Weekend i fjällen

318 6 0
                                    

Gårdagen la vi oss ganska tidigt då alla ville komma ut i backen så fort som möjligt. Så halv åtta på morgonen ringer mitt alarm och jag kämpar mig ur sängen med en suck. Jag drar på mig lite simpla mjukiskläder då vi bara ska gå ner till frukosten. Ett par mjukisbyxor och en stickad tröja blir perfekt och jag stämmer av med Ludwig var vi ska mötas.

"Hej" säger Ludwig när han ser mig och Daniela komma ner.

Jag kramar om honom och alla killar i gänget, Dante får bara en liten nick trots att jag ser att han vill krama om mig lika mycket som jag vill krama honom. Vi tar ett bord och mina förrädare till vänner lämnar mig och Dante kvar vid bordet. Vi tittar på varandra med osäkra blickar.

"Nelly.." börjar Dante avvaktande.

Men innan han hinner fortsätta med sin mening kommer resten av gänget och sätter sig ner så jag går i väg för att hämta lite frukostmat. Jag undrar igentligen vad Dante skulle säga, antagligen ville han bara vara trevlig. Men ibland undrar jag om Dante faktiskt har en bra anledning. Jag vill verkligen tro det, för jag älskar honom så sjukt jävla mycket.

Halv tio ger vi oss ut i backen, fullt påklädda med all möjlig utrustning som finns.

"Så, hur delar vi upp oss?" frågar Noel.

"Jag åker helst blåa backar" svarar jag.

Det slutar med att jag, Daniela, Noel och Axel hänger ihop medan Dante och Ludwig åker mot de brantare backarna. Jag har aldrig fattat idéen med att åka jättebranta backar, man ramlar ju bara jämt då.

Vi tar en sittlift upp på berget, det är iskallt på toppen och jag känner mig glad över att jag ändå tog på mig en fleece. Kylan biter tag i mina kinder och jag känner hur jag vill åka ner direkt.

"Ska vi dra ner eller?" frågar Axel.

Vi alla nickar och skyndar oss ner från den iskalla toppen.

Hela gänget samlas igen vid lunchtid och pratar om vad som hänt. Några fans kommer fram och tar bilder med Hov1-gänget och jag får även ta några bilder. Vi går in på en restaurang i byn och beställer in massa mat. Jag tror personalen blir lite trötta på oss då vi sitter och skrattar och pratar högt. Jag märker att de andra gästerna ger oss konstiga blickar men jag skiter i vilket för jag älskar det. Jag trodde aldrig jag kunde ha såhär kul, speciellt inte i närheten av Dante..

Hjärtslag | Dante LindheWhere stories live. Discover now