Beck - Josef och Alex

Allvarligt mellanspel🎲

En extra lång del (3 delar ihopsatta till en🥰)
- tyckte det blev lite många delar kring Alex, därför satte jag ihop dessa. Men därför behöver ni också tänka på att det kanske tar lite längre tid att fixa nästa del (del 50😱).

——————————————————————-

Josef och Alex tittade på sin serie, det var 1 timma sedan Alex tagit sina tabletter och hennes feber var låg nu. Hon hade slutat svettas så mycket hon gjort, nu var det en låg och knappt märkbar feber som följde henne vågrätt och stabilt. Hon kände sig knappt sjuk längre.

De satt i soffan, Alex lutade sig mot Josefs bröstkorg och högra arm. Han höll om henne med sina armar och kliade hennes axel och arm. Alex hade fått upp sitt hår i en bulle nu också, fått bort håret för nästa värmeattack som skulle komma efter en nedkylning. Men nedkylningen var inget problem, hon hade Josef som höll om henne. Det var jobbigare när hon blev varm och bara ville bort från allt som sprider värme, det vill säga även Josef.

"Du", började Alex, nästan pigg som sitt vanlig 'jag' igen. Josef tittade ner på henne och humma till svar. "Jag behöver gå på toa och... mat", flinade hon och pausade serien. Josef flinade mot henne, "jag sa ju att du skulle bli hungrig...". "Ha ha", flinade hon och försökte resa på sig. Josef höll kvar henne och puttade ner henne i sitt knä. Han drog sina fingrar på ett skojsamt sätt på hennes mage och sidor. Hon försökte putta bort honom samtidigt som hon skrattade. "Sluta! Det kittlas!". Josef skrattade med henne innan han stannade handen på hennes mage. De fick ögonkontakt, kunde inte sluta titta in i varandras ögon. Kära och älskade ögon som glänste mot varandra. Han böjde sig över henne, kysste henne och sedan drog han upp henne.

Han ställde sig upp och hjälpte henne upp på fötter, sedan följde han henne mot badrummet, så hon gick in steget bara. Han lät henne gå vidare själv när de var vid köket. "Något du är sugen på?" frågade han, hörde Alex funderingar genom luften. "Kanske finns en fryspizza i frysen", ropade hon tillbaka. "Ska bli!" svarade han högt och tog fram den från kylen. Sedan ryckte han till av Alex höga och bedrövade suck. "F#ck!" skrek hon argt och irriterat. Josef skrattade lite. Han hörde att det inte var något allvarligt på hennes skrik. "Vad?" frågade han och satte på ugnen på rätt värme och temperatur. Han öppnade kartongen samtidigt som han väntade på svar från Alex. "Nej inget, jag hatar att vara sjuk..." skrek hon tillbaka. Josef skrattade över hennes bekymmer. "Är det så jobbigt att behöva bli omhändertagen?" flinade han ironiskt och skrattade. "Jaaaa!" skojade hon och spolade. Kranen sattes på och hon tvättade händerna. Josef la pizzan på en plåt. Han fixade tallrikar och bestick. Glas hade de redan vid soffan. Han ställde sedan in pizzan när lampan slocknat.

Alex gick ut till Josef som satt på soffan och väntade med mobilen i handen. Hon satte sig bredvid honom, "nej, det är inte jobbigt om det är av dig..." flinade hon och tittade ner på hans läppar sedan tillbaka till hans ögon. Hon lutade sig närmare för att kyssa honom. "Jag får passa på när jag kan..." flinade hon och pressade sina läppar mot hans. Han flinade och kysste henne tillbaka några gånger. Drog sin hand under hennes tröja och kliade hennes rygg. Hon släppte hans läppar, "åååå..." njöt hon. Josef flinade, han kysste hennes halvöppna mun, länge och mjukt. Hon la sina händer i hans nacke. Kliade honom lite.

Sedan tittade de in i varandras ögon med leenden på läpparna, "tack för att du finns..." log hon och drog sina händer över hans bröstkorg. Han skrattade till lite, "du ska inte tacka mig, tacka mina föräldrar... men det blir lite svårt bara..." flinade han och Alex gjorde en allvarlig blick mot honom. Ett 'var seriös en sekund snälla!' - blick. Han tittade in i hennes gröna och fina ögon, "tack att du grep mig den dagen..." flinade han med en menande blick. Alex skrattade till lite, "det har jag nästan förträngt att vi gjorde..." sa hon och kysste honom. "För att du inte kommer ihåg det eller för att du inte vill minnas det?" frågade han. "Tja, vi trodde du var mördare, knarkare, langare och allt där emellan så antagligen en blandning", flinade Alex och skattade lite. "Du blandar ihop mig och min bror!" flinade han med blicken mot hennes läppar. "Josef!" skrattade Alex med sin ena hand över hennes mun. Han log stort tillbaka innan han drog bort hennes hand och kysste hennes läppar mjukt igen.