Nu smäller det💥

150 8 8
                                    

En vecka senare kom deras första utredning. En helt vanlig utredning, en död kille som hittades död mitt i skogen i Kumla av en äldre man med sin hund. Martin och Alex var på plats, de hade tittat runt och kikat på kroppen på mordplatsen. De andra i Beckgruppen jobbade undan pappersarbetet på kontoret när de väntade på att Martin och Alex skulle komma tillbaka för en genomgång. Josef satt otåligt och försökte jobba, satt bara och väntade i frustration för att få jobba utanför kontoret igen. Oskar och Jenny satt och jobbade, lite exalterade medans Ayda precis hade kopierat ut bilder för utredningen och gick för att satta på kaffe för alla.

Josef snurrade på stolen, Oskar hade honom i sin ögonvrå och störde hans arbete. "Uttråkad?" frågade Oskar tillslut och kollade på Josef. Han vände stolen och kollade på honom med ett uttråkat flin. "Ja, syns det?" skojade Josef och suckade högt. Oskar skrattade till och kollade tillbaka på datorn. Ayda skrattade till och kollad sipp från sin dator. Jenny, Oskar och Josef kollade upp på henne. Hon flinade på deras frågande blickar, "identiteten på offret", sa hon. "Vad är det som är kul med det", frågade Oskar, dem alla undrade samma sak och väntade på ett svar. "Detta blir ett jobbigt fall, han heter Josef Arvidsson", hon flinade och kollade på Josefs flin. Han skrocka (skrattade en gång) och skakade på huvudet. Oskar och Jenny skrattade från sina stolar och vände sedan tillbaka till datorer. "Nej, vad förvirrande det kommer bli!" beklagade Oskar och kollade på Josef snabbt. Han flinade och kollade tillbaka ner i sina papper och dator med ett stort flinleende.

Hissen plingade till, Martin och Alex steg ut. De gick mot deras kontor. "Nu smäller det hörni, vi sätter igång, är bilderna klara, Ayda?" sa Alex och slängde in sin jacka på sitt kontor. Ayda sträckte fram bilderna till henne och hon kollade igenom dem bredvid Ayda. Josef ställde sig upp och gick fram bredvid Alex för att kolla på bilderna. Alex flinade lite mot honom och vände bort bilderna från honom. "Du får vänta", skrattade hon och gick in mot mötesrummet. "Men kom igen", flinade Josef. Han tog upp sitt block och penna fort, och följde efter henne in i mötesrummet. Jenny och Ayda kollade på varandra med ett flin, sedan gick dem in allihopa.

Alex började sätta upp några bilder, "Okej...! Detta blir ju lite svårt då, med det här är då Josef Arvidsson, men jag tänker att vi kan kalla honom Arvidsson för att göra det lättare för oss alla", sa Alex och flinade på Josef som satt med samma flin på läpparna. Alla vände sina blickar mot honom och log, "oj, det är inte min död ni ska utreda", skämtade Josef och pekade på tavlan för att de skulle kolla på tavlan och Alex. Dem skrattade till och vände sina blickar till tavlan igen. Alex log brett med ett litet skratt och fortsatte. "I alla fall... han var 23 år och blivit misshandlad till döds, som ni kanske ser... han var simlärare och tävlade en del i det också, ganska duktig har jag fått höra av sim-intresserade..." Hon satte upp en till bild på Arvidsson som låg på marken, smutsig av jorden och några rivmärken och blod på sig. "Vet vi om det är mordplatsen och vilken tid han dog?" frågade Josef och tittade på Alex. Hon skakade på huvudet, "det är svårt att säga, dem hittade lite blod där men det kan ju lika gärna vara från honom när han blev placerad där. Men vi vet ju såklart mer är rättsmedicin är klara." log hon och kollade på Beckgruppen. "Vi börjar gräva lite i hans relationer tycker jag... familj, vänner, fiender, kollegor... you name it...", sa Alex och kollade på alla i Beckgruppen. "Ayda, skulle du kunna kolla upp hans ekonomi, bankkonton och överföringar och så vidare...?" "Yes", sa Ayda och nickade, redan skrivande på sin dator. "Tack!" sa Alex och fortsatte, "finns inte så mycket mer att gå på riktig, man tycker ju att det skulle finnas fotspår i marken, men det finns inget förutom hunden och hans ägares fotspår, finns inget på 200 kvadratmeter..." Alex skakade på huvudet långsamt och bet sig i läppen. "Han flög dit med andra ord," skämtade Josef och flinade mot Alex. Alex tittade upp med ett flin, "precis, något sådant!". De släppte inte varandras blickar på några sekunder, Alex blinkade till och kollade bort. "Men vi börjar gräva vänner, Jenny och Oskar, ni skulle kunna åka ut till hans jobbkollegor. Se om han hade några som inte tyckte om honom, hade något problem med honom och allmänt vad för relation dem hade med honom." Jenny och Oskar nickade och kollade med ett leende mot varandra. "Martin och Ayda, ni gräver lite här så åker jag och Eriksson här ut till hans familj." Hon flinade och Josef kollade på henne. Dem andra kollade på Josef med ett flin av Alex skämt. "Ha ha, jättekul", sa Josef med ett snett flin och han stängde sitt block och klickade in bläcket på sin penna. Alex log stort, "okej, då sätter vi igång!" sa hon och alla ställde sig upp från bordet och gick till antingen sitt kontor eller mot bilarna.

Josef, Alex, Jenny och Oskar drog samtidigt, så alla tog samma hiss ner. Det var ganska tyst i hissen, lite småprat mellan Oskar och Jenny som diskuterade Oskar och Petras relation. Josef och Alex stod och lyssnade mot ena hissväggen, Alex petade med sina bilnycklar. Han vände blicken mot henne när han såg henne kolla på honom i ögonvrån. De fick ögonkontakt och log mot varandra, det pirrade till i dem och sedan så kollade Josef på hennes fingrar som pillade med bilnycklarna. Han tog bilnycklarna från hennes fingrar och flinade mot Alex chockade blick. Oskar och Jenny kollade på dem i den hastiga rörelsen och flinade lite mot deras ögonkontakt. "Men det är ju min bil, jag kör!" sa Alex och sträckte sig efter bilnycklarna han gömde bakom ryggen. "Du kör varje gång, min tur!" sa Josef och flinlog mot hennes ansiktsuttryck. Hon sträckte sig efter dem igen och han tog upp bilnycklarna i luften för att hon inte nådde upp. Hon suckade skämtsamt och gav upp. "Okej då! Men du får betala skadorna!" sa hon och skakade skämtsamt på huvudet. Jenny och Oskar bara stod och bevittnade hela händelsen och log mot varandra, de visste precis som försiggått mellan dem det senaste. Och dessutom så såg Oskar det också för en gångs skull.

När de var utanför polishuset sa de två duorna hejdå till varandra och satte sig i varsin bil. Josef och Oskar i förarsätena och Alex och Jenny i passagerarsätena. De körde iväg och hade vanliga genomgångar med föräldrarna och kollegorna. Allt hade gått bra, och det gav lite info, inte mycket men lite.

Vägen tillbaka från föräldrarna (Alex och Josef)

De satt och diskuterade trovärdigheten på föräldrarna, de hade svarat på deras frågor, men det var något som var... off, med dem. Det tyckte både Josef och Alex och de hade tänkte att åka dit igen om någon dag för att kolla med dem när de visste mer.

Alex körde denna gången, och hon körde in i en korsning. Hon stannade för rödljuset. Hon kikade på Josef som satt och kollade ut genom fönstret. Han vände sig om för att möta hennes blick, dem log och kollade på vägen.
Det blev grönt... Alex gasade.....
"ALEX STANNA!" skrek Josef, Alex ryckte till och Josef slängde sig på ratten, men han var för sent ute.... det small till och Josef flög in i bildörren....

Beck - Josef och AlexDär berättelser lever. Upptäck nu