Hjärtslag | Dante Lindhe

10. Samtal mitt i natten

Jag vaknar av att min mobil ringr strax före 4 på morgonen. Jag suckar och tänker trycka bort samtalet innan jag ser att det är Hanna som ringer. Varför ringer hon den här tiden på dygnet? Trots min extrema trötthet svarar jag ändå i telefonen, jag måste veta vad Hanna vill.

"Vad är det Hanna?" mumlar jag och gäspar högt. Först är det tyst på andra sidan luren innan jag hör hur någon gråter. Då sätter jag mig upp i sängen och vaknar till lite mer. Det är något som är fel. 

"Nelly, kan du komma hit?" viskar hon och jag hör hur hon låter hes.

"Vad har hänt?" frågar jag oroligt.

"Nelly, jag är gravid. Jag vet inte vad jag ska göra" svarar Hanna innan hon brister ut i gråt igen.

"Jag kommer" mumlar jag.

"Tack" viskar Hanna innan hon lägger på telefonen. Jag försöker så tyst som möjligt ta mig ur sängen och ta på mig något annat än det jag sover i. Jag skyndar mig att göra iordning mig, Hanna bor knappt ett kvarter bort så jag behöver inte låna mammas bil. Istället tar jag på mig mina ytterkläder och lämnar huset så tyst som möjligt. 

Väl ute så ringer jag till Ludwig, han flyttade ut för ungefär en vecka sedan så jag behöver inte oroa mig över att ringsignalen ska väcka någon av de andra i familjen.

"Nelly, vad är det? Klockan är fyra" säger Ludwig när han svarar i telefonen.

"Jag vet Ludwig, men kan du täcka upp för mig? Hanna behöver mig och jag vill inte säga till mamma att jag drog hemifrån så här sent. Kan du säga att jag drog till dig efter dem lagt sig?" frågar jag. Jag vet att det är mycket att be Ludwig ljuga för mamma men jag vet att han gör det för min skull. Han vet att jag inte skulle göra det här om det inte var allvarligt.

"Självklart" säger Ludwig och lägger på telefonen. Jag pustar ut precis när jag är utanför Hannas hus. Det är ingen annan hemma eftersom hon endast bor med sin pappa och han är på jobbresa.

Direkt när jag knackar på ytterdörren öppnas den och Hanna slår armarna om mig. Först är jag lite överväldigad men jag kramar henne tillbaka ganska direkt.

"Vad ska jag göra, Nelly?" frågar Hanna och hon låter helt förstörd.

"Vi tar det snart Hanna" svarar jag. Jag följer med henne in och tar av mig ytterkläderna. Innan hon börjar prata igen ser jag till att hon sätter sig ner och lugnar sig lite. Efter några minuter börjar hon samla sig och då känner jag att det är rätt tillfälle att prata med henne.

"Hanna, hur mår du?" frågar jag försiktigt. Jag vill inte trycka på någon öm punkt och försöker ta mig försiktigt fram.

"Jag känner mig konstig, jag trodde aldrig att jag skulle bli gravid. Det känns både hemskt och fantastiskt samtidigt" mumlar Hanna och pillar med sina naglar.

"Hur märkte du det?" frågar jag.

"Jag har känt mig konstig den senaste veckan, och efter att jag spydde idag ville jag ta ett test för att vara säker på att jag inte var gravid. Och när testet kom ut positivt fick jag mest en chock tror jag, jag visste inte vad jag kände. Och sen så vaknade jag för kanske en kvart sen med världens största klump i magen. Jag fick panik och visste inte vart jag skulle ta vägen" svarar Hanna med skakig röst. Jag sträcker fram min hand och tar tag i hennes för att visa att jag finns där.

"Nelly, jag vet inte vad jag ska göra!" utbrister Hanna och klämmer åt min hand. 

"Hanna, du har alltid pratat om hur gärna du skulle vilja ha barn. Om hur mycket du tycker om barn och om hur du älskar att passa dina storasystrars barn. Är du säker på att du inte vet vad du ska göra? Eller vet du inte vad du ska göra för att andra ska vara nöjda med dig?" undrar jag.

"Jag antar att det stämmer. Jag skulle vilja ha barn, och jag hinner gå ut skolan innan barnet föds. Jag vet att min pappa inte har något problem med det, så länge jag är klar med skolan innan det" svarar Hanna långsamt och tänker efter.

"Exakt" säger jag medhållande.

"Då antar jag att jag ska bli mamma" säger Hanna och ler. Jag går fram och ger henne en stor kram.

"Jag är så stolt över dig" mumlar jag. "Men jag är också väldigt trött"

"Just ja, du kan sova här inatt" säger Hanna. Vi lämnar vardagsrummet och går in till Hannas rum. Jag får låna en av Hannas sov t-shirtar innan vi lägger oss ner för att sova. 

Jag kan inte fatta att Hanna ska bli mamma, och Valter ska bli pappa.