Hjärtslag | Dante Lindhe

5. Starbucksdejt?

Vi slutade skolan tidigt idag, runt halv två på eftermiddagen var jag hemma igen. Jag försökte ta det lugnt och inte göra något innan jag skulle möta Dante men det gick inte. Så fort jag la mig ner i sängen började tankarna snurra och jag var tvungen att gå upp. Det fanns ingen möjlighet för mig att ta det lugnt utan att börja tänka på Dante.

Jag gjorde en smoothie och började att titta på The Vampire Diares för att koppla bort Dante ur tankarna. Det fungerade bra en stund men när klockan började närma sig halv tre gick det inte längre. Det var bara att ge upp och försöka ta mig hemifrån. 

De sista minutrarna innan jag drog hemifrån tillbringade jag med att byta om till andra kläder, jag ville inte ha samma kläder jag haft i skolan hela dagen.

"Var ska du?" frågar Ludwig när jag kommer nerför trappan.

"Jag ska till stan med Hanna" svarar jag snabbt. Jag gillar inte att ljuga för folk men Ludwig skulle bli frustrerad om han visste att jag skulle möta Dante.

"Okej, ha det trevligt" säger Ludwig och går uppför trappan. Jag tar på mig mina skor och min jacka innan jag lämnar huset. Jag måste ta tunnelbanan bort till Starbucks vilket inte är det roligaste jag vet. Jag hatar att det alltid är så mycket folk där som trängs. Därför försöker jag undvika att åka tunnelbana bäst jag kan. Men idag är ett undantag.

Jag är framme på Starbucks fem minuter i tre och ser ingen Dante där. Jag biter på naglarna av nervositet, jag har ingen aning om vad jag ska säga till Dante när han väl kommer hit. Jag vet inte hur jag ska tänka eller reagera. 

"Hej, Nelly" säger Dante bakom mig och jag vänder mig om. Jag har inte lagt märke till att han var här innan och nu känner jag hur mina händer skakar lätt. Borde jag säga hej? Borde jag krama honom?

"Hej" säger jag enkelt. Dante ler men inget mer, istället öppnar han dörren till Starbucks och vi går in. 

"Vad vill du ha?" frågar Dante.

"En kaffe bara" svarar jag och medans Dante beställer väljer jag ett bord. Jag tar ett bord lite i utkanten av caféet för att komma undan lite från folk. Jag vet att min brorsa och hans kompisar har en del fans i Stockholm och det vore segt om vi stötte på något fan här. Inte för att jag inte tycker om deras fans, men om folk skulle fatta att jag och Dante är här tillsammans skulle rykten spridas, rykten jag inte orkar med. 

Strax därefter kommer Dante till bordet med två kaffemuggar i handen och jag tar emot min med ett leende på läpparna. 

"Du, Nelly. Förlåt för i helgen, jag borde tänkt mig för. Jag ville bara veta vad du tyckte om mig" börjar Dante men jag avbryter honom.

"Dante, vi glömmer det. Vi är här för att lära känna varandra, så låt oss fokusera på det" säger jag och obemärkt lägger jag mina händer på Dantes händer. När jag väl märker det tar jag snabbt tag i min kaffemugg och rodnar. Men Dante börjar istället skratta och jag instämmer. Det är skönt att Dante kan skratta bort det, jag vill inte att det ska bli stelt mellan oss igen.

"Dante, du sa att du ville lära känna mig. Så fråga mig vad som helst" säger jag och ler.

"Vad som helst säger du? Okej" säger Dante och funderar lite. "Vilken är din favoritfärg?"

"Min favoritfärg? Du kunde inte komma på någon annan fråga" säger jag och ler.

"Om jag ska lära känna dig måste jag ju veta dem mest basic grejerna med. Så, vilken är din favoritfärg?" frågar Dante igen och jag himlar med ögonen på skämt.

"Okej, men lila eller blå antar jag" säger jag. Vi pratar länge och om allt möjligt, det känns verkligen som att jag lär känna den riktiga Dante och inte den han annars är. Han berättar om sin familj och sin karriär och allt där emellan. Han är verkligen inte den personen jag trodde han var och det är bra. Helt ärligt trodde jag han var ganska arrogant i början men när jag lär känna honom känns han exakt som den människa jag klickar med, vilket jag gör.

Vi sitter på Starbucks och pratar i nästan tre timmar innan jag inser att jag måste hem och plugga och Dante ska träffa Axel och Noel på pizzerian. Vi skiljs åt, och denna gången med en kram.

"Hejdå, Nelly" säger han innan han lämnar mig ensam med tusen tankar i hjärnan. Kanske, bara kanske tycker jag om Dante som han tycker om mig. Jag kanske borde ge honom en chans ändå. Det kan väl inte skada?

----

Outfiten är vad jag föreställer mig att Nelly har på sig så om ni behöver hjälp med att föreställa er scenen så kan den outfiten hjälpa er. 

Kram<3