Beck - Josef och Alex

Spaningen🔎

Backgrund:
Josef och Alex satt i span vid en misstänkt (Filip Nord) senaste rörelser. Men eftersom det var sent (kl. 22:30) och att den misstänkta länge varit borta... så tog Beckgruppen det i egna händer genom att sätta Josef och Alex på det.
————————————————————————

Josef tar upp några chips och småäter av, sedan tar Alex upp några också. Josef kikar ut genom fönstret, inget händer. "Vi har suttit här i 45 minuter, nada händer" säger Josef lite irriterad och tar av sin jacka och lägger den i baksätet. Alex skrattar till. "Vi ska inte gå ut och ta ett glas vin istället?" fortsätter Josef och kollar på Alex med ett litet skämtsamt flin. "Ha ha" säger Alex och kolla Josef djupt i ögonen. "Absolut, men det får bli när vi fått tag i idioten här." flinade Alex och kikade tillbaka på ingången till den misstänkte Filip Nords port. Josef kollade på Alex igen, hans ögon glänste till. Han kollade ner i sitt knä och log för sig själv. Sedan blev det tyst. Alex lutade sig mot fönstret i en lugn rörelse, en trött rörelse. Josef kollade på henne snabbt, och log. Sedan tog han upp några chips igen och stoppade dem i munnen. Josef tog upp kikaren, för att kolla närmare på fönstren längs med husen för att se om något hände. Men ingenting. En djup suck kom ut från Josef, sedan så stoppade han ner handen igen. "Men..." Josef suckade igen... sedan kollade han på Alex, hon sov nästan. Josef log och inspekterade henne, sedan vände han sig till baksätet för att ta fram en ny påse med snacks. Han ställde sig på knäna i sättet och lutade sig mellan framsätena för att nå påsarna. "Vad gör du?" frågade Alex men en gäsp. Josef vände sig om fort och slog i huvudet lite lätt i tacket. "Aj..." tjöt Josef. "Fy vad du skräms", sa Josef med en lättnad i ansiktet. "Sorry, väckte jag dig?" Josef satte sig i framsätet igen med två små chips packet med olika smaker. "Nej, det är lugnt..." Alex kollade på Josef och hans chips påsar. "Du laddar upp ser jag", Alex små skrattar lite med ett flin på läpparna och tar en av chipspåsarna från Josefs hand. Hon öppnar den och tar några chips, sedan lägger hon den i knät på Josef medans hon tuggar på ett chips. Sedan lägger han undan chipsen mellan framsätena och tar en sipp av sitt kaffe som Josef och Alex köpt tidigare.
Josef kollar på Alex och ser hennes ögon som glänser. Han visste att hon var trött, han kunde se det på hela henne. Alex vred huvudet från fönstret för att kolla på Josef, deras blickar möttes. Dem log mot varandra, och en varm stråle gick igenom hela kroppen på dem. "Du... sov du om du vill" sa Josef med hjärtat han har till Alex. Alex kollade fortfarande på Josef, men ett frågetecken poppade upp i hennes blick. Josef kollade på henne med en blick som sa att det borde vara självklart. "Du somnade på en minut förut, Alex...", sa Josef. "Och dina påsar under ögonen blir större och större för varje sekund." Josef flinade och log. Alex skrattade med ett stort leende och puttade till honom på armen, och Josef skrattade till. "Sov nu..." fortsatte Josef med ett leende och klappade till Alex på axeln. "Jag väcker dig om något händer... men jag gissar på att du vaknar imorgon bitti väldigt utvilad för inte ett skit sker" Josef log och kollade genom kikaren men tog snabbt ner den igen. Alex log mot hans kommentar. "Okej, men lova att du väcker mig om någon timma så du får sova också." sa Alex och väldesignade om i sätet. Sedan tog hon Josefs jacka som han lagt i baksätet tidigare. Alex tog fram den och la den i sitt knä. Josefs läppar lyste upp, han följde varje rörelse som Alex gjorde, men sedan kollade han framåt igen. Men han kunde inte släppa blicken helt ifrån Alex som nu lagt sig bekvämt mot fönstret, med hans jacka i knät. Josef log för sig själv och lutade sig mot fönstret och spanade ut över gatan utanför. Men han fokuserade inte, han kunde inte sluta tänka på Alex, hur hon tog Hans jacka för att hålla sig varm. Han tänkte på hur trygg han är vid hennes sida. Josef kollade på henne igen, hon blundade. Hon andades djupare och djupare för varje andetag. Josef tog en sipp av kaffet igen och kollade ut genom fönstret.

5 minuter senare

Josef ryckte till när han hörde en dörr till en port smällas igen. Han kollade ut med kikaren och började räta upp sig. "Alex..." sa han kort. Hon rörde sig, men hon vaknade fortfarande inte. Josef petade till på hennes axel. Men hon reagerade fortfarande inte. Josef kollade på henne och sedan tillbaka till personen som gick mot en bil. "Alex...!" viskskriker han men inget svar. Josef suckade fundersamt... men så beslöt han sig. Han tog fram sitt vapen från handskfacket och laddade det. Sedan öppnade han dörren så tyst som gick men samtidigt så fort som möjligt för att han inte skulle tappa bort den misstänkta Filip. Josef tog en sista titt på Alex, hon sov fortfarande, hade knappt rört sig. Därför stängde Josef dörren. Han började gå, med pistolen i hand, mot en container som stod en bit bort från bilen. Han gick snabbare och snabbare tills han små trippa för att komma fram i tid för att inte tappa bort honom.
Josef var framme vid container, ståendes med ryggen mot väggen och blicken mot bilen, mot Alex. Sedan kollade han runt hörnet. Där var han. Påväg in i sin bil. Josef skriker "POLIS, STANNA!!!". Den misstänkte lyfter blicken i chock. Sedan tar han upp händerna, ståendes vid den öppna dörren till bilen och blicken mot Josef. "Lugn..." säger han. Men han kollade ner, in i bilen, och sedan upp på Josef. "GÅ BORT FRÅN BILEN!!!!" skriker Josef. "BORT NU!!"
Han rör sig inte bort från bilen, han står stilla. Josef börjar gå närmare mot den misstänkte mannen, och försöker kommunicera med honom. "GÅ BORT FRÅN BILEN, NU!!!!" säger Josef högt och går närmare. Plötligt öppnas en dörr, nej inte en dörr, en port. En port bakom Josef. Josef vänder blicken i en hastig rörelse för att kolla bakom sig. Sedan, avlossas ett skott...!