Hjärtslag | Dante Lindhe

9. Brorsans kompis

Det känns helt sjukt. Dante vill träffa mig igen, och nu hemma hos honom. Sedan kyssen har det känns annorlunda mellan oss. Jag har inte träffat honom sedan dess men dem messen jag fått av honom har gett mig fjärilar i magen. Jag kunde inte bry mig mindre om Ludwig just nu, jag tycker verkligen om Dante och det är det viktiga.

Bara en halvtimme innan jag skulle åka hemifån började jag riva ut min garderob. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig idag. Jag ville imponera på Dante, få honom att tycka att jag är vacker. Jag har inget bekräftelse behov på det sättet men sedan Dante har jag haft ett större behov av att imponera. 

Efter en stund lyckas jag bestämma mig för en outfit jag känner mig bekväm i, och efter lite annat fix är jag redo för att gå. Jag skakar lite när jag sträcker mig efter min mobil. Jag hatar att jag är så här nervös inför att träffa Dante. Vi kommer ses bara, och det kommer gå bra.

"Mamma! Kan jag låna din bil en stund?" frågar jag när jag kommit ner till nedervåningen. 

"Ja, visst. Men kom inte hem sent, det är skola imorgon" svarar mamma från vardagsrummet.

"Tack!" ropar jag och går in i hallen. Det är i snabb takt som jag tar på mig ytterkläderna och tar tag i bilnycklarna. Jag vill komma iväg så snabbt som möjligt så att jag kan träffa Dante. Jag nästan springer ut ur huset och hoppar in i bilen. Dante bor inte långt härifrån, men eftersom det är rätt kallt ute föredrar jag att åka bil än att gå. 

Jag parkerar bilen utanför Dantes lägenhetshus och ser hur händerna skakar på ratten. Jag försöker skaka av mig alla tanka, det är inte första gången jag ska träffa Dante. Jag vet att vi tycker om varandra så jag har inget att vara nervös över.

Jag samlar mig lite i bilen innan jag beger mig in och knackar på dörren till Dantes lägenhet. Det tar bara några sekunder innan Dante öppnar dörren med ett leende på läpparna.

"Hej, Nelly" säger han. Han tar tag i min hand och drar mig i lägenheten. Det är inte förrän dörren smälle igen som Dante lägger händerna runt min midja och kysser mig.

"Jag har saknat dig" mumlar han efter kyssen. Det är bara några millimeter mellan våra ansikten och jag kan känna hans andetag mot ansiktet.

"Jag har saknat dig med" mumlar jag och drar in honom för ytterligare en kyss. Det tar ett tag innan vi lyckas släppa taget om varandra och jag kan ta av mig ytterkläderna.

"Vad vill du göra?" frågar Dante medan han tittar hur jag tar av mig min jacka.

"Vi kan baka" föreslår jag.

"Baka? Jag kan inte baka" säger Dante.

"Kom, jag lär dig" säger jag och tar tag i Dantes hand. Jag drar med honom in i köket och går direkt fram till kylskåpet. Trots att Dante aldrig bakar lyckas jag hitta de ingredienser som krävs för de flesta bakverken.

"Vad ska vi göra för något?" frågar Dante. 

"Jag tänkte att du kunde komma på något" svarar jag och plockar ut smör och ägg ur kylen.

"Kladdkaka kanske" föreslår Dante och jag nickar. Dante letar upp ett recept på nätet och börjar säga till mig vad jag ska ta fram för ingredienser. 

"Det är helt otroligt att jag hade allt det här hemma" säger Dante när han tittar på alla ingredienser.

Jag ler mot Dante och han ger mig en kram från sidan. Tusentals fjärilar kommer flygande genom min mage när Dante böjer sig ner och kysser mig vid örat, nacken och halsen. Han tar tag om min midja och lyfter upp mig på matbordet. Han ställer sig mellan mina ben och nu möter hans läppar äntligen mina.

"Jag vet något mycket roligare vi kan göra" mumlar Dante. Jag tar ett djupt andetag, det är svårt att inte göra vad Dante vill.

"Ska vi inte baka?" viskar jag.

"Vi kan baka sen" säger Dante.

"Okej" mumlar jag. Jag är lite besviken på att jag ger upp kakan så lätt, men samtidigt skriker hela mig efter Dante.

Han lägger sina händer runt min midja och jag virar mina ben kring hans höfter. Han lyfter upp mig och bär med mig in i hans sovrum. Han lägger sig över mig och börjar kyssa mig nerför halsen, han tar tag i min tröja men precis innan han ska dra den över mitt huvud vände han blicken mot mitt ansikte.

"Du vill det här va?" frågar han försiktigt och jag nickar. Det är fint att Dante bryr sig om mig, men just nu finns det få saker jag vill mer än det här. På bara en sekund är min tröja av och Dante börjar återigen kyssa min hals.

Jag ligger med huvudet mot Dantes bröstkorg och hör hur hans hjärta slår rytmiskt. Det är inte förrän då skuldkänslorna väller över mig och jag inser vad jag gjort.

Jag har legat med Ludwigs bästa vän utan ens en tanke. Jag reser mig helt plötsligt ur sängen och börjar ta på mig mina kläder snabbt. 

"Vad gör du, Nelly?" frågar Dante förvånat.

"Det här var ett misstag Dante. Du är min brorsas kompis och det är allt. Jag kan bara inte" svarar jag i samma sekund som jag fått på mig mitt sista plagg.

Jag hör inte vad Dante svarar, för i samma sekund är jag ute i hallen och skyndar mig ut från hans lägenhet. Jag i princip springer hela vägen ut till bilen. När jag väl är inne i bilen bryter jag ihop och slutar inte. För varför ska jag sluta gråta när mitt hjärta gör så ont?