OBS! Boken är under redigering och alla kapitel med en siffra framför titeln är redigerade.
Nelly Kronstrand och Dante Lindhe? Hiss eller diss? Vem vet? Inte du iallafall, så länge du inte läser den här boken. Så vad väntar du på? Sätt tänderna i en...
Det kändes som att jag satt ute i väntrummet i flera timmar men egentligen gick det bara några minuter innan barnmorskan kom ut med ett leende på läpparna.
"Förlossningen gick fint, Hanna och Valter har fått en liten son" säger barnmorskan.
Jag studsar upp från bänken och följer efter barnmorskan igenom korridorerna. Jag går som på nålar hela vägen till förlossningsrummet. När barnmorskan öppnar dörren skyndar jag mig fram till Valter och Hanna på sängen. I Valters famn ligger en liten bebis inbäddad i en grön filt.
"Grattis!" säger jag överlyckligt.
"Tack" säger Hanna och Valter i kör.
Jag ger Valter och Hanna varsin kram och sedan tittar jag ner på den lilla killen i Valters famn. Det är den sötaste bebisen jag sett, han har Hannas ögon och Valters leende.
"Vill du hålla honom?" frågar Valter.
"Gärna, men jag är bara rädd för att tappa honom" säger jag lite nervöst.
"Det kommer gå jättebra, Nelly" säger Hanna lugnande.
Jag håller ut händerna och låter Valter lägga ned den lilla killen i min famn. Jag tar ett stadigt grepp om honom och vaggar honom försiktigt fram och tillbaka. Den lilla killen tittar upp på mig med sina gulliga ögon.
"Vad ska han heta?" frågar jag.
"Oscar Willhelm Janni" svarar Hanna med ett leende.
"Hej, Oscar. Jag är Nelly och kommer vara din gudmor, mig kommer du inte bli av med mig" säger jag med ett skratt som Hanna och Valter stämmer in på.
Timmarna går och jag stannar med Valter och Hanna på sjukhuset då Hanna vill att jag ska stanna. Vi äter mat och bara pratar om allt och inget. Under tiden vi är på sjukhuset hinner en hel del besökare komma till sjukhuset. Mestadels Valter och Hannas familjemedlemmar men även Daniela och Hov1 medlemmarna.
När Dante kommer in i rummet känns det som att luften blir tung och mitt hjärta hoppar över ett slag. Dante möter min blick men jag tittar bort direkt. Sedan söker jag upp Hannas blick och hon ger mig sedan en trygg blick.
"Nelly, kan du hämta hit lite dricka?" frågar Hanna och jag nickar och lämnar rummet direkt.
Hela vägen till det lilla sjukhuscafeét tänker jag bara på Dante. Jag trodde det skulle vara lättare att träffa honom efte vårat breakup. Men så fort jag såg Dante ville jag slänga mig in i hans famn och kyssa honom.
Jag plockar på mig tre burkar cola innan jag börjar röra mig tillbaka mot rummet. Men jag hinner inte långt innan jag känner hur jag blir indragen i en städskrubb. Mittemot mig står Dante i egen hög person.
"Förlåt, Nelly. Men jag var tvungen" viskar Dante.
"Men Dante-" börjar jag innan Dante pressar sina läppar mot mina.
Där står vi, i en städskrubb med läpparna ihoptryckta. Två unga personer som älskar varanda mer än någon annan.
