur allt är så himla komplicerat. Jag vet inte hur jag ska tänka när det gäller Dante, han gör allt så svårt.

"Hej, Nelly?" säger Daniella lite frågande. Jag rycker till då jag inte lagt märke till att Hanna och Daniella stod där innan. 

"Hej" säger jag och börjar med att ge Daniella en kram, sedan Hanna. 

"Det såg ut som du tänkte på något" säger Hanna samtidigt som vi börjar gå bort mot klassrummet.

"Nej, jag tänkte bara på matteprovet igår" säger jag snabbt för att dölja vad jag egentligen tänkte på. Jag vet att jag kan lita på Daniella och Hanna men innan jag klurat ut vad jag känner vill jag hålla saker hemligt. 

"Jag vet, det var så svårt" börjar Daniella och så kommer vi in på ett annat samtalsämne.

Förmiddagen flyter långsamt på och det känns som att klockan går bakåt. Jag har börjat tröttna på att sitta i skolbänken dag ut och dag in. Det ska bli så skönt när gymnasiet är slut och jag äntligen får ta studenten. Det känns otroligt att det bara är knappt 6 månader kvar.

Det blir lunch vilket inte är en succé när skolmaten inte presterar. Så jag tar bara lite grönsaker, knäckebröd och vatten till lunch. Det håller på korta dagar, som idag. Men absolut inte på långa, då dippar jag på sista lektionen.

"Hej! Kom och sitt här!" ropar Thea från ett bord längre bort. Vi tar våra grejer och sätter oss ner vid Thea, Nicole och Vera. De går i en annan linje än oss men vi brukar äta lunch ihop ibland, vilket är fine med mig. De är roliga och prata med.

"Så, hur har helgen varit?" frågar Vera.

"Den var helt okej, Ludwig hade fest" svarar jag.

"Det suger att ingen från gymnasiet kan komma" säger Thea och ser ledsen ut.

"Vi var på festen" säger Daniella.

"Va? Jag trodde inte du fick gå på hans fester, Nelly?" frågar Nicole.

"Det var typ avtalet för att jag skulle hålla tyst om festen" svarar jag och flinar. Ludde brukar aldrig låta mig gå på hans fester men med lite utpressning gick fredagen hem. Och om fredagen inte hade hänt hade inte jag och Dante hänt. Men just nu är jag alldeles för förvirrad för att veta om jag borde vara glad eller ledsen över det.

Helt plötsligt plingar min telefon till och jag tar upp den ur jeansfickan.

Dante

----

11:33 Hej Nelly

 Hej? 11:34

11:35 Förlåt för i lördags, jag borde inte varit så på..

 Det är okej, vi var inte oss själva då 11:36

11:37 Nelly, jag tycker verkligen om dig. Jag vill lära känna dig mer

Okej 11:37

11:38 Kan du möta mig på Starbucks kl.3 idag?

 Okej 11:38

----

Jag lägger ner mobilen i fickan igen och känner mig plötsligt yr. Jag har ingen aning om vad det precis var och om hur jag skulle reagerat. Jag vill träffa Dante men jag vet inte om jag vill mer än det, jag vill inte ge honom falska förhoppningar. Fast jag tyckte om kyssarna..

"Hallå, Nelly? Du fastnade i tankarna igen. Är du allt okej?" undrar Hanna.

"Ja, allt är bra" mumlar jag och korsar armarna på bordet framför mig.

"Titta, Hanna. Ville tittar på dig" utbrister Vera plötsligt. Alla vänder huvudet bort mot Villes bord och ser hur han ler mot Hanna innan han tittar bort.

"Du borde prata med honom, han är ju tydligt intresserad av dig" säger Daniella. Ville har varit Hannas förälskelse sedan 9:an men han har inte gett några intryck av att vara intresserad av henne förrän nu.

"Nej, jag är inte intresserad av honom" mumlar Hanna och tittar ner i knäet.

"Kom igen, du har ju tyckt om honom sen 9:an. Ska du inte åtminstone prata med honom?" undrar Nicole.

"Nej" säger Hanna bestämt och jag blir förvånad av hennes tonfall. Jag kan direkt av hennes tonfall och kroppsspråk se att det är något hon döljer. Jag har ingen aning om vad och jag tänker inte heller fråga henne. Det är hennes ensak, hon kommer till oss när hon är redo att prata om det.

Istället sjunker jag ner i tankarna om Dante istället. Jag tänker på kyssarna, smsen och träffen senare i eftermiddag. Och speciellt på en sak.

Varför skulle Dante Lindhe vara intresserad av mig, Ludwigs syrra?