Beck - Josef och Alex

Erkänn! 😌

1 timma senare

Alex reste sig upp från stolen och gick ut från sitt kontor med kaffekoppen i handen. Hon gick in till köket och hällde upp en kopp. "ALEX!" ropade Ayda. Alex vände sig mot dörren och lyssnade på vad hon hade att säga. "JAG KAN HA HITTAT NÅGOT HÄR!" ropade Ayda, Alex gick fort ut från köket och mot Aydas skrivbord. "Är inte det här hon?" frågade hon och pekade på en bild på en blond kvinna på skärmen. Alex satte på sig glasögonen och tittade noga på henne. Josef gick runt till Aydas andra sida och tittade lika djupt på varje liten pixel av bilden. "Jo, det är fullt möjligt!" sa Alex och nickade. Josef tog ett kort på bilden med sin mobil, sedan gick han mot köket för att ta något litet att äta.

"Namn och adress?" frågade Alex och tog upp sin mobil för att skriva ner det. Ayda gick ut från bilden och pekade på namn och adressen under. Alex nickade och skrev ner det. "Bra jobbat Ayda, vill ni två åka ut och kolla hur det ser ut på den adressen?" sa hon och pekade på Jenny och Oskar. De nickade lätt och tog adressen och namn från Ayda. "Bra, tack!" log hon och lutade sig framför Ayda igen. "Ålder?" Ayda bläddrade lite på skärmen, "mmmmm, 24 år", sa hon och tittade upp på Alex som stod bredvid hennes högra sida. Hon flinade lite och kollade sedan ner på bordet där hon skrattade för sig själv. Alex tittade ner på henne som skrattade. "Vad är det?" frågade Alex. Ayda kollade på henne, sedan på hennes tröja med en blick som svarade vad hon tänkte på. Jenny och Oskar stod vid sina skrivbord och lyssnade på deras konversation, Jenny flinade redan. Fick ögonkontakt med Ayda och de skrattade lite. "Nej inget... det är bara, en väldigt snygg tröja!" sa Ayda kliade sig över läppen. Alex rätade på sig, hon har lånat tröjor av Josef innan, varför reagerar de på det nu? Hon visste inte vad hon skulle säga med hon kollade på Aydas och Jennys flin. Hon la armarna i kors. "Ja, tack. Tycker jag med. En vanlig svart t-shirt, väldigt speciellt!" retades hon och himlade med ögonen. "En tröja som bara luktar som en annan kollega, väldigt speciellt..." sa Jenny och la armarna i kors. Alex sträckte på sig, lite fundersamt på vad hon skulle säga. Hon himlade med ögonen. "Men kom igen nu, kan ni inte bara säga som det är, vi alla vet ju redan?" flikade Steinar in med helt plötsligt, som bara suttit och lyssnat på dramat. Hon vände blicken mot deras flin.

Josef kom in mitt i allt, med ett äpple i handen och tuggandes på en bit. Alla blickar vändes mot honom, han stannade och slutade tugga. Han tittade på deras flin, "vad har jag gjort nu?" frågade han och tuggade äpplet, hans svalde det. De ryckte på axlarna och tittade på Alex. Josef följde deras blickar och tittade på henne. Alex kollade redan på honom och hon svalde hårt. "Vad?" frågade han igen. "Nej vi diskuterar bara..." sa Jenny och smålog lite. "Okej? Vad har det med mig att göra?" frågade Josef och tog ett bett av sitt äpple innan han gick mot sitt skrivbord. "Det undrar vi också, eller vi väntar på erat erkännande bara", sa Steinar och la huvudet på sne med ett leende mot Josef. Josef stannade och vände blicken mot Alex som kliade sig lite i nacken med ögonen på hans. De kollade på runt sig med stora ögon. "Jag fattar ingenting?" sa Josef och skrattade, han tog en tugga av sitt äpple. "NÄR SKA NI ERKÄNNA ATT NI LIGGER?" ropade Jenny tillslut och Josef satte i halsen med äpplebiten. Han hostade några gånger, han var inte beredd på det överhuvudtaget. Steinar skrattade lite för sig själv och nickade. Alex kollade bara med stora ögon på Jenny som satt på sitt skrivbord helt ogenerad över sin kommentar. Sedan vände hon blicken på Josefs frågande ögon, skulle de bara säga att de var ett par eller vad skulle de göra?

Just då ringer Alex mobil, ~tack universum~ tänkte hon och drog fram mobilen ur fickan. Josef pustade ut lite, tittade upp på Steinar som satt och flinade mot honom. Han blev helt röd i ansiktet och han vände sig om för att slippa möta deras blickar.

"Bra, tack Erika!" sa Alex och la på, "de är klara på rättsmedicin nu så vi drar dit direkt Josef", sa hon med ett litet leende. Han nickade, tog sin jacka och gick till hissen. "Ni två åker ut till adressen.... NU", la hon till och tittade på Jenny och Oskar. Hon hämtade sin jacka och sprang ikapp Josef.

"Jahopp, så vad ska vi svara då?" frågade Josef efter en stund i hissen. Alex ryckte på axlarna, "det var ganska kul när det bara var vi som visste..." erkände hon. "Fast det klart, det finns ju ändå några som vet", flinade hon. Josef kollade på henne med frågetecken över huvudet. "Ja, Inger, läkar Carl, Martin..." sa hon och kollade på hans förvånade ansikte. "Vet I-Inger?" frågade han och tittade på henne med stora ögon, sedan tog han ett bett av sitt äpple. Han räckte fram äpplet mot henne, hon tog ett bett. "Ja, det blev visst så". Det plingade till i hissen och dörrarna öppnades, de steg ut. "Va, när har du berättat det?" frågade han och bet i sitt äpple igen. "Det gjorde jag inte med ord, jag råkade väll bara titta på dig lite för mycket under middagen hos Martin i somras..." flinade hon när de gick ut från polishuset. Han tittade bak på henne och flinade i ett leende. "Såklart, det är svårt att släppa blicken från mig!" sa han och blinkade mot henne. Hon skrattade, sedan öppnade Alex bilen och de hoppade in... körde mot rättsmedicin.