Hjärtslag | Dante Lindhe

Var sov du, Nelly?

Klockan hinner bli halv tre innan vi lyckas få ut alla från Dante. Noel och Axel är det sista som lämnar och det är nästan så att vi får bära ut de från lägenheten. Sedan är det bara jag och Dante, ensamma i en lägenhet klockan halv tre på natten. Båda lite halvfulla och säkra på vad vi vill.

Dante sätter sig på sängen med mig gränsle över hans lår. Dantes läppar vandrar längs mitt käkben och jag stänger ögonen av njutning. Mina händer tar tag i Dantes t-shirt och jag drar den sakta över hans huvud. Dante lutar sig bakåt så att jag hamnar över honom och jag lägger händerna i hans, rufsiga blonda hår.

Jag flåsar i Dantes öra när han går ner på mig en sista gång. Vi landar bredvid varandra i sängen helt utmattade. Jag känner hur Dantes hand söker sig efter min och jag låter honom greppa tag om min hand. Sedan ligger vi bara där, tysta, tills båda somnar i varandras sällskap.

"Godmorgon, älskling" säger Dante och placerar en massvis av kyssar i mitt ansikte.

"Godmorgon" säger jag och ger honom en lång kyss på läpparna.

"Vet du hur underbar du är, Nelly?" frågar Dante.

Jag fnittrar gulligt och känner hur Dante lyfter upp mig från sängen. Vi tar på oss våra mjukiskläder och lägger oss sedan i sängen och myser en liten stund till innan vi går upp. Jag vill egentligen ligga i sängen hela dagen men jag måste komma igång. Och sedan måste jag prata med Ludde om gårdagen, han blev ju så irriterad. 

Dante lagar pannkakor till oss, han är så gullig när han försöker imponera på mig. Dessutom är det ju inte fel att han försöker imponera på mig genom matlagning, jag älskar ju mat.

"Måste du gå?" frågar Dante när jag står i hallen.

"Ja, jag måste reda ut saker med Ludde" svarar jag stressat.

"Men kan du inte stanna en liten stund till? Jag måste säga en sak" säger Dante.

"Jag hinner inte, vi får ta det imorgon" säger jag.

Dante öppnar munnen för att säga något men jag stänger dörren innan han hinner börja prata. Det känns dåligt att lämna Dante när han ville säga något men om jag stannar längre kommer Ludde börja fatta något. Jag får prata med Dante imorgon.

Jag låser upp ytterdörren till Luddes lägenhet. Jag tar av mig mina ytterkläder och går sedan in i vardagsrummet där jag ser en sovande Ludwig på soffan.

"Ludwig, vakna" säger jag och sätter mig halvt på hans ben.

"Vafan, Nelly" muttrar han surt.

Han reser sig upp i sittande ställning och tittar sedan på mig. Jag ser i hans blick hur han är både ledsen, sur och besviken på mig. Men jag vet att jag inte är redo att berätta, för jag behöver tid med Dante. Tid, innan Ludwig får isär oss.

"Ludde, det är inget mellan mig och Dante" säger jag.

"Var sov du, Nelly?" frågar han.

"Hos Daniela" svarar jag med lite osäkerhet på rösten.

"Ljug inte, Nelly. Jag vet att du sov hos Dante, ni knullade säkert också" säger Ludde irriterat.

"Ludwig, snälla" säger jag.

"Dra åt helvete Nelly, och kom inte tillbaka förrän du är över med den idioten" säger Ludwig.

Jag tittar på honom med tårar i ögonen och skyndar mig sedan ut ur lägenheten. Jag sätter mig ner utanför porten och brister ut i gråt. Fan, fan, fan.