Hjärtslag | Dante Lindhe

Förlåter du mig?

Runt halv fem på eftermiddagen är fredagens skidåkning avklarad. Vi samlar ihop oss vid hotellets bar för att avnjuta en grym afterski. Alla börjar med att beställa in varsin drink. Vi tar ett litet bord med 6 fåtöljer runt omkring. Samtalsämne efter samtalsämne påbörjars och antalet uppdrickna glas på bordet öka. Efter någon timme börjar jag bli lite trött.

"Jag går upp till rummet" säger jag och resten av gänget nickar.

Jag går med långsamma steg bort mot hissen. Jag trycker på knappen och väntar otåligt på att hissen ska komma ner. När jag klivit in i hissen ser jag hur Dante kommer springande och precis hinner smita in i hissen.

"Nelly, snälla. Kan vi prata?" frågar Dante.

"Nej, Dante" svarar jag otåligt. "När vi kommer fram kommer jag gå in i mitt rum och du går in i ditt"

Dante tittar på mig med en besviken blick men nickar ändå accepterande. Vi hinner knappt åka två våningar innan hissen skakar till och tillslut stannar.

"Vad hände?" frågar jag oroligt.

"Jag tror hissen stannade" svarar Dante.

Jag tar upp mobilen och ser hur min mobil inte har någon täckning.

"Min mobil har ingen täckning" säger jag panikslaget.

"Inte min heller" säger Dante efter att ha checkat sin mobil.

Jag känner paniken stiga och jag sätter mig ner på hissgolvet. Fan fan fan, jag hatar att vara inlåst i trånga utrymmen. Mina andetag blir alltmera ansträngda och svåra.

"Är du okej?" frågar Dante oroligt och sätter sig ner bredvid mig.

"Nej, jag har klastrofobi åt helvete" svarar jag stressat.

Dante lägger en hand på min axel men jag bara puttar iväg den. Trots min panik är jag inte redo att förlåta Dante för det han gjorde.

"Snälla, Nelly. Du måste släppa det någon gång" säger Dante uppgivet.

"Det spelar ingen roll hur mycket panik jag har, jag tänker inte förlåta en otrogen jävel som dig" säger jag irriterat.

"Men låt mig förklara" säger Dante.

"Jag har väl inget annat val" suckar jag.

"Nelly, du förstår inte hur krossad jag blev när du sa att vi inte kunde vara tillsammans mer. I flera dagar kunde jag inte ens gå upp från sängen, jag vågade knappt öppna ögonen på morgonen för jag visste att du inte skulle ligga bredvid mig i sängen. Jag grät mig till sömns varje natt. När jag började kunna ta mig ut ur sängen gick jag på en massa fester och drack. Sedan började jag dra hem tjejer. Och jag märkte att jag under stunden glömde allt, jag förställde mig att tjejen var du. Jag vet att det var fel men jag kunde inte hjälpa att jag blev beroende av att må bra. Jag älskar dig Nelly, från den dagen vi kysstes i garderoben och från och med all framtid" säger Dante.

Jag tittade på Dante med tårfyllda ögon. Hans historia är så hemsk och jag förstår nu verkligen varför han gjorde som han gjorde.

"Förlåter du mig?" frågar Dante osäkert.

"Självklart" svarar jag glatt.

Jag ställer mig upp och Dante drar in mig i hans famn. Han kysser mig ömt i pannan.

"Är det vi igen?" frågar jag.

"Absolut" svarar Dante.

Vi kysser varandra ömt på läpparna. Det känns så jävla bra att vara här i Dantes famn igen.