Beck - Josef och Alex

Back to work💼🤠

Alex vaknade av att sin mobil ringde. Hon ryckte till och vände sig försiktigt om för att ta mobilen, men också för att inte väcka Josef. Hon tog upp mobilen och för att svara, det var Martin. Alex svarade, "Hej Martin" sa hon viskandes. "Alex, hur går det?" frågade han lite oroligt. Alex kollade på Josef som sov. "Han vaknade under natten, sedan dess har v- han sovit." Alex rodna till, hon var nära på att säga hur det faktist var, att de båda hade sovit. "Så bra" svarade Martin med en lättnad. Josef vred på sig och Alex tittade till honom. Hon la en hand på hans axel och han blev stilla igen. "Kommer du in till jobbet? Vi behöver dig här" frågade Martin. Alex kollade fortfarande på Josef och sedan så kollade hon klockan på sin arm en snabbis. Klockan var strax efter 9. "Ja, absolut. Jag drar så fort som går" viskade hon. Sedan sa hon hejdå till Martin och satte ned fötterna på golvet försiktigt, hon försökte göra så små rörelser som möjligt för att inte väcka Josef. Hon tog på sig sina skor och sin kappa. Och sedan tog hon hennes småsaker som låg bredvid brittsen och stoppade ner dem i väskan. "Godmorgon!" sa en röst bakom henne när hon var påväg att börja gå. Hon vände sig om. Det var såklart Josef som hade vaknat. Alex vände, hon började gå mot honom istället. "Godmorgon..." log hon och satte sig på kanten av brittsen bredvid honom. "Var inte meningen att väcka dig..." fortsatte hon och log. "Ingen fara, kan ju sova senare." skämtade Josef. Alex log brett, de kollade in i varandras ögon. Det var tyst för några sekunder. "Ska du till jobbet eller?" frågade Josef för att bryta den underbara ögonkontakten som de båda tyckte det var. Alex nickade. "Klarar du dig?" frågade hon och la en han på hans mage. En varm strålning gick genom honom, från hennes hand och genom hela kroppen. Han log. "Alltid..." sa han och kollade in i hennes ögon. En varm strålning gick genom honom igen när han kollade på henne, eftersom att hon redan kollade på honom med ett leende. Han log brett. "Okej..." sa Alex och lutade sig fram mot honom för att ge honom en kram. Fotsteg stannade utanför dörren till rummet. "Så bra, ni är vakna. Eller du i alla fall var väl viktigast Josef." skämtade kvinnorösten. De släppte kramen hastigt och kollade mot dörren. En sjuksköterska kom in genom dörren. "Vi är så glada att du vaknat! Det är vi fler som är ser jag" sa hon och blinkade mot Josef och och kollade på Alex. "Du ska få lite information om hur det ser ut..." sa hon och bläddrade i hans journal. Alex satt kvar vid brittsen och hennes hand hade åkt tills hans arm utan att hon tänkte på det. Josef tittade upp på Alex, medans sjuksköterskan letade efter rätt sida i journalen. Han fick den varma känslan genom hela kroppen igen, och det pirrade till. Han rörde sig lite, hon kollade på honom, och hon log till honom. Sedan insåg hon att hennes hand låg på hans arm. Hon stannade till lite, sedan kollade hon bara bort mot läkaren igen. Den varma pirriga känslan gick igenom henne och hon log och flinade lite. Josef svalde hårt och fjärilarna i hans mage fortsatte.
Tillslut så fick läkaren fram rätt sida med anteckningar. "Då ska vi se" började hon. "Ja, beroende på hur du återhämtar dig under dagen, så kanske du kan åka hem redan i eftermiddag." Josef pustade ut, och Alex slappnade av och kollade på honom. "Men du får inte gör några som helst fysiska aktiviteter de kommande tre-fyra veckorna, inget pulshöjande" fortsatte hon och blinkade mot dem. De rodnade till lite, sjuksköterskan trodde lite mer än vad Josef och Alex var... Josef suckade men nickade förstående. Alex skrattade till över hans besvikelse och klappade honom på armen. "Du överlever" skattade Alex och kollade på honom. "Ring mig när du vet hur det blir..." sa hon och log mot honom. "Jaa.. visst" svarade Josef undrande. "Bra", sa Alex och la handen på hans axel. Sedan ställde hon sig upp och tog väskan i handen. "Vi ses kanske ikväll då..." sa Alex och log, Josef tittade på henne. Ville hon träffa honom tänkte han. De fick ögonkontakt. De släppte inte kontakten på en stund, de bara log mot varandra. Tillslut vände Alex. Hon gick ut ur rummet och åkte mot jobbet.